Tänkvärd artikel
Klicka på länken nedan för att komma till en tänkvärd artikel från Horses internatinal.
Sitsens inverkan
Det är många olika komponenter som tillsammans utgör den klassiska ridkonsten. Även om självbärighet, lätthet, medkönsla och mjuka händer alla är nyckelingredienser så är ridkonsten beroende av att skapa den klassiska sisten och helt avgörande för en korrekt inverkan på hästen. En klassisk sits kännetecknas av en ryttare som är helt i balans med hästen och aldrig stör den.
Den ambitiöse ryttaren kan notera att om man under ett ridpass bara tänker på hur man sitter, så går hästen sämre och sämre eftersom ryttarens spänning påverkar hästens lösgjordhet. Konsten är istället att hitta balansen tillsammans med hästen och slappna av och hittat flytet i rörelserna. Balansen och flytet är individuellt beroende på hästens rörelsemönster och energinivå.
När man tittar på framgångsrika ryttare genom tiderna kan sitsen variera, ibland benen långt bak med tårna ut, andra med skänklarna långt fram med tårna pekandes framåt, ibland höga händer och korta tyglar medan andra hade långa tyglar och händerna vid halsen. Den perfekta positionen är helt enkelt den som passar hästens anatomi och rörelsemönster och som inte stör eller begränsar rörelserna och som får hästen att känna sig helt bekväm under ryttaren. Naturligtvis blir en för ögat tilltalande sits som begränsar hästen aldrig klassisk och inte heller ändamålsenlig för att uppnå målen med dressyr, en lättriden, lyhörd och självbärig häst.
Ryttaren måste använda sin sits med medkänsla, förståelse och avspänning och sinnesstämningen skall vara avslappnad och i balans för att få hästen att känna på samma sätt. De mest avgörande faktorerna för att skap en klassisk sits är ryttarbalans och förtroende; förtroende för att när ryttaren skapar en trygg och bekväm situation för hästen kommer hästen att slappna av under ryttaren och bära henne utan svårigheter.
En ryttare som behöver hålla balansen genom att hålla i tyglarna har ingen klassisk sits! En klassisk ryttare kan koordinera kroppens alla delar, sitta mitt över hästen och inte hänga på ena sidan
Utmärkande för en klassisk sits är mjuka elastiska höfter som kan följa hästens rörelser i varje moment. Ryttaren får inte falla tillbaka och bli efter i rörelsen eller hänga fram över hästens hals. Armar och ben skall vara mjuka med mjuka händer och rörliga fingrar, men magen och ryggen måste ha starka välkoordinerade muskler. Sitsen är helt avgörande både för den klassiska ridningen och hästens välbefinnande. Många hästar lider och har ryggproblem eller hältor på grund av obalanserade och ibland brutala sitsar.
Att hitta den klassiska sitsen låter sig inte göras genom att imitera eller instrueras utan genom att känna sig fram. Känna när hästen kan slappna av då ryttaren i sin position kan slappna av och inte störa. När ryttaren har hittat sin individuella position för att få den klassiska sitsen är nästa steg att kunna aktivera sin sitsen för en samlande inverkan utan att störa hästens balans, attityd och rytm. Avarten här är att dra i tyglarna.
Hjälpmedel är såklart övningar på longerlina, en god instruktör och helst en skolad häst, som kan ge tydligt gensvar på ryttarens hjälper. Det optimala är en häst som kan piaffera eftersom just piaffen ger ryttaren en god känsla för en balanserad position i sadeln, eftersom hästen då använder sina bakben optimalt. Den ambitiöse ryttaren inser vikten av att gymnastisera även utan häst och tränar pilates, yoga eller ballet beroende på sina individuella förutsättningar och problem.
Huvudsaken är att du inser att kroppens koordination och rörlighet är grunden för en god ryttare!
Den arbetande (neutrala) sitsen skiljer sig från den samlande sitsen på så sätt att de ber hästen om olika respons. Den samlande sitsen vill ha mer energi med mer lyft och följaktligen ger ryttaren impulserna på samma sätt, genom en trängre vinkel i höften och mer samlad energi i vertikalplanet. En känsla av att ryttaren genom sin bukmuskulatur lyfter hästens rygg upp genom sadeln. Om man studerar en ryttare med korrekt sits i piaffe, från sidan ser man tydligt hur lodlinjen försljuts en smula när hästens bakdel sänks.
Spanska ridskolans överberidare Johann Meixner visar piaff på Neapolitano Bona 1910.
Bild från Wikipedia.org
Det är lätt att se om en ryttaren har en korrekt klassisk sits eftersom hästen tydligt signalerar detta. Tecken på glädje och lösgjordhet och harmoni; lugn andning, avspända öron, nöjd sluten mun och en känsla av tankeöverföring mellan häst och ryttare visar på en mjuk balanserad klassisk sits. Alla indikationer på en mjuk och rörlig rygg hos hästen är tecken på en ändamålsenlig klassisk sist hos ryttaren. För en dålig obalanserad sits hos ryttaren skadar hästens rygg och utan ryggen är ingenting möjligt.
Läs hela artikeln av Sarah Warne på Eurodressage genom att klicka på länken nedan.
Allmänt intryck och utbildningsskalan
Lördag kväll.
Göteborgskalas! Hör från gatan att det firas entusiastiskt. Själv repeterar jag såväl program som TR inför morgondagens tävling på Nygårds RS, mitt första domaruppdrag efter sommaruppehållet. Hittar ett intressant och informativt dokument från domarutbildningen som jag tror att flera kan ha glädje av inför stundande tävlingssäsong.
Sambanden mellan Utbildningsskalan och de Allmänna intrycken på dressyrprotokollet
Ubildningsskalan
1 Takt
2 Lösgjordhet
3 Kontakt/stöd
4 Schwung
5 Rakriktning
6 Samling ---------------- 7 Självbärighet
Allmänt intryck - Betygen som sammanfattar ritten
1 Gångarter: frihet, renhet, regelbundenhet.
När vi strävar efter att ha med alla punkterna på utbildningsskalan måste alltid prioritet nr 1 vara att bibehålla takten i rörelser och övergångar. När hästen rör sig taktmässigt möjliggör det frihet eftersom det då finns tillräcklig balans. Vid träning av vilken rörelse som helst kommer takten först och sedan kan vi fokusera på att förbättra andra faktorer såsom exempelvis böjning.
2 Framåtbjudning: vilja att röra sig framåt, elasticitet, mjukhet i ryggen, bakbensengagemang. (Tidigare benämndes punkten Schwung i svenska program.)
Framåtdrivande hjälper används kombinerat med tygelhjälper för att producera lösgjordhet. När hästen slappnar av i sina ryggmuskler börjar vi se elasticitet och ryggverksamhet. Bakbensaktiviteten och framåtbjudningen genom ryggen vägleder hästen att söka en lätt kontakt med bettet. Han kommer att tugga med en mjuk stängd mun och vara villig att sträcka sig framåt-nedåt och gör att ryttaren kan sitta bekvämt. Detta resulterar i schwung, vilket är en förutsättning för korrekt samling; utan schwung finns det ingenting att samla.
3 Lösgjordhet: eftergift på tygeln, formen, accepterandet av bettet, harmoni, lätthet och mjukhet vid rörelsernas utförande, uppmärksamhet, förtroende och lydnad. (Benämndes tidigare Lydnad i svenska program.)
Enkelt uttryckt är Lösgjordheten ett tecken på hästens mentala och fysiska avspänning och samarbetsvilja. En glädje och villighet att presetera fysiskt. Schwung, lösgjordhet och kontakt vävs samman med takt och rakriktning och utvecklas till samarbetsvilja. En lösgjord häst är mindre påverkbar för yttre störningsmoment.
4 Ryttarens sits och hållning: korrektheten och finheten i samt effekten av hjälperna.
Korrektheten och effekten av hjälperna påverkar hästens samarbetsvilja och hans accepterande av bettet, lättheten i framdelen etc. Därför kan domaren aldrig ge en 4:a på Lösgjordheten och en 8:a på ryttaren. Ibland finns det en tendens hos ryttarna att fokusera på detta fjärde betyg som enbart en värdering av ryttarens sits och hållning. Men denna bedömningsgrupp inkluderar även korrekthet och effekt av hjälperna vilket visar sig i hästens förmåga att utföra rörelserna.
Alla fyra betygen är sammanlänkade och påverkar varandra. De två sista betygen påverkar sålunda de två första och vice versa.
Ellen Schulten-Baumer på Donatha illustrerar begreppet samling. Ekipaget ger alltid ett lösgjort och samstämmigt intryck. Ellen är det senaste tillskottet till det omdiskuterade tyska landslaget. Foto från Eurodressage.com
Göteborgskalas! Hör från gatan att det firas entusiastiskt. Själv repeterar jag såväl program som TR inför morgondagens tävling på Nygårds RS, mitt första domaruppdrag efter sommaruppehållet. Hittar ett intressant och informativt dokument från domarutbildningen som jag tror att flera kan ha glädje av inför stundande tävlingssäsong.
Sambanden mellan Utbildningsskalan och de Allmänna intrycken på dressyrprotokollet
Ubildningsskalan
1 Takt
2 Lösgjordhet
3 Kontakt/stöd
4 Schwung
5 Rakriktning
6 Samling ---------------- 7 Självbärighet
Allmänt intryck - Betygen som sammanfattar ritten
1 Gångarter: frihet, renhet, regelbundenhet.
När vi strävar efter att ha med alla punkterna på utbildningsskalan måste alltid prioritet nr 1 vara att bibehålla takten i rörelser och övergångar. När hästen rör sig taktmässigt möjliggör det frihet eftersom det då finns tillräcklig balans. Vid träning av vilken rörelse som helst kommer takten först och sedan kan vi fokusera på att förbättra andra faktorer såsom exempelvis böjning.
2 Framåtbjudning: vilja att röra sig framåt, elasticitet, mjukhet i ryggen, bakbensengagemang. (Tidigare benämndes punkten Schwung i svenska program.)
Framåtdrivande hjälper används kombinerat med tygelhjälper för att producera lösgjordhet. När hästen slappnar av i sina ryggmuskler börjar vi se elasticitet och ryggverksamhet. Bakbensaktiviteten och framåtbjudningen genom ryggen vägleder hästen att söka en lätt kontakt med bettet. Han kommer att tugga med en mjuk stängd mun och vara villig att sträcka sig framåt-nedåt och gör att ryttaren kan sitta bekvämt. Detta resulterar i schwung, vilket är en förutsättning för korrekt samling; utan schwung finns det ingenting att samla.
3 Lösgjordhet: eftergift på tygeln, formen, accepterandet av bettet, harmoni, lätthet och mjukhet vid rörelsernas utförande, uppmärksamhet, förtroende och lydnad. (Benämndes tidigare Lydnad i svenska program.)
Enkelt uttryckt är Lösgjordheten ett tecken på hästens mentala och fysiska avspänning och samarbetsvilja. En glädje och villighet att presetera fysiskt. Schwung, lösgjordhet och kontakt vävs samman med takt och rakriktning och utvecklas till samarbetsvilja. En lösgjord häst är mindre påverkbar för yttre störningsmoment.
4 Ryttarens sits och hållning: korrektheten och finheten i samt effekten av hjälperna.
Korrektheten och effekten av hjälperna påverkar hästens samarbetsvilja och hans accepterande av bettet, lättheten i framdelen etc. Därför kan domaren aldrig ge en 4:a på Lösgjordheten och en 8:a på ryttaren. Ibland finns det en tendens hos ryttarna att fokusera på detta fjärde betyg som enbart en värdering av ryttarens sits och hållning. Men denna bedömningsgrupp inkluderar även korrekthet och effekt av hjälperna vilket visar sig i hästens förmåga att utföra rörelserna.
Alla fyra betygen är sammanlänkade och påverkar varandra. De två sista betygen påverkar sålunda de två första och vice versa.
Ellen Schulten-Baumer på Donatha illustrerar begreppet samling. Ekipaget ger alltid ett lösgjort och samstämmigt intryck. Ellen är det senaste tillskottet till det omdiskuterade tyska landslaget. Foto från Eurodressage.com
Hur kan jag förbättra balansen hos hästen?
28 juli 2009
Fann något intressant och lärorikt om hur balansen hos dressyrhästen kan förbättras genom ridövningar, se bifogad artikel och videoklipp. Inte nytt och banbrytande förstås, men tillräckligt viktigt och grundläggande för att tåla upprepning...
By the Editors of Dressage Today magazine:
Fann något intressant och lärorikt om hur balansen hos dressyrhästen kan förbättras genom ridövningar, se bifogad artikel och videoklipp. Inte nytt och banbrytande förstås, men tillräckligt viktigt och grundläggande för att tåla upprepning...
By the Editors of Dressage Today magazine:
In the October 2008 issue of Dressage Today, top European trainer Henk van Bergen shows you how half halts, transitions and various movements balance the dressage horse. In the video clip below, Jennifer Baumert shows how half halts and transitions improve her 6-year-old Hanoverian gelding Dewert's balance so he begins to carry more of his weight on his hindquarters and less on his front end.
Most horses start out in a balance that is "on the forehand." That is, they carry more weight on the front legs than on the hind legs. Half halts and transitions help him to move toward a 50-50 balance in which half of his weight is on the front end and half is on the hind end. In a 50-50 balance, the horse's neck is free and can be relaxed because he doesn't need it to keep his balance. From this balance, you can train your horse.
When you watch the video, please observe:
- DeWert's downward transitions help to engage him, that is, he puts his hind foot in a place where he can carry a little more weight.
- From this engagement, he is in a better position to thrust in an upward transition that brings him to a 50-50 balance and then to an uphill balance.
- The ideal medium trot retains the carrying quality of collection, and then the collection retains the powerful quality of the medium.
Your horse will give you feedback when the balance is good.
- You will feel that your horse's neck is relaxed. As a result of his improvement in the balance, you'll have a nice feel in the hand. Henk often reminds his riders to ride in such a way that the feel in the hand is nice.
- He will also be comfortable to sit because his entire back will be relaxed--not just his neck.
- When the balance improves, you will also notice that the rhythm gets more defined and reliable.
You can see that some half halts and transitions are not totally successful. When you work on this at home, be patient knowing that you can't be successful all the time, but you will see improvement if your horse starts to use his hind legs in a more carrying way.
Henk van Bergen trained riders for the Olympic Games in 1972, 1984, 1988 (for the Japanese team) and 1992, where his Dutch team won the silver medal. He has trained the Juniors and Young Riders of Great Britain for eight years and continues to coach many top senior riders. He will be the featured presenter at the 2009 Succeed/USDF FEI-Level Trainers' Conference, January 18-19, 2009, in Loxahatchee, Fla. Based in Nijmegen, the Netherlands, he and his wife, Wilma, own Dressuurstal Brakkenstein, a training facility where many Dutch national championships have been held.
Lite mer om utbildningsskalan...
När jag skrev om domarnas fokus för året så gick jag kortfattat igenom den klassiska tyska utbildningsskalan för hästen. Denna kan även appliceras på ryttaren och visar på hur ryttaren kan utveckla sin sits, balans och inverkan. Ju bättre kontroll ryttaren har på den egna kroppens inverkan, desto mer kan hon fokusera på hästens utveckling.
- Takt, ryttaren måste ha balans, följsamhet och koordination för att kunna ge rätt hjälper vid rätt tidpunkt. En spänd ryttare blir stel och stör hästen genom dålig balans och bristande följsamhet. Dessutom ger detta ofta fel tempo vilket påverkar hästens balans och takt.
- Lösgjordhet, även ryttaren måste vara mentalt och fysiskt avspänd och balanserad för att kunna få hästen avspänd och lyhörd. En obalanserad ryttare som klämmer sig fast i sadeln eller balansera sig med handen kan inte lösgöra sin häst på ett korrekt sätt.
- Kontakt/stöd, ryttaren måste kunna erbjuda hästen en liksidig mjuk och fjädrande kontakt med munnen via tygeln. Detta kräver att ryttaren är avspänd, balanserad och följsam. En ryttare med spända axlar och stela armar erbjuder hästen en ryckig förbindelse via tygeln och en ojämn kontakt med munnen. Ryttaren kan uppleva att hästen inte bjuder framåt och provar då att länga på tyglarna, vars glappande resulterar i en ännu ryckigare förbindelse. En sluten hand och mjuka, lätt böjda armar med ett elastiskt stöd är att eftersträva för att få en jämn och liksidig kontakt.
- Schwung, ryttaren skall vara avslappnad och följsam och ha tillräcklig styrka för att kunna följa med i hästens rörelser och på så sätt ge intryck av att sitta stilla. Tänk "pumptermos" som Nina K brukar referera till, med fjädring genom ryttarens rygg.
- Rakriktning, ofta har rytteren precis som hästen en svagare och en starkare sida. Inte sällan viker sig ryttaren i sidan och förskjuter då sin vikt i sidled. Då sitter ryttaren inte längre mitt över hästen. Följden blir att ena skänkeln (ofta den inre på böjt spår) inverkar mer än den andra, (ofta ytterskänkeln på böjt spår) som blir längre, rakare och mer passiv. För att få hästen rakriktad och liksidig måste ryttaren sträva efter att själv vara jämnstark och inverka lika mycket med båda skänklarna.
- Samling, för att kunna samla hästen måste ryttaren ha uppnått de tidigare stegen på skalan, dvs vara balanserad, avspänd och följsam, erbjuda en mjuk jämn kontakt till handen och dessutom vara stark och spänstig och sitta mitt över hästen.
Läsvärt om samling och undertramp.
SAMLING OCH UNDERTRAMP
Samling och undertramp är två av de mest missuppfattade begreppen inom ridvärlden. Samling förväxlas ofta med krökning av halsen medan undertrampet förväxlas med rörlighet i extremiteteterna. Eftersom den största delen av hästens muskelkraft är sprungen ur bakdelen är det den vi skall studera här. Samling innebär att så mycket som möjligt av hästens tyngdpunkt flyttas bakåt.
Detta sker genom att halsen förs uppåt-bakåt, nosen närmar sig lodplanet, bäckenet ställs i ett brantare läge och bakdelens ledgångar vinklas för att bära upp tyngden. För att korrekt samling skall uppnås skall bakfoten träffa marken så nära sadelgjorden, dvs tyngdpunkten, som möjligt – samtidigt som den andra foten släpper marken så tidigt som möjligt. Ett bra mått på samling får man om man studerar bakbenet då det släpper från marken. Är benet då utsträckt i sin fulla längd finns ingen samling.
RELATIVA BEGREPP
Man skall också hålla i minnet att såväl samling som undertramp är relativa begrepp. Graden av samling och undertramp är alltså helt och hållet beroende av hästens byggnad, rörelsemönster och utbildningsgrad. Därför måste man egentligen se varje häst även i fria gångarter för att kunna bedöma förutsättningarna. Det är också därför det egentligen är omöjligt att på en enstaka bild avgöra graden av samling. En häst kan och bör trampa väl under sig även då den inte är samlad.
EFFEKTIVARE
Undertrampet innebär helt enkelt att bakbenet används för att driva kroppen framåt. Ju längre fram hästen trampar, desto effektivare flyttar den också sin egen vikt. Här är det viktigt att utfärda ett varningens ord. Undertrampet handlar alls inte om att hästen viftar med bakfoten under magen, vilket man ofta kan se på exempelvis tyska premieringar och auktioner.
FÖRLORAD BAKDEL
Det är mycket vanligt att hästar som gör denna gest med bakbenet landar med foten långt bakom sadelgjorden. I sådana fall har hästen förlorat bakdelen, eftersom den då kommer att fånga sin vikt med framdelen i stället. Detta sker vanligtvis med hästar som knäckts i halsen genom ridning bakom lodplanet. När detta görs förlorar hästen sina naturliga förutsättningar att hänga ihop från bakhov till nos.
Författat av Leif-Erik Törnblom
Samling och undertramp är två av de mest missuppfattade begreppen inom ridvärlden. Samling förväxlas ofta med krökning av halsen medan undertrampet förväxlas med rörlighet i extremiteteterna. Eftersom den största delen av hästens muskelkraft är sprungen ur bakdelen är det den vi skall studera här. Samling innebär att så mycket som möjligt av hästens tyngdpunkt flyttas bakåt.
Detta sker genom att halsen förs uppåt-bakåt, nosen närmar sig lodplanet, bäckenet ställs i ett brantare läge och bakdelens ledgångar vinklas för att bära upp tyngden. För att korrekt samling skall uppnås skall bakfoten träffa marken så nära sadelgjorden, dvs tyngdpunkten, som möjligt – samtidigt som den andra foten släpper marken så tidigt som möjligt. Ett bra mått på samling får man om man studerar bakbenet då det släpper från marken. Är benet då utsträckt i sin fulla längd finns ingen samling.
RELATIVA BEGREPP
Man skall också hålla i minnet att såväl samling som undertramp är relativa begrepp. Graden av samling och undertramp är alltså helt och hållet beroende av hästens byggnad, rörelsemönster och utbildningsgrad. Därför måste man egentligen se varje häst även i fria gångarter för att kunna bedöma förutsättningarna. Det är också därför det egentligen är omöjligt att på en enstaka bild avgöra graden av samling. En häst kan och bör trampa väl under sig även då den inte är samlad.
EFFEKTIVARE
Undertrampet innebär helt enkelt att bakbenet används för att driva kroppen framåt. Ju längre fram hästen trampar, desto effektivare flyttar den också sin egen vikt. Här är det viktigt att utfärda ett varningens ord. Undertrampet handlar alls inte om att hästen viftar med bakfoten under magen, vilket man ofta kan se på exempelvis tyska premieringar och auktioner.
FÖRLORAD BAKDEL
Det är mycket vanligt att hästar som gör denna gest med bakbenet landar med foten långt bakom sadelgjorden. I sådana fall har hästen förlorat bakdelen, eftersom den då kommer att fånga sin vikt med framdelen i stället. Detta sker vanligtvis med hästar som knäckts i halsen genom ridning bakom lodplanet. När detta görs förlorar hästen sina naturliga förutsättningar att hänga ihop från bakhov till nos.
Författat av Leif-Erik Törnblom
Ett vakande öga
Även idag fick jag med Trixie till stallet.
Lite markservice och ett vakande öga vid ridning.
Även jag behöver någon som kollar på mig när jag rider. Gärna en tränare, eller någon annan som kan komma med konstruktiv kritik.
Om det är 50 minuter eller 5 är inte det viktigaste.
syftet är att ska utvecklas framåt! och minimera risken att lägga sig till med nya ovanor.
syftet är att ska utvecklas framåt! och minimera risken att lägga sig till med nya ovanor.
Charlie och Camilla, utan blixt..
Foto: Trixie
Regn=Ridhus?
Detta Göteborgsväder!
Var och varannan dag regnar det.
Kanske inte det mest motiverande ridvädret, men ett bra tillfälle att ta sig in i ridhuset, variera med lite bommar och liknande markarbete, för en uppmärksam och smidig häst.. Kanske trimma lite extra, för egen vinning eller är moroten kommande tävlingssäsong?!
Men, fastna inte i manegen bara för att vädret inte är på vår sida!
Hästarna behöver variation och omväxling!
Viktigast är ändå att hästen mår bra och är glad!
Charlie dag 1 på Stall Hagelyckan 2008
Foto: Trixie
Charlie dag 1 på Stall Hagelyckan 2008
Foto: Trixie
