Nu är vi så nära!
Att komma iväg på ridlägret alltså. Väskan är fullpackad men jag har bara kommit halvvägs på packlistan. Har inte tidigare tänkt på hur himla mycket plats ridgrejerna tar när de inte sitter på rätt ställe? Dvs på huvud respektive fötter :-)
Hjälp! Nu blev jag lite carried away av skrivandet. Måste återgå till packningen. Ser fram mot en veckas duvning på hästryggen. Vet ju själv precis hur jag i n t e skall göra, återstår att fokusera på det jag faktiskt s k a l l göra! Ju längre jag rider och utbildar mig, desto mer inser jag att det är så himla mycket jag inte kan...
I går eftermiddag satt jag i solskenet vid ett rangligt skrivbord framför en lite kort paddock och hade programträning. Tuffa villkor för de hugade tävlingsryttare som skulle trimma inför stundande tävlingar. "Tänk så mycket lättare det blir när vi kommer ut på tävlingsbanan och har hela 60 meter att jobba med!" Uppsluppen publik som ömsom fikade och ömsom filmade varandra. God avspänd stämning rådde på den improviserade läktaren.
Upplägget var att ryttarna rider valfritt program och får som vanligt skriftlig kritik. Mina instruktioner löd: "Tänk på att vi ska ut och starta regionalt så vi vill ha realistiska bedömningar." Dessutom ges muntliga omdömen och förslag på hur de kan förbättra moment ur programmet. Ofta blir jag tvungen att verkligen tänka efter och sortera intrycken för att kunna förmedla det som känns viktigast. En utmaning att försöka komprimera 20 års tävlingserfarenhet till 10 minuters begripliga kommentarer utan att det blir för intensivt. Genomgående visades fina hästar med potential. Lite nerver, kanske i kombination med viss orutin, gjorde att det fanns en del detaljer i uppvisningarna som ganska enkelt kunde förbättras. Många uppvisningar var ganska ojämna med både riktigt bra moment och några lite mindre bra. Så det gäller att höja lägsta-nivån i uppvisningen för att hitta jämnheten. I några fall är grundridningen otillräcklig.
Mina tankar kring dressyrprogram som visas generellt och tips till er som skall ut och starta:
Tills man kan rida sin häst i korrekt form på träns kanske man skall vänta lite med att sätta på ett kandar? Mer fokus på korrekt grundridning helt enkelt, jättetråkigt att säga men så "innihelvete" viktigt...
Upplägget var att ryttarna rider valfritt program och får som vanligt skriftlig kritik. Mina instruktioner löd: "Tänk på att vi ska ut och starta regionalt så vi vill ha realistiska bedömningar." Dessutom ges muntliga omdömen och förslag på hur de kan förbättra moment ur programmet. Ofta blir jag tvungen att verkligen tänka efter och sortera intrycken för att kunna förmedla det som känns viktigast. En utmaning att försöka komprimera 20 års tävlingserfarenhet till 10 minuters begripliga kommentarer utan att det blir för intensivt. Genomgående visades fina hästar med potential. Lite nerver, kanske i kombination med viss orutin, gjorde att det fanns en del detaljer i uppvisningarna som ganska enkelt kunde förbättras. Många uppvisningar var ganska ojämna med både riktigt bra moment och några lite mindre bra. Så det gäller att höja lägsta-nivån i uppvisningen för att hitta jämnheten. I några fall är grundridningen otillräcklig.
Mina tankar kring dressyrprogram som visas generellt och tips till er som skall ut och starta:
Tills man kan rida sin häst i korrekt form på träns kanske man skall vänta lite med att sätta på ett kandar? Mer fokus på korrekt grundridning helt enkelt, jättetråkigt att säga men så "innihelvete" viktigt...
Över lag så slarvar ryttarna med övergångarna, vilket kostar många poäng, speciellt som det blir separata betyg på övergångarna i de högre programmen. I teorin är det självklart att det skall synas tydligt var en rörelse börjar och slutar men i praktiken är det lite klurigare att genomföra och kan kräva mycket disciplin.
Å så är det jätteviktigt med takten, som är det första steget på utbildningsskalan. Helst skall takten behållas i alla övergångar och olika rörelser inom samma gångart. Från ökad skritt in i samlade skritten och vidare in i en bakdelsvändning eller piruett. Samma princip i traven där takten skall behållas oavsett om man rider en mellantrav eller en öppna. Kräver lite ryttarkänsla och en försiktigt och taktmässig användning av sits, förhållningar, skänklar och framför allt av sporrarna.
Generellt används sporrarna lite väl flitigt, kanske för att ryttarnas balans och därmed kroppskontroll brister. Följden kan ju bli hästar som helt enkelt inte orkar lyssna på sporrarna och stänger av den ständigt gnagande känslan i sidorna. Alldeles för många hästar har märken eller fläckar i sidorna efter allt för flitiga sporrar!
Ganska många ryttare hamnar själva i obalans, t ex fastnar på yttre sittbenet och förstör hästens balans vilket de försöker kompensera genom att rida mycket med handen (lärde mig nyligen begreppet "handridning").
Kyra Kyrklund pratar i sina toppenbra videoinstruktionsband om begreppet hjälpkonflikter. Vikten (den dominerande hjälpen som ofta är omedveten) är felaktig och motsägelsefull i förhållande till tygel- eller skänkelhjälpen (högst medveten) och försätter hästen i en ångestsituation då den får motstridiga instruktioner. De ryttare som inte är insiktsfulla nog att förstå att hon orsakar ångesten, tenderar att förstärka den medvetna hjälpen med skänkel eller spö eller genom att dra hårdare i tygeln. Detta ökar ångesten hos hästen som inte alls förstår vad som krävs av den. Lite större medvetenhet och mer eftertänksamhet hos ryttarna tror jag skulle gynna både god ridning och gladare hästar!
Hjälp! Nu blev jag lite carried away av skrivandet. Måste återgå till packningen. Ser fram mot en veckas duvning på hästryggen. Vet ju själv precis hur jag i n t e skall göra, återstår att fokusera på det jag faktiskt s k a l l göra! Ju längre jag rider och utbildar mig, desto mer inser jag att det är så himla mycket jag inte kan...
Tills vi ses igen nästa söndag, Rid väl alla hästvänner!
Och klappa era fina hästar för att de har så mycket tålamod med vårt fäpplande...
Kommentarer
Trackback
