Dressyrskvaller från Scandinavium....
Torsdag;
Började känna in stämningen inför eftermiddagens Gran Prix-klass medelst långlunch med bästa spanläge på Incontro. Förvånansvärt många lätt-identifierade dressyrryttare passerar i vita ridbyxor trots att de inte skall starta ännu på flera timmar. "Hur klara de av att hålla sig rena?" undrar Jessica som gör mig sällskap. En relevant frågeställning i sammanhanget konstaterar alla som ställts inför samma dilemma...
Att ta sig igenom Eurohorses mässhallar är en utmaning, både att komma fram i trängseln samt bevara kreditkortet ograverat vilket ingen av oss klarade. Jessica hade fullt fokus på att inte köpa ridbyxor, vlket gick fint. Istället köpte hon diverse andra pinaler, flera var planerade inköp, sedan hade hon "flow" vilket ledde till en del spontanshopping. Själv skulle jag absolut inte köpa någonting och gck nöjd hem med nya auberginefärgade ridbyxor som inte matchar några befintliga plagg i garderoben. Kaschmeretröjor på rea är svåra att motstå och när jag snubblade över bruna sporremmar med bling på var lyckan i det närmaste total! Så snygg jag kommer känna mig när jag står och fryser i manégen på Hagelyckan i framgent! Har även investerat i nya läroböcker så nu stundar nya utmanande lösgörande och samlande övningar, både med och utan koner.
Första startande av totalt 16 i torsdagens klass var en av de 9 deltagande svenska ryttarna; Camilla Toll på hästen Rainman, som för övrigt är till salu, enligt information på Camillas hemsida. Han var laddad till tusen och kunder inte riktigt slappna av i den speciella arena-atmosfären.
Efter Camilla red Anette Christensson på Normandie, vars fuxfärg av sällskapet på raden bakom beskrevs som "Volvobeige". Intrycket var betydligt mer avslappnat och harmoniskt. Charlotte Haid och Lonevan var det enda ekipage som inte gick vidare till fredagens kür då hästen blev spänd och tappade mycket bjudning.
Därnäst startade namnkunniga Lussan på Visums, en stor mörkbrun vallack som kanske inte imponerar med sina gångarter men väl med sin piaff. För dagen ville Visums inte ställa till vänster vilket gav att slutorna till vänster såg ut som skänkelvikningar. Maria Erikssons Galliano såg som vanligt energisk och lyhörd ut och ekipaget gjorde en härligt spänstig uppvisning.
Ajax Två gjorde debut på Göteborgsarenan och jag höll tummarna för att han skulle hålla sig på mattan. Äntligen har han slappnat av såpass att Nina Bengtsson kan rida mer aktivt framåt i programmet utan att riskera en explosion. När den napp-flask-uppfödda Ajax var unghäst, hade han redan påtagligt lätt för de svåra rörelserna men häftigt temperament och svårkontrollerbart mycket energi. Nu kommer den energin väl till pass. Trots lite spänning var piaffen/passagen och övergångarna så mjuka och taktmässiga att jag fick gåshud, härligt!
Ajax Två och Nina Bengtsson efter finfina prestationer i Helsingfors GP
Maria von Essen och Vivo går från klarhet till klarhet och kommunikationen dem emellan är helt enastående. Trots tumultet runtomkring är hästen helt fokuserad på sin ryttare genom programmet. Först när sista hälsningen är genomförd och publiken börjar applådera verkar Vivo upptäcka var han faktiskt befinner sig och blir mäkta uppspelt.
Jan Brink och Briar gjorde en prickfri uppvisning som gav segern och det såg ut som "ännu en dag på jobbet". Stabilt men lite oinspirerat. Publiken jublade som tokiga och stämningen var lite tårögt sentimental då alla tänkte på att det var Briars sista uppvisningar som vi fick beskåda.
Minna Telde började glimrande och låg på fina 76% i Don CHarlys travprogram, en solklar ledning. Sedan började hästen byta i varje på måfå i galoppen vilket renderade en kraftig sänkning av poängen. Jäkla synd tyckte fler med mig på läktarna, vi var många som hade önskat Minna en seger!
I övrigt kan nämnas en av mina favoriter och en coming star i Heike Kemmers Rubinsteinhingst Royal Rubin. Såå vacker, spänstig och uttrycksfull men fortfarande lite valpig. Underbar häst!
Efter flera timmar med inspirerande och förtrollande dressyruppvisningar hade vi dock skavsår i öronen efter den traumatiska musikaliska upplevelsen som det innebär att utsättas för ett gamla ABBA-låtar i nya fräcka arrangemang med mycket panflöjt! Räcker inte budgeten till en ytterligare skiva att alternera med???
Fredag:
För seriösa dressyrfantaster är uppvärmningen innan en tävling helt avgörande, så idag blev det lite after work på Incontro före starten i Gran Prix kür. Roligt att kändisspotta i minglet, tänk att sippa vitvin med digniteter och medaljörer. Kom i samspråk med stammisar som inte hade någon hästkoll och följaktligen helt saknade vår begeistring över alla välkända ansikten i vimlet...
Nästan alla ekipagen gick bättre och såg stadigare ut i küren än dagen tidigare. Ajax två startade först och kom in på arenan då det fortfarande var fullt med folk i rörelse. Spänningen var påtaglig och bjudningen lite varierande men ettorna och piaf/passage höll sedvanlig hög klass.
Framför allt red Minna upp sig till en andra plats efter segrande Jan. Don Charly koncentrerade sig maximalt och såväl byten som fin piaff/passage satt som en smäck till ett medryckande U2-medley. (Utan panflöjt!) Gåshud! Publiken reste sig spontant och jublade när en glädjestrålande Minna red ut. Tredjeplacerad i klassen blev Ellen Schulten-Baumer på Donatha. Ekipaget är en riktigt räv i dessa sammanhang. Sammantaget var det roligt med två svenskar i toppen i denna världscupens deltävling.
I pausen hittade vi vägen till Showbaren på övervåningen och resten av kvällen kunde vi njuta av shettisdressyr, ängla-pas-de-deux och hoppning ihop med vitvin och pizza, en alltigenom njutbar kombo! Stämningen vid baren var påtagligt högljudd på slutet....
Kön till Incontro var omöjlig att forcera när föreställningen var slut och klockan drog sig så sakteliga mot midnatt. Roligt att se så många uppsnofsade hästprofiler som trots tidiga morgonsysslor tar sig tid att roa sig intill småtimmarna.
På Hagelyckan har snacket gått om lördagens ryttarbar i flera veckor, det är inte utan att förväntningarnas vågor nu går höga och kvällen får utvisa om förhoppningarna på ännu en oförglömlig kväll infrias.
Men först skall det slipas lite i manégen och ser vi en lite trött individ i ena hörnet med glittrande sporrband och nya ridbyxor så vinka gärna till yours truly!
Kommentarer
Trackback
