Årets ledord för dressyren: Lätthet och Bärighet
En solig vårdag kallade Flyinge till unghästträff på temat “På väg mot unghäst-VM i dressyr”. En namnkunnig samling bestående av Anette Franzén Iacobaéus, Bo Jenå, Erik Lette och Susanne Gielen kommenterade och delade med sig av erfarenheter. Frågeställningarna löd: Vad vill domarna se? Hur förbereder vi den unga hästen? och Vad kravs och förväntas?
Till sin hjälp hade panelen meriterade ekipage som villigt och förtjänstfullt demonstrerade rörelser och program. Efter inledande teori och värmande kaffekopp ser vi tre femåringar på banan där Anna Svanberg och Diva är det mest kända ekipaget.
På temat Hur förbereder vi den unga hästen, poängteras vikten av en god och allsidig grundutbildning med långsiktigt tänk. Många fina unghästar faller ifrån då de övertränats för unghästklasserna. Erik menar att när hästen är 4-5 år är utbildningen som mest avgörande för hästens fortsatt liv som ridhäst.
“Första året under ryttare behöver hästen inte gå på tygeln.”
Claus Balkenhol
Anette berättar att domaren vill se bärighet där hästen går fram till handen med ett lätt stöd. Utildningsskalan skall alltid ligga till grund för träningen. Liksidigheten, att hästen är lika eftergiven i båda sidorna och båda varven, är tillsammans med rena gångarter domarnas krav för fina poäng på tävlingsbanan.
Skritten skall ha en tydlig 4-takt. traven skall vara två-taktig utan hack och hästen skall kunna korta och länga med elasticitet och lösgjordhet. Galoppen skall vara rund och bärig i uppförsbacka och kunna kortas och längas utan att tappa takten.
“En bra dressyrhäst är en häst som efter utbildning kan få höga domarpoäng.”
Erik Lette
Många rörelser har förbättrats kvalitetsmässigt över tiden såsom galopp och passage. Men den ökade traven har generellt försämrats. Ofta brister det i takt och övertramp, ett annorlunda rörelseschema hos vissa typer av hästar har medfört att takten ofta blir hastigare och stegen blir höga med inget eller litet övertramp. En ökad trav enligt skolboken skall ha ett tydligt övetramp till följd av större och längre steg, liksom i skritt eller galopp. Denna utveckling ses som negativ av panelen
Susanne talar vidare om förberedelserna och träningsupplägg för den unga hästen. För en 4-åring är det viktigt att få harmoni mellan häst och ryttare, att kunna växla gångarter och ha en lätt kontakt. En nöjd och samarbetsvillig häst är målet. En öppen form eller inte helt på tygeln är att föredra framför en för hårt hållen häst.
Sidvärtsrörelser på långa linjer och ridning på raka spår mellan skänklarna rakt fram skall tränas under hästens fjärde år. Så småningom även övergångar mellan skritt och trav och att länga och korta traven och galoppfattningar med bibehållen bärighet.
Hästen bör få 8 veckors bete ihop med andra hästar, social samvaro är viktigt för unghästen. EN höstvila efter tävlingarna är viktigt. Överhuvudtaget krävs lite lyhördhet för hur hästen mår och känns i kroppen. Växer den behöver den lättare arbete eller vila helt. En bra rundkondition byggs upp under detta år, uteridning, bom-arbete och lite hoppning ger allsidig träning och variation.
Femåringen som fått sin vintervila kan börja träna förvänd galopp över korta sträckor på snälla linjer, lite tvärare sidvärtsrörelser och svag öppna. Bakdelsvändningarna kan vissa hästar tycka är jobbigt så ta det försiktigt. Utgå från utbildningsskalan och varva arbete med vila.
När det blir aktuellt med bytena efter femåringens höstvila är det viktigt att ta bra hjälp med bytena så det blir rätt från början. Redan tidigare kan det vara bra att börja låta hästen byta galopp när den växlar riktning, vid hoppning och vid uteritt på ett odramatiskt sätt.
Skolan sluta börjar tränas genom att rida med tagen bakdel på långa linjer med låga krav på böjning, Fokus ligger på bibehållen takt/gångartskvalitet och eftergift.
"En häst som sätter bakbenen rätt i förhållande till sin tyngdpunkt behöver inte balansera sig med halsen."
Anette kommenterar att svenskarna tränar för lite på den slags överstrykning. I trav som ingår i nya 5-årsprogrammet. Hästen får under en halv volt successivt längre tyglar för att kunna länga ut halsen med bibehållen takt och balans. I galopp i 6-årsprogrammet skall hästen ges frihet från tygeln under några språng och kunna gå kvar med bibehållen form och balans. Susanne menar att tränarna inte riktigt vet vad domarna vill se.
På femåringarna som rids på banan tittar panelen på att hästen skrittar genom hela kroppen och att takten hålls i traven. Uppförsbacken och rytmen är viktigast i galoppen. Vi går igenom rörelser som ingår i femåringarnas program.
Anna rider travserpentiner i trav och visar fint flyt, tydlig formning i båda varven och bra balans. Ibland ser man hästar som korsar bakbenen på böjt spår, inte bra. Brister i balans och lösgjordhet.
I bakdelsvändningarna tittar domarna på skritten före vändningen, eftergiften, ställningen och att hästen är avspänd och inte spjärnar. Storleken på vändningen är inte så viktig, prioritera takten. Ryttaren kan tänka att flytta frambenen och bogarna för att avdramatisera vändningen.
“Tänk att ryttaren är hästens lärare. Hur skall då ryttaren förklara för hästen vad den skall göra?”
Härnäst tittar vi på enkla byten, förbereds genom galopp på mittvolten, avbrott till skritt och fattning av samma galopp. I avbrottet till skritt kan ryttaren tänka ökad skritt de första stegen, för att låta hästen gå fram och inte frestas att hålla igen och tänka bakåt.
Därefter kommer en trio fina sexåringar. Britt-Marie Ivarsson, Olof Axelsson och Martina Wikström skall visa medelsvåra rörelser som ingår i sexårsprogrammen. I programmen tillkommer ryggning, skolor och byten.Här tillkommer rakheten och förmågan till samling i alla moment.
Erik förklarar skillnaden mellan tekniska fel och grundfel. Tekniska fel är temporära, dvs förekommer ibland i vissa rörelser och anses mindre allvarliga. Exempel är taktsteg i skritten, enstaka snubbling eller att falla i galopp i en travlängning. Grundfel är allvarliga och mer konstanta, dubbelspårig galopp, huvudet på sned eller öppen mun.
I öppnan blir takten för den unga hästen ofta lite för hastig, skolan skall ridas i samlat tempo. I öppna-volt-sluta blir hästarna ofta förböjda i volten och faller ut med bogen, vilket ofta ger lägst betyg i just volten.
“Det är inget fel att vara ung. Det går ju över.”
I skrittpiruetterna ör det viktigt att rida framåt och inte göra dem för små på träning. På tävlingen kan hästen backa ur lite vilket då resulterar i skrivar och tappad bjudning, menar Anette.
Om hästen blir hetsig i bytena är det bra att byta, bryta av till skritt och fatta förvänd galopp. Upprepa till hästen lär sig att ta det lugnt och inte rusa.
Mellangaloppen på böjt spår visar bärighet och balans. Överstrykningen i galopp likaså. Många av rörelserna syftar till att visa hästens lätthet och bärighet. Årets ledord!
Efter tre timmar med kloka ord och fina hästar for jag åter mot Göteborg, glad men stelfrusen och med stolsvärmen på maxläget.
Dressyrclinic på GFRK med Elisabet Lundholm
En kylig tisdagseftermiddag samlades drygt 150 dressyrentusiaster på Göteborgs fältrittklubb för att ta del av dressyrnestorn Elisabeth Lundholms visdomsord. På clinicen, som anordnades av Göteborg och Bohusläns Ridsportförbund, illustrerade fem ekipage utbildningsskalans olika steg. En engagerad publik fick se både yngre hästar och färdiga Grand Prix-hästar och höra Elisabeth beskriva dressyrens röda tråd.
Dagens första ryttare i manegen var Rebecca Börjesson på femårige vallacken Figo, efter First Wish - De Niro, uppfödd av Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget tränar till vardags för Marie Torwald.
Elisabeth berättade att hon alltid utgår ifrån utbildningsskalan när hon tittar på ett nytt ekipage. För en ung häst är det i första hand utbildningsskalans första tre steg som hon fokuserar på. Takten, lösgjordheten och kontakten syftar till att utveckla bakdelens påskjutskraft.
En ung häst behöver bli först och främst bli avspänd och bekväm under sin ryttare. Att arbeta i det tempo som ger rätt takt i varje gångart hjälper hästen att hitta och behålla sin balans. Övergångarna mellan skritt och trav bekräftade att Figo hade en fin balans och Elisabeth betonade vikten av att vara snabb i eftergifterna eftersom den unga hästen alltid måste tänka framåt.
Lösgjordhet innebär att hästen är mentalt och fysiskt avspänd. Figo var positiv och nyfiken på omgivningen och visade god arbetsmoral men kunde bli ännu mer fokuserad på sin ryttare, här kan övergångar och tempoväxlingar ge god hjälp.
Kontakten är lika viktig i alla gångarter och Figo fick länga sin hals och ta stöd på bettet lite längre fram och hitta sin balans i den lite längre formen. Om hästen då skulle komma i framvikt eller bli stark, blir det till att upprepa övergångarna för att återfå balansen. Övergångar är ett sätt att både förbättra balansen och träna upp både påskjutskraft och bärkraft i bakbenen. Elisabeth konstaterade att Figo såg färdig ut för sin ålder och var stark i kroppen.
Rebecca fick göra överstrykningar för att visa att hästen gick i balans och var självbärig. Överstrykning innebär att ge eftergift på båda tyglarna under ett antal steg eller språng, ingår i flera dressyrprogram och visar tydligt hästens balans och bärighet.
När den unga hästen blir trött i kroppen kan skritten påverkas negativt och bli lite oregelbunden. En lyhörd ryttare vet då att det är dags att avsluta passet eftersom vakna, energiska hästar ofta blir trötta i musklerna innan de blir trötta mentalt. Ett sätt att skona muskulaturen är att lägga in mikropauser i arbetet då hästen får pusta. Allt för att ge framför allt den unga hästen en positiv upplevelse och inte kräva för mycket.
Figo skrittades på medellinjen upp mot spegeln och gjorde halt för att kontrollera rakriktningen. Halten är avslöjande och en nyttig övning är att ställa upp i en halt där ryttaren försöker känna efter hur hästen står med benen innan hon kontrollerar i spegeln.
Galoppfattningar från skritt ingår i dressyrprogrammen för femåriga hästar och här är det viktigt att ryttaren slappnar av och är följsam i sitsen menar Elisabeth. Om ryttaren spänner sig överförs spänningen till hästen, därför inverkar den erfarna ryttaren bara när det behövs och slappnar dessemellan av i sits och hjälper. Ryttaren använder sig av en av/på-knapp för att variera intensiteten i hjälperna.
“Tänk att ridningen är som ett telefonsamtal”, illustrerar Elisabeth. “Kommunikationen skall vara som en dialog. För vem orkar lyssna på någon som bara pratar själv hela tiden utan att vara tyst och vänta på svar? Därför är det bra att renodla hjälperna och ge hästen möjlighet att svara.”
Martina Wikström red därefter den sexårige vallacken Santiago efter Topaasch - Rubinrot, Uppfödare är Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget placerade sig i höstas i Breeders och i öppna championatet för 5-åringar i Flyinge. Martina tränar för Stefan Jansson.
Santiago gav intryck av att ha mycket nerv och energi och behövde sysselsättas med ständigt nya uppgifter att fokusera på. Martina visade att gas och broms fungerade genom att rida övergångar mellan skritt och trav och fick beröm när Santiago kortade traven med bibehållen takt och kom in med bakbenen under tyngdpunkten. När övergångarna istället utvecklades till stora halvhalter med kortare travsteg, utan avbrott till skritt, tecknade Santiago till tramp och visade fallenhet för passage.
Åter igen betonar Elisabeth vikten av att ha en bra timing i hjälpgivningen, så att drivning, förhållning och eftergift kommer snabbt och vid rätt tillfälle. Rent generellt menar Elisabeth att ryttarna tenderar att bli kvar för länge i förhållningarna. Kvicka och frekventa eftergifter ger positiva hästar med bättre bjudning och i förlängningen bättre självbärighet.
Elisabeth ville gärna se Figo i en lite längre och lägre form för att få en mjukare, mer aktiv överlinje i både trav och galopp. I galoppfattningarna fick ryttaren rådet att göra så lite som möjligt. En spänning i magen tillsammans med tillbakadragna axlar kan vara en tillräckligt stark fattningshjälp på en känslig häst, och ryttaren kan sedan sitta avslappnat på gränsen till lite dåsigt i sadeln, för att få lugn och harmoni i galoppen.
Ekipaget visade samlad galopp med bibehållen lång hals på volt, gjorde rena raka byten och övergick sedan till sidvärtsrörelser i trav. Santiago höll sin fina takt och balans i såväl skänkelvikningar som skolor. Elisabeth berömde och poängterade vikten av att följa med i rörelserna sidvärts. Santiago fick avsluta med att galoppera på en längre tygel och bryta av till trav på näst intill lång tygel. Alt i fin form med bibehållens balans och med en mycket nöjd och avspänd uppsyn.
Efter en kort paus för att värma upp stelfrusna tår medelst kaffe fortsatte clinicen med de mer rutinerade ekipagen, vilket gav oss möjlighet att gå igenom de följande tre stegen på utbildningsskalan; rakritning, schwung och samling vilka övar hästens bärkraft. När alla stegen är korrekt uppfyllda blir resultatet självbärighet.
Hjälper och eftergifter behöver vara extra kvicka för att få upp snabbheten i Viljas bakben. “För först när Vilja orkar bära mer vikt på bakdelen kan framdelen bli lättare och hon kan ta ett stadigare stöd längre fram med lite högre nacke.”
I galopparbetet rekommenderade Elisabeth fattningar och tempoväxlingar för att öva bärkraften och ge rundare, bärigare galopp. “Varje korrekt galoppfattning är ren styrketräning.” Galoppen samlades på volten och Vilja fick träna på att vänta in sin ryttare, som rätade upp sig i sadeln och tänkte på skolan öppna. När Vilja sedan tände till i bytena och kontakten försämrades föreslog Elisabeth en liten paus, där hästen fick pusta med längre hals.
Efter galopparbetet visade Vilja en schwungfull trav med mjuk överlinje och avslutade med lite passage, fri från handen och med hjälp av lite taktfasta duttar med spöet uppe på korset. Vilja är så arbetsvillig och säger aldrig nej, berättade Marianne och Elisabeth påminde om att med så ambitiösa hästar behövs ofta mikropauser för att musklerna skall kunna återhämta sig. I pauserna kan man passa på att träna skritten, med mer utbildade hästar glöms ibland den samlade skritten bort på träning.
Sista ekipaget för kvällen var svårklasshästen Sarra med Carina Hackzell i sadeln. Sarra är 14 år och korsning mellan sadlebreed och oldenburger. Ekipaget debuterade GP förra året och tränas av David Hunt.
Elisabeth berättar att det är viktigt att varje häst tränas utefter sina egna förutsättningar och en häst med Sarras speciella stam kan behöva ett lite annorlunda träningsupplägg. “Men tänk på att stå fast vid ditt ridsystem och inte ändra för mycket, även om du tränar för flera olika tränare. Hästen blir trygg av att känna igen sig och ha rutiner.”
Carina började med att trava på fyrkanten och göra tydliga halvhalter för att få hästen att vänta. När Sarra blev för ivrig får hon göra halt och rygga för att därefter trava framåt igen. Carina visade de tvära diagonala travslutorna som ingår i svår klass, där takten varierade en aning mellan höger och vänster.
Galoppen var lugn och balanserad med mycket energi och ekipaget visade fin rakriktning i spikraka byten. Carina red helt enligt skolboken med kvicka hjälper och höll sitt energiska sto sysselsatt med varierande uppgifter.
Skritten tenderade att bli lite snabb och Elisabeth gav råden att andas med lugna djupa andetag vilket påverkar hästens tempo och rytm. Skänkeln kunde bli lite lugnare och eftergifterna ännu kvickare. “Använd din av/på-knapp så att du ömsom kan driva aktivt för att sätta lite tryck i hästen och ömsom slappna av och bli passiv i sadeln.”
Ekipaget visade piaff och passage och övergångar i olika takt och tempo. När Sarra blev lite hetsig på medellinjen fick ryttaren föreställa sig att hon fortfarande red längs långsidan för att själv behålla samma lugn och intensitet i drivningen som tidigare. Carina rundade av det samlade arbetet och visade ökade trav med fint flyt, med låga mjuka händer och lätt skänkeltryck, vilket Sarra verkade uppskatta.
Avslutningsvis tackade Elisabeth för en givande clinic med stort publikengagemang och påminde om vikten av att följa en röd tråd i ridningen. Hon uppmuntrade publiken att träna följsamhet och timing och att ge många eftergifter och slösa på berömmet till sina hästar.
...
HANDENS INVERKAN NÄR VI RIDER - LITE ATT TÄNKA PÅ
Under ridning utsätts hästar för tryck från ryttaren, genom bettet och tyglarna. I Danmark har man undersökt vid vilket tryck det blir obehagligt för hästen. Unga hästar som inte utsatts för tygeltryck tidigare användes i studien. De fick vänja sig vid bett och även lära sig att sträcka fram huvudet för att få en belöning i form av godis.
Hästarna utstod högst tygeltryck för att nå belöningen den första dagen jämfört med resterande dagar av testet, vilket tyder på att de snarare lärde sig att undvika trycket än att de vande sig vid det med tiden. Förmågan att lära sig undvika tygeltryck är en viktig del i träningen av hästar och lägger ett ökat fokus på att lära ryttaren rätt tajming med eftergiften. Det gynnar både hästens inlärning och välfärd.
Kortare steglängd
En engelsk studie har fastlagt det många redan antagit; att styrkan med vilken en ryttare håller i tygeln har en direkt effekt på hästens steg och steglängd. Steget blir kortare ju hårdare ryttaren håller i tygeln. Ryttare håller dessutom hårdare i tygeln i trav än i skritt.
- Att lära ryttaren ett "lagom" tygeltryck kan, förutom att det gynna hästens rörelsemönster, också öka säkerheten i ridningen, säger Hayley Edwards som presenterade studien.
Hästens komfort ökas och den blir d
å mindre benägen att protestera mot ryttarens inverkan på olika sätt. Genom en korrekt och mer sympatisk träning säkerställs hästarnas välfärd.
Vävribbtyglar mildast
Förutom ryttarkänslan påverkar även tygeltypen vilket tygeltryck man har. När detta undersöktes i England visade det sig att flätade lädertyglar gjorde att ryttarna red med ett högre tygeltryck än med alla andra typer av tyglar.
Vävribbtyglar och smala lädertyglar gav det lägsta tygeltrycket. Man tror att dessa skillnader beror på att tyglarna ger olika mycket gensvar till ryttaren. Vissa material gör att man håller en hårdare kontakt med hästens mun.
De som utbildar hästar och ryttare bör vara medvetna om att olika typer av tyglar kan ge olika grad av biofeedback - och därmed göra att man rider med olika mycket tryck i hästens mun. Kanske bör nybörjare alltid undervisas med de typer av tyglar som ger den lättaste kontakten. Studien visade också att det skiljer mycket mellan olika ryttare i vad man uppfattar som en mediumkontakt med tygeln.
...
Så får du en hållbar häst
Ingvar Fredricson är veterinärprofessor, före detta Flyingechef och ryttarpappa åt Peder och Jens. På ett av Folksams frukostseminarier i Falsterbo föreläste han om hur man får en hållbar häst.
Text & foto: Anki Yngve Publicerad: 2010-07-26
- Att skaffa häst är ett stort äventyr, det är som att gifta sig. Man blir förälskad men får också en del saker på köpet, som man inte hade en aning om. Det vi pratar väldigt lite om är vilken hållbarhet man kan förvänta sig av sin häst, säger han.
Hållbarhet är hästens viktigaste egenskap. Är den halt har vi ingen nytta av den, oavsett talang. Det finns en hel del ärftliga faktorer som påverkar hållbarheten. Därför tycker Ingvar att vi ska avla på individer som har tävlat och presterat inom sporten. Då vet vi att deras kroppar håller för arbete. Men även miljöfaktorerna är viktiga. Och de skiljer sig väldigt mycket åt beroende på var hästen är uppfödd.
- I exempelvis Holland är de jätteduktiga på avel, men har inte så mycket mark att släppa ut unghästarna på.
De två första åren avgör
Ingvar berättar att hästen är det djur som har längst och smalast ben i förhållande till sin kroppsvikt. Evolutionen har utvecklat hästen till den varelse på jorden som bäst kombinerar snabbhet och uthållighet. Under miljontals år har hästar dessutom förflyttat sig många mil varje dag för att hitta föda.
- Under fölstadiet och under de två första åren läggs grunden för hållbarheten. Då måste hästen få röra sig fritt, på kuperade arealer, dygnet runt. Det ger starka senor och bra koordination. Om hästen inte har fått bygga upp sig under de två första åren kan man inte fixa till det i efterhand, då har tåget gått. Veterinärerna älskar klena hästar, de blir stadiga klienter, säger Ingvar.
Han menar att vi i Sverige, med vår natur, har fantastiska möjligheter att föda upp hållbara, härdade och starka hästar. Men tyvärr utnyttjar vi inte den möjligheten fullt ur, alldeles för många unghästar står för mycket på stall med en massa halm, och går i för små och platta hagar.
- I våra konkurrentländer finns det i stort sett inga marker, så på många ställen måste de ha hästarna i box på vintern. Hur snygg en sådan häst än är kan det finnas risk för att den inte håller, att man köper sig problem. I alla fall om inte hästen har en stark genetisk konstruktion. Vi ser mer skador på de hästar som är uppfödda så.
Ingvars förslag är att vi i Sverige borde ta fram en kvalitetscertifiering av anläggningar för uppfödning av högkvalitativa, värdefulla hästar. Då är han övertygad om att toppryttare i hela Europa skulle skicka föl och unghästar hit.
- Vi svenskar är lite tröga, vi utnyttjar inte de fantastiska möjligheter som finns.
Varierande underlag
Underlaget är också en faktor att räkna med. Inte minst behöver unga hästar få gå på varierande underlag.
- Jag skulle önska att vi födde upp hästar i stora hagar med olika underlag, där det var kuperat och hästarna fick ströva en bra bit för att nå foderautomaterna. Då anpassas hästkroppen till att klara av varierande underlag i framtiden.
Som ridunderlag för vuxna hästar berättar Ingvar att det som är mest obehagligt för hästen är om underlaget "släpper", alltså om friktionen är för liten. Ett underlag ska ge bra grepp, men greppet får inte heller bli så bra att hoven fastnar helt. En liten glidning är nödvändig.
- När du föder upp en häst ska du låta den gå på så varierande underlag som möjligt, men det gäller även när du rider. I England låter man till exempel fälttävlanshästarna göra "road work" i skritt på asfalt, för att successivt härda benen, säger Ingvar.
Han berättar att Jan Jönsson körde "road work" med sina hästar på Flyinge, och de var alltid torrast och finast i benen av alla individer i stallet.
- När hästen sätter ner foten på hårt underlag förspänner den tån. Då blir de små, stabiliserande musklerna mer aktiva och tränas upp. Det ökar cirkulationen och ämnesomsättningen, och ger sundare ben.
Självklart går det att överanstränga hästen om man rider för mycket och för länge på hårt underlag. Den får inte bli varm i benen efter jobbet - då har man gjort för mycket. Men Ingvar varnar också för väldigt mjuka ridbanor.
- Man kan lura sig och tro att ett mjukt underlag gör att hästen får längre steg. Men det sker inte på ett naturligt sätt. Den "springer på musklerna" och så småningom kortas istället det naturliga steget. Det blir en "snöeffekt" med djupt underlag, det fina steget är en skeneffekt.
Att rida på mjukt underlag är absolut något man kan göra då och då. Men gör det inte dagligen, säger Ingvar.
Stärk hästens bakdel
En av de viktigaste faktorerna för hållbarhet är självklart hur hästen rids och tränas. När vi sätter oss på dess rygg utsätts hästkroppen för en kraftig störning. Hästen har redan utan ryttare 60 procent av sin kroppsvikt på framdelen. Och eftersom ryttaren sitter framför tyngdpunkten ökas belastningen av frambenen ytterligare.
- Det gäller att kunna utbilda hästen så att bakbenen blir starkare, kan krökas och bära mer vikt. Det ökar hästens möjlighet att hålla. Vissa ryttare flänger omkring med hästen i framvikt. Då går hästarna väldigt ofta sönder i frambenen.
Ingvar tycker att man ska ta hjälp av en duktig unghästutbildare om man inte är så duktig själv.
En bra ryttare kan inte bara utbilda hästen effektivare, han eller hon kan också läsa av hästen.
- Jag tycker att man ska vara observant på i vilken utvecklingsfas unghästen är. Exempelvis treårstester är jättebra, men det finns ingen naturlag som säger att ni måste vara med. Om hästen är inne i en tillväxtfas är det bättre att stå över.
Det tar lång tid att utveckla sig till en bra ryttare, som kan utbilda hållbara hästar som presterar sitt max.
- Jens (Fredricson, reds anm.) brukar säga att du tyvärr förstör tre-fyra hästar innan du blir en bra ryttare. Det räcker inte att rida en timme om dagen för att få tillräckligt med känsla för att kunna utbilda unghästar.
De flesta av oss är enligt Ingvar för försiktiga när vi rider vuxna hästar, vi tränar för lite och får ingen effekt. Sedan finns det ett gäng som flåbusar runt, och rider sönder hästen, och så finns det några få som verkligen har känslan att träna upp ett djur på toppnivå.
Visitera dagligen
Att hålla koll på sin häst, och hitta eventuella skavanker innan de utvecklas till skador, är enligt Ingvar avgörande.
- Ryggen och benen ska man prioritera. Känn igenom hästen varje dag. När du palperar ryggen ska det ligga två mjuka och spänstiga muskler på var sida om ryggraden. Är musklerna spända måste du göra något åt det, se över sadeln och prata med din veterinär. Låt gärna en duktig tränare rida igenom din häst då och då, och känna så att hästen är mjuk och smidig.
I övrigt tycker han att vi ofta förmänskligar hästarna för mycket. Till exempel skos många hästar för tidigt, trots att nästan alla unghästar - som rids på bra underlag - kan gå utan skor fram till fem eller sex års ålder.
- Då utvecklar de en bättre hovkvalitet och ägaren sparar pengar... Det har blivit så att man slår på skor bara för att hästen ska gå ett treårstest. Skorna är ett stort ingrepp i hovens funktion - behöver du dem på testet så dra gärna av dem efteråt, säger Ingvar.
Blir hästen öm kan man rida den på mjukt underlag i ett par veckor. Så naturlig hästhållning som möjligt är det Ingvar Fredricson förespråkar.
- Att lägga på två-tre täcken och bandage upp till naveln är förmänskligande påhitt. Hästarna är djur och ska behandlas som djur. Sedan är det ju ganska stor skillnad beroende på inriktning. Av någon anledning verkar dressyrhästar behöva mer lindor och täcken än hopphästar. Och det är ju ändå precis samma sorts hästar...
Redaktionen
Källa: Hippson.se
Novembertisdag
|
|||||
Big dogs on the ground and looming birds overhead are everyday creatures that surround Minna Telde and her horses at the stables at the beautiful village Everlöv on the smooth sand plains outside Sjöbo in southern Sweden.
"So, he was right then. That is how it is, you must remove the spurs," Minna said with a smile, as we went over to her horse truck to get her jacket.
One of Minna's grooms, Tina from Finland, brought us the 8-year old Dutch bred and Danish registered gelding Jazzmataz, Minna's latest addition to her stable.
The kitten was really pushing its luck. Windy has a long tail and most of the time it is wagging. Wagging objects are irresistible to cats, it seems. The kitten sneaked into position behind Windy's tail and moved its front paw to the ready-to-give-a-good-whack-with-claws-extended position.
Minna was on the horse and we walked along the driveway to a nearby harvested hay field. Windy did her best to clear the field for us and scared off all rabbits. Minna began warming up and exercising Jazzmataz in a very relaxed way. He's quite a mover, I'd say, and a pleasure to photograph. Jazz has just been with Minna for a few months, and obviously he has learnt to ignore big and very fast running rabbits chased by dogs.
The grand news of the day is that Isac's owner and Minna have decided to really make a go for it. They are of today one of the Swedish contenders for a spot on the Swedish team at the 2010 World Championships for Young Horses.
"How was his performance in the qualifying round some days before, when you rode him yourself?" I asked Minna. "I was very pleased with Isac in the arena. He is fantastic to ride and he gives you a very good feeling," she replied. "Unfortunately he bit himself in the lip during the performance and I did not notice it while riding."
"Once we got outside the arena, I and the supreme judge Birgitta Ernblad checked his mouth and we found a small wound on the outside of the upper lip, at the very front. By then it had already stopped bleeding, so it was actually a little difficult to find the wound itself," Minna continued. "We had a veterinarian look at the lip so it was documented."
Finns den objektiva domaren?
|
|||||
One of the most anticipated sessions of this year’s forum was David Stickland’s presentation of his mathematical analyses of dressage results. In 2007 nuclear physicist Stickland read a column on Eurodressage about the advantage of half marks for judging and it prompted him to investigate in depth scoring patterns. In 2008 the FEI assigned him to analyse scores from Hong Kong but since then his research has carried much further. The Princeton professor has gone back five years analysing more than 13,000 CDI tests to create an objective tool to measure judging. His session at the Forum was his first public speech about his findings.
The result of these randomized tests is staggering. Judges are much more accurate in giving scores when they don't know the rider. In Aachen, they achieved an accuracy of only 1,0% difference between one judge and the average of the four other judges. "Judges do better on fake tests than real tests," Stickland cleverly noted. If you convert these numbers and statistics, it means that judges judge three times worse when they know the combination. "Judges are less consistent when they know the rider because of 'combination bias'.'"
One of the weirdest judging cases in Windsor was Imke Schellekens' Grand Prix ride on Sunrise. She scored 69% with Lette and 77% with Polish Markowski but both judges cancelled each other out and they did not change her average score. Stickland focused on these inconsistencies and identified three causes: a mistake of viewpoint due to poor view or a lapse in concentration, an error (the judge simply gave the wrong score but this would be corrected in the future by the Judging Supervisory Panel), and bias when big deviations occur.
On the level of judges development it is important that judges get formal feedback on their performance. The training can improve by doing global e-learning and training seminars for (aspiring) judges. Furthermore there has to be proper testing for judges, who get appointed and in-service training and testing. The Dressage Task Force even suggested demotion when regular poor performances occur.Fredag 26 juni....
Nästa vecka börjar semestern som inleds med några dagar i golf och resa till sydligare breddgrader, vilket innebär landet i Skottorp. Önskar alla trevlig sommar och skall försöka rapportera lite om tävlingar och annan som händer på hästfronten i sommargrönskan.
Det är ju tävlingar i Falsterbo i juli och i stora klassiska tävlingar i Aachen, dit Sverige i år inte skickar nägot lag. Läser följande på eminenta sajten Eurodressage.com:
"A set back for the Swedish team. Neither Minna Telde nor Louise Nathhorst will be competition as Swedish team riders at the 2009 CDIO Aachen, July 1-5, 2009. Both have cancelled their entries. Minna Telde was scheduled to compete the Hanoverian stallion Don Charly (by Don Gregory) but the chestnut still has not fully recovered from the injury he sustained at the 2009 World Cup Finals in Las Vegas, U.S.A in April. The horse is back in training but Aachen is too soon for him. Telde hopes she can ride him at the 2009 European Dressage Championships in Windsor, Great Britain, at the end of August. Louisa Nathhorst injured herself in the groin. Swedish show jumper Rolf-Göran Bengtsson is grounded for a similar injury. Patrik Kittel and Tinne Vilhelmson-Silfven will start as individual Swedish competitors." (Tidningen Ridsport)
Hittade även en intressant artikel om andningens vikt vid prestationer, vilket har varit lite på tapeten på sistone.
Sport Psychology for Dressage: Five Ways to Breathe For Performance
by Seana Adamson, Ph.D. - 23rd June 2009
As dressage riders we are all well aware that excessive tension in the horse’s body can have a very negative impact on performance. It takes a tense muscle longer to respond to a signal than it does a relaxed muscle, and that response will be short and tight, rather than fluid and loose. Riders tend to be less aware of how tension in their own body can also cause problems with their performance. One of the quickest ways to reverse a cycle of tension is to use the breath. Increased awareness of the breath can lead to an increased awareness of the body, allowing the rider to quickly release built up tension. Following are five breathing techniques that can be used to increase awareness, improve relaxation, create more energy or calmness, and clear your mind of negative thoughts.
The following breathing exercises should be practiced off the horse. These techniques would be too distracting to use while mounted. Once you have mastered these techniques in a quiet place you will be surprised how a single focused breath while on your horse can immediately trigger a state of relaxation and clarity.
Technique #1- Complete Breathing
Most of us are unaware of using the full capacity of our lungs except when we are exercising strenuously. Our unconscious breathing tends to be short and shallow, especially when feeling tense or nervous. Using a long, slow, complete breath signals the body to relax and release. It signals the mind to become quiet.
This technique is very simple. As you inhale imagine you can pull your breath deep down into your belly. As you fill your belly with your breath begin to fill your lungs from bottom to top, like pouring milk into a glass. First your lower belly fills until you feel like you have a Buddha belly. Next let your side ribs expand outward, and then finally fill your upper chest with air. Pull the air in slowly and comfortably- lower belly first, then side ribs, then upper chest. Exhale in the opposite order, like pouring milk out of your glass. First drop the chest, then pull the side ribs in, and finally pull your lower belly towards your spine. Repeat this long slow breath at least 3 times. Part of the goal here is to slow the rate of breathing. I had a former teacher who could spend over one full minute on the inhale, and the same on the exhale. Two minutes to complete a single breath!
Breathe at a rate that is comfortable for you. There should be no sense of stress or strain, only ease and comfort. This complete breathing should feel very calming. If you practice it enough you will find that even one complete breath will trigger a state of calmness and relaxation in your body.
This complete, quieting breath will be the foundation for the next exercises, so make sure you are comfortable here.
Technique #2- Circular Breathing
This technique can help you balance the energy of the mind with the grounding of the body. Sit with your spine straight. As you inhale (using your complete breath) imagine pulling energy up the front of your body from your tailbone to the top of your head. Imagine filling your mind with clean energy. As you exhale imagine the energy dropping down the back of your body from the top of your head to your tailbone. Feel that energy grounding you and connecting you to the earth. Pull the energy up the front on the inhale, down the back on the exhale. After several repetitions reverse the direction, pulling energy up your back on the inhale, and then down the front of the body on the exhale.
This breathing technique helps to balance the mental and the physical, enhancing your mental acuity, and a sense of being physically grounded.
Technique #3- Breathing for Energy
Again begin by sitting with your spine straight. Using your Complete Breath, inhale to a count of 5. Now hold your breath for a count of 5, and then exhale for a count of 5. If you feel any discomfort you can adjust the count to whatever works for you. Again inhale to a count of 5, hold for the same count, and exhale to the same count. Repeat this cycle for two or three minutes (or thirty minutes if you choose!). By holding the inhale you are highly charging your blood with oxygen. Yet due to the focus on complete breathing, your mental energy will stay calm and quiet. This exercise will leave you feeling physically energized yet mentally calm.
Technique #4- Breathing for Calmness
This practice is very similar to the last exercise. However rather than holding the inhale, you will hold the exhale. Inhale for a count of 5 (or whatever count is comfortable for you). Remember to use your complete breath by filling your lower belly, then side ribs, then upper chest. Smoothly flow directly into your exhale for the same count of 5. Again remember to empty the air from your chest first, then side ribs, and finally pulling your belly to your spine. Exhale completely. Get rid of all of the stale air. Now pause before the next breath for the same count of 5. Inhale for 5, exhale for 5, and then hold the air out for a count of 5. If you feel panicky while you hold the air out of your lungs then just simply allow yourself to breathe. There should be no performance pressure here!
In the pause between inhale and exhale there can be a profound moment of mental stillness. You may be able to find a moment where your constant mental chatter goes quiet. This moment of stillness can help you to reset thoughts or emotions that are overwhelming or out of control. By looking for mental stillness you can begin to prepare your mind for the state of quiet focus that will produce your best performance.
Technique #5 - Breathing for Resolution and Inspiration
Imagine there are two golden balls of energy. One of them is in your heart, the other is floating above you like a sun, its lovely golden rays of energy bathing all the creatures of the Earth. As you inhale, imagine you are breathing in the pure energy of the golden sun above you. Feel your complete breath pulling this energy into your entire body, bathing you in a golden light. Let this energy gather and build in your heart. Imagine the golden ball of energy in your heart becoming charged and energized with goodness. As you exhale allow any part of you that is unwanted to leave with your breath. You can exhale out jealousy, anger, sadness, fear, or anything that is not a part of who you want to be. Again when you inhale imagine pulling in the cleansing golden energy, gather it in your heart, and then exhale out any thought or emotion that does not serve you.
This is a great way to forgive yourself when you make a mistake, while inspiring yourself to attain a higher level of being. It is also a wonderful exercise to help you remain dignified when you are confronted with pettiness, gossip or any of the other difficult parts of life.
Once again, these breathing exercises should be practiced off the horse initially. Normally you will use only a very abbreviated form while in the saddle. The body learns very quickly to relax when focus is shifted to the breath. With only a little practice off the horse you will find that focusing on a single breath or two in the saddle can help to maintain a state of focused relaxation.
For more information on the mental game of dressage, see my web site www.seanaadamson.com.
Från Eurodressage.com
Varför är eftergiften så viktigt?
Varför sånt himla tjat om nacken?
Inspirationen efter ridlägret sitter kvar. Något som mina elever antagligen märkt genom lite nya tips och övningar. Som till exemepel att Ssss:a med magen, hitta bakbenet och rida med spöet på tvären...
I soffan om kvällen, med regnet piskandes mot rutan läser jag intensivt i nyanskaffade böcker. Hittade lite bra och matnyttigt och sambandet mellan ställningen i nacken och lösgjordhet som jag tror kan ge många en Aha-upplevelse. Boken heter Balans till häst av Susanne von Dietze.
Allt börjar i nacken
Ställningen sker i hästens nacke. Nacken är början på halsen strax bakom öronen. Det är där som den första nackkotan ansluter till skallbenet. Denna led har en mycket speciell och viktigt funktion. Atlaskotans förbindelse med skallen är kroppens första led och det är huvudet som leder rörelsens riktning. Om man kan påverka hästen just här, så följer hela kroppen reflexmässigt med, ett faktum som gör det lätt för begåvade och känsliga ryttare.
Å fortsätter i ryggen...
Vid den första nackkotan fäster muskler, senor och ligament som är mycket viktiga för att hålla balansen i rörelserna. När hästen ger efter i nacken tänjs det långa nackbandet som ett gummiband ända från sitt fäste i nacken och vidare bakåt i hela överlinjen, och får på så sätt en högre spänning. Då kan ryggen komma upp och bära med svikt. Hästar som ha “knycken i nacken” på fel ställe går ofta med sänkt rygg och aldrig helt lösgjort eftersom gummibandet inte har engagerats på rätt sätt.
Ställningen i nacken är viktigt för hästens balansreaktion. I nacken skapas, precis som hos människor, den grundtonus i muskulaturen får. Hästen kan inte gå i balans på böjda spår om den inte har rätt ställning i nacken. Ställningen är inte större än att ryttaren kan se hästens intre ögonbåge och näsborre.
Å så mankammen
Ryttaren kan se på mankammen om hästen är ställd. Om du sitter på hästen och ställer om från höger till vänster kan du se hur mankammen följer med över till den nya sidan med ett litet “klick”. Om bara själva halsen är böjd, kan mankammen fortfarande ligga åt andra sidan,
Om hästar av olika skäl inte kan eller vill ställa i nacken, brukar de lägga huvudet på sned och skruva sig i nacke och hals, med öronen på olika höjd. På så sätt kan de inte gå på rätt sätt mellan hjälperna. Många outbildade såväl som utbildade hästar är lättare att ställa i “mansidan”.
I ridläran kan man läsa: “Den inre tygeln ger ställningen, den yttre bevarar den och därefter är det den inre som underhåller uppmärksamhet och lösgjordhet”
I midsommarhelgen väntar golf och hästfritt. Håller tummarna för lite solsken! Blir det ösregn så fortsätter jag läsa in mig inför nästa veckas träningar...
Sittben och fingertoppskänsla
I söndags hade Partille sina vårliga tävlingar med både lokala och regionala klasser på parallella banor. Ett styvt jobb att rodda, inte minst för den gröna tävlingssektionen. Jag dömde LB:0 som var en ganska stor klass av lite blandad kvalitet. Det syns såklart vem som är helt ny på banan och vilka som som tävlat tidigare. Det kan ju vara en trösterik tanke för den som är i början av tävlingskarriären, att med rutin följer framgång. Eller som Ingemar Stenmark en gång lär ha sagt "Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag!" Kloka ord!
Förra helgen dömde jag unghästar i Svenljunga och fick förmånen att kvala ett halvt dussin begåvade 5- och 6-åringar till Breeders och Scandinavian Open. Roligt och hoppingivande att se att det finns en så god tillväxt i svensk dressyravel.
I dag tränas det på Hagelyckan och jag hoppas på fortsatt solsken så att vi kan hålla till i en solig paddock.
Veckans boktips: "Balans till häst" av Susanne von Dietze
Här står bl att läsa att "En gammal ryttartradition är att ett ekipage inte kandarmoget förrän ryttaren kan rida ett lätt program på en hand." Militärt översitteri möjligen men samtidigt kloka ord att fundera kring. "Bara den ryttare som kan klara av att rama in sin häst så bra mellan drivande och förhållande hjälper att hon kan föra tyglarna med enhandsfattning har en så befäst grundsits och en oberoende och känslig hand, att man kan anförtro henne att hantera ett stångbett."
Som domare ser man ofta påtagligt missnöjda hästar med gapande munnar och ryttare som håller i stångtygeln som om det vore en livlina.
Om halvhalter:
"Halvhalter, eller halvparader, är till för att ständigt stämma av och finslipa spelet mellan de drivande och de förhållande hjälperna. De finaste och bästa halvhalterna är en del av själva rörelsen. Hästen, som trampar bakifrån och framåt, söker själv ryttarens hand. Det fortlöpande sammanhanget i rörelsen får hästen att trampa ännu mer under sig och bära ännu bättre. Hästen tar själv kontakt med bettet, vilket ryttaren håller som en mjuk främre gräns. Har man upplevt den här känslan, om bara för ett ögonbick, så förstår man vad ridkonst kan vara.
Sköna ord och en fantastisk känsla som, när man väl hittar den, är värd allt slit!
Papporna!
Foto: www.blup.se/horses/148037-friendship
Nu har det slarvats...
Mina elever har skött sig väl, som vanligt. Tyvärr är tisdagsgruppen på Hagelyckan temporärt decimerad på grund av sjuka hästar och annat. Eva har ridit Mogge som är fräsch och arbetsvillig igen efter lite vila. Jessica är på skidsemester. Julia red som en fullfjädrad dressyrprinsessa på lilla Silver förra veckan, mycket ridning ger som synes finfint resultat. Liselotte har finslipat med Rolex inför söndagens (dvs dagens) premiärframträdande på främmande bana. Jag håller tummarna!
På Partille ridklubb frodas ambitionerna och jag har fått privilegiet att regelbundet träna Cia, Amy och Jenny varannan vecka. Igår fokuserade vi på lösgörande arbete över bommar. Ser fram mot en positiv och utvecklande vår i Partille.
Det har varit domarkurser högt och lågt; Britt Hammar har på sedvanligt strukturerat manér haft genomgång för LA-domare på GFRK. Och Elisabeth Lette har haft kurs för MsvB-domare på Strömsholm med aningen lägre informationsdensitet. Mycket bilkörning och övernattning (tillsammans med underhållande domarkollegan Lotta C) för en kort genomgång och gemensam bedömning. Alltid roligt att komma lite hemifrån och få se och bedöma nya okända ekipage. En liten sammanställning av utvalda nyheter för årets tävlingssäsong följer:
Domarfokus för 2009 är:
- Utbildningsskalan- alltid lika aktuell. Har, som den uppmärksamme läsaren säkert noterat, refererat till skalan tidigare i bloggen. Då var det ryttarens utbildningsskala som avsågs. Mer om hästens utbildningsskala nedan.
- Halt, och inridning i halten.
- Ryggning, villighet och korrekthet.
- Övergångar, slarvas med i lägre klasser.
- Bakdelsvändningar.
- Skritt- och galoppiruetter.
Den klassiska tyska utbildningsskalan är grundäggande för både träning och bedömning. Den består av 6 moment som leder fram till Självbärighet som i sammanhanget är slutmålet för en dressyrhäst. Nedan följer en kort sammanfattning av de ingående 6 momenten och deras inbördes ordning.
Den grundläggande Invänjningsfasen består av:
- Takt; rena gångarter i rätt tempo.
- Lösgjordhet; mental och fysisk
- Kontakt; jämn och liksidig bjudning fram på bettet.
- Lösgjordhet
- Kontakt
- Schwung; luft och bärighet i gångarterna som kommer genom att hästen swingar genom ryggen.
- Schwung
- Rakriktning; liksidighet och att hästen spårar, jämnstark häst i båda sidorna.
- Samling; viktförflyttning från framdel till bakdel.
Den inbördes ordningen är inte skriven i sten, utan diskuteras fortlöpande, men allt startar med takten som är en förutsättning för den balans som krävs för att kunna gå vidare. Skalan utgör grunden för varje enskilt träningspass och varje ny rörelse såväl som hästens utveckling sett över hela dressyrkarriären.
Rapport från tränarkursen på Flyinge följer framgent. Nu åker jag strax till stallet för att rida på Rachel, vars matte Jessica kommer hem från skidsemestern i kväll. Idag är det programridning på Strömma för Hällingsjös ryttare. Det har tränats flitigt i veckan och jag ser fram mot att höra entusiastiska redogörelser.
GlobenReportage
Reportage från Camilla; Globen del I
Anki van Grunsven
Bild; hästmagasinet.se
Fragmentarisk rapport från Globendressyren 2008
Fredag, Öppen framridning med den alltid lika verserade och kunnige Erik Lette vid mikrofonen. Fantastiskt intressant att se 10 numrerade toppryttare rida samtidigt.
Väldigt olika hästar och lite olika ridstil.
Holland var representerat av Anki på brun häst som kommit enbart för framridningen och prisutdelningar. Den startade alltså aldrig i någon klass. Där red Anki istället sin andrahäst Painted Black, svart och vacker med spektakulära gångarter och varierande grad av lösgjordhet.
Den andra hollänskan på framridningen var ganska ny i gamet.
När hon kom in med stor störtkruka och den stora hästen i koppel, skilde sig ekipaget en hel del från övriga ryttare. Men som vi alla vet kan första intryck vara bedrägliga och ekipaget vann senare båda klasserna!
Som vanligt var de tyska dressyrryttarna väl representerade genom bl a
Monika Theoderescu, som jag inte sett rida sedan hon härjade på Världscuptävlingarna i Scandinavium för knappa 15 år sedan. Inte mycket hade förändrats sedan dess; samma mjuka ridning och smärta ryttarfigur.
Dock var fuxen Whisper ny och en av de yngre i sällskapet.
Heike Kemmer hade ytterligare en ung och helt underbar kopparfärgad hingst med Rubinsteinblod som var mjuk, energisk och pampig; uttrycket "power and grace" förkroppsligad! I övrigt var Danmark reresenterat genom Natalie Wittgenstein, som lyckas ta upp egna uppfödningar i GP på löpande band. Som alltid mjuk å fin ridning, men utan de riktigt spektakulära gångarterna.
Jan Brink visade en otroligt cool Briar som, till skillnad från många av de andra hästarna, helt obesvärat kunde skritta runt på lång tygel i den stora arenan. Dessutom var både USA, Canada och Belgien representerade.
Därefter reds en liten klass med 5- och 6-åringar som redan vunnit Scandinavian Open eller Breeders i sin årgång. Fina rörliga välridna hästar som visade lite ovana att gå i denna miljö. Ebba von Essen hade fullt upp då hon startade två hästar i det sex hästar starka startfältet.
Förmiddagen avslutatades med en clinic av Anki van Grunsven. Två namnkunniga och välmeriterade unga svenska flickor, som båda jobbat hos Anki, fick möjlighet att visa upp sig. Emilie Brolin som bloggar och Johanna Due Boije på var sin 7-åring. Hästarna var mycket olika; Emelies häst var stor och stark men fortfarande lite valpig och stundtals oblanaserad. Johannas häst var liten och energisk och blev ibland kort i nacken när Johanna skulle ta en förhållning som inte gick igenom.
Anki verkade trivas med mikrofonen och menade själv att hon höll träningar eftersom näst efter att rida tyckte hon om att prata. Lättsamt och roligt - och faktaspäckat! Generellt gällde att hästen måste reagera omedelbart på hjälperna och vara lyhörd för ryttaren.
"I en Grand Prix har du inte tid att vänta
på att hästen skall behga lyda dig så småningom..."
Nyttigt både för ryttare och åhörare och mycket inspiration att ta med hem till egna träningar.
Adelinde Cornelissen, elev till Ankis sambo Sjef,
som vann både GP och GP Kür i Globen.
Hästen är 11 år och har gått GP i två år.
Det är Adelindes första häst i svår klass och hon har haft honom sedan han var 5 år.
Mera dressyrprat följer...
