.... Rid Lätt ....

Eftergift är ett ord som betyder olika saker för olika människor. Några tycker att eftergift skall man kräva av hästen, andra tycker att eftergift är att släppa på tygeln för ett ögonblick. 

Eftergift  är inte bara ett sätt att kommunicera med hästen utan även det bästa sättet att motivera och belöna sin häst. Om man exempevis rider sin häst och vill att hästen skall gå åt vänster, vad göra? En duktig ryttare trycker till med höger ben, dvs ger höger skänkel. En mindre erfaren ryttare drar i vänster tygel. En elitryttare på sin egen häst kanske väljer att bara titta till vänster. I alla tre fallen går hästen till vänster för att slippa obehaget från skänkeln, trycket från tygeln eller den sneda viktfördelningen. Den duktiga ryttaren slutar då trycka med skänkeln, den mindre duktiga släpper förhoppningsvis tygeltaget och elitryttaren tittar rakt fram igen. Detta innebär att hästen får en eftergift av alla tre ryttarna, beroende på att de slutar att inverka med hjälpen. Hästen känner att obehaget försvinner och upplever en kraftig belöning. Den blir också motiverad att göra på samma sätt nästa gång ryttaren ger den samma hjälp. Obehaget försvann ju, alltså var det ett ändamålsenligt beteende. Detta innebär att man utsätter hästen för ett litet obehag och så snart hästen gör minsta ansats att göra det man vill så belönar man den genom att ta bort obehaget, dvs man ger eftergift.

För att hästen skall förstå vad ryttaren menar är det viktigt att eftergiften ges vid rätt tillfälle. Om vi antar att det tre ryttarna missar att ge eftergiften vid rätt tillfälle, vad skulle hända då? Elitryttarens och den duktiga ryttarens hästar fortsätter att svänga till vänster och den mindre duktiga ryttarens häst blir frustrerad och kanske slänger med huvudet. Alla tre ryttarna kommer på sig själva efter ett par sekunder och ger eftergiften då istället. De två duktiga ryttarnas hästar kan ha överseende om de är välutbildade och misstaget inte upprepas men den mindre duktiga ryttarens häst får sin belöning i form av eftergift först när den demonstrerat sitt missnöje och slängt med huvudet. Det är då det negativa beteendet som förstärks genom den försenade eftergiften.

Det största misstaget av alla är att missa eftergiften i rätt ögonblick. Det betyder ju att man hela tiden måste vara uppmärksam på hästen annars har man inte en chans. Dessutom måste man lära sig vad hästens signaler betyder. Om man inte ser hästens signaler eller inte kan tyda dem kan man ju heller inte ge någon eftergift, vad händer med hästen då? Hästen har länge (i flera sekunder) försökt göra vad den tror att ryttaren vill. När den inte slipper obehaget (= får eftergiften) som den vill ha så försöker den med något annat istället. Om den inte får eftergift då heller kommer den förr eller senare att protestera i ren frustration. Har hästen en stor och stark ryttare på ryggen så är risken för konflikt stor, och en sådan kan sluta på många sätt, och alla är dåliga. Har hästen en räddhågad eller osäker ryttare leder det till att hästen tar kommandot.

Eftergiften är det överlägset bästa hjälpmedel vi har för att hantera, träna och utbilda våra hästar. Det gäller oavsett om vi arbetar hästen på marken, från sadeln eller bakom den i en vagn. Eftergift är belöningen för rätt beteende, ger hästen motivation och bekräftelse. Den är viktigare än världens största morot! Men eftergiften skall vara fullständig och ges i rätt ögonblick. Rätt ögonblick är hästens första ansats att göra som ryttaren vill. Fel ögonblick är ett par sekunder senare!

Ur en artikel i tidningen Hästfynd nr 3 år 2004. Artikeln i originalutförande är skriven av Sven Forsström.