...
Från klarhet till klarhet...
Sedan jag kom hem från semestern har jag hunnit träna både för Karin Öljemark och Traudi Björling.
Karin pratar mycket i bilder och låter ryttaren ta itu med problemen och lösa dem efter egen förmåga. Hon hjälper till att hitta känslan och att avdramatisera. I mitt fall var hon noga med att påpeka att vi övar upp påskjutskraften och att det inte gör något om det blir fel ibland. Allt är inte perfekt i början. "Bara kvittra och beröm honom så han fortsätter vara positiv, förtröstansfull och arbetsvillig." Hon menade att det fanns enormt mycket rörelse i hästen och att han måste bli starkare och orka bära sig i balans och det tar lite tid att bygga upp. Kloka ord.
Det var min första träning för Traudi som är oerhört konkret i sina instruktioner. Efter att ha tittat på min ridning en stund konstaterade hon att Rebus måste bli kvickare i stegen eftersom han annars inte orkar ära sig. Jag måste bli snabbare i hjälperna. Vi fick rida mycket övergångar mellan skritt och trav och skritten skall vara mer vägvinnande och energisk. "Nöj dig inte med bekväm tant-skritt!" Traudi lokaliserade snart mina svagheter och menade att jag inte får bli statisk i ytterhanden utan lite mer rörlig och att rörelserna skulle gå mera uppåt med handen. Alltså få bettet att verka upp i mungipan i stället för att öka trycket på lanerna. Högergaloppen som varit lite svår att fatta fick vi förenkla och genast blev det bättre och lättare. "Du kan inte tänka samling på en sådan ung häst, bara driv in ytter bak och fatta med lite ledande innerhand2. Jaha, så svårare var det alltså inte?
Kul och inspirerande! På söndag blir det träning för Nina Känsälä, vilket jag ser fram mot!
Förra veckan var Rebus ute på sin första clear round i Ryggebol. Han skötte sig utmärkt och var hur cool som helst trots allt ståhej runt om kring. Carolina lotsade honom proffsigt runt på den extremt trånga banan, hindren var inte så höga men de var många. Rebus kom hem med två rosetter och var hur nöjd med sig själv som helst. Och trött!
