Tisdagsträning- igen!
Igår kväll var det åter full fart i Hagelyckans manége. Mogge gick mest lösgörande arbete för att stretcha och bli lite mjukare i ryggen efter senaste tidens samlande arbete. Hanna styrketränade bakbenen på Py, en dam som bär sin ålder med stor värdighet men som blir lite stel av kylan. Red själv på Nisse som var pigg och okoncentrerad efter en vilodag och behövde mycket lösgörande arbete för att slappna av och komma till arbete. Hans matte Anna-Karin vekader både lite lättad och ganska nöjd på slutet. Rolex har blivit större och starkare och upptäckt att det är lättare att bli lite buren av matte på ryggen än att bära sig själv. Tempoväxlingar och sidvärtsrörelser fick honom på lite andra tankar. Efter lunchträning på gymmet, lektioner i manégen och egen ridning for jag hem i sena kvällen med trötta ben och sömniga ögon.
I helgen blir det en liten tur till Skåneland för att titta på unghästar, bland annat vår egen 4-åring Rothschild som är på inridning i Flyinge. Rapport följer...
Helgträning
Vid sidan av farten, fläkten och glamouren på Scandinavium fortgår livet på landet och i stallen som vanligt. I helgen har jag tittat lite på några fina unghästar och hunnit ha lite träning.
Jessica filar på ett medelsvårt program och inspirationen efter att ha sett veckans Grand Prix-klasser syntes tydligt. Mondrian bar sig fint i en stadig samling vilket renderade Jessica en härlig ridkänsla och Mogge lite träningsvärk. Idag filmade vi rörelser och lösgörande arbete för att Jessica skulle kunna jämföra det hon såg med vad hon hade känt.
"Jaha! Det känns som han är rak men nu ser jag ju att den jädra ytterbogen petar ut lite!"
I veckan red jag även första gången den 7-åriga elevhästen Noblesse. Nisse har en stam som lovar ridbarhet och mycket energi och vilja men är ännu ganska grön och har lite svårt att fullt ut slappna av och koncentrera sig på ryttaren.
Det är alltid intressant och lärorikt att själv få uppleva den känsla från ryggen, som jag vanligen ser ur ett annat perspektiv, från marken. Ofta kan synen komplettera känslan och efter någon lektion har jag ganska klart för mig vari problematiken ligger och förbättringspotentialen finns. Då återstår att klura ut och presentera en tänkbar strategi och ett lösningsförslag i form av övningar och lite hemläxa. Ofta underlättar det för eleven att se sin häst riden av tränaren för att få en aha-upplevelse och kunna koppla känsla till synintryck. Efteråt kan eleven i bästa fall känna en förbättring av lösgjordhet och lyhördhet hos hästen.
I mars åker jag på både domarkurser och fortbildning för tränare och hoppas på mer inspiration och fler metoder för att förmedla min utökade kunskap till mina elever på bästa sätt. Det kommer bli en utvecklande och lärorik vår!
Dressyrskvaller från Scandinavium....
Torsdag;
Började känna in stämningen inför eftermiddagens Gran Prix-klass medelst långlunch med bästa spanläge på Incontro. Förvånansvärt många lätt-identifierade dressyrryttare passerar i vita ridbyxor trots att de inte skall starta ännu på flera timmar. "Hur klara de av att hålla sig rena?" undrar Jessica som gör mig sällskap. En relevant frågeställning i sammanhanget konstaterar alla som ställts inför samma dilemma...
Att ta sig igenom Eurohorses mässhallar är en utmaning, både att komma fram i trängseln samt bevara kreditkortet ograverat vilket ingen av oss klarade. Jessica hade fullt fokus på att inte köpa ridbyxor, vlket gick fint. Istället köpte hon diverse andra pinaler, flera var planerade inköp, sedan hade hon "flow" vilket ledde till en del spontanshopping. Själv skulle jag absolut inte köpa någonting och gck nöjd hem med nya auberginefärgade ridbyxor som inte matchar några befintliga plagg i garderoben. Kaschmeretröjor på rea är svåra att motstå och när jag snubblade över bruna sporremmar med bling på var lyckan i det närmaste total! Så snygg jag kommer känna mig när jag står och fryser i manégen på Hagelyckan i framgent! Har även investerat i nya läroböcker så nu stundar nya utmanande lösgörande och samlande övningar, både med och utan koner.
Första startande av totalt 16 i torsdagens klass var en av de 9 deltagande svenska ryttarna; Camilla Toll på hästen Rainman, som för övrigt är till salu, enligt information på Camillas hemsida. Han var laddad till tusen och kunder inte riktigt slappna av i den speciella arena-atmosfären.
Efter Camilla red Anette Christensson på Normandie, vars fuxfärg av sällskapet på raden bakom beskrevs som "Volvobeige". Intrycket var betydligt mer avslappnat och harmoniskt. Charlotte Haid och Lonevan var det enda ekipage som inte gick vidare till fredagens kür då hästen blev spänd och tappade mycket bjudning.
Därnäst startade namnkunniga Lussan på Visums, en stor mörkbrun vallack som kanske inte imponerar med sina gångarter men väl med sin piaff. För dagen ville Visums inte ställa till vänster vilket gav att slutorna till vänster såg ut som skänkelvikningar. Maria Erikssons Galliano såg som vanligt energisk och lyhörd ut och ekipaget gjorde en härligt spänstig uppvisning.
Ajax Två gjorde debut på Göteborgsarenan och jag höll tummarna för att han skulle hålla sig på mattan. Äntligen har han slappnat av såpass att Nina Bengtsson kan rida mer aktivt framåt i programmet utan att riskera en explosion. När den napp-flask-uppfödda Ajax var unghäst, hade han redan påtagligt lätt för de svåra rörelserna men häftigt temperament och svårkontrollerbart mycket energi. Nu kommer den energin väl till pass. Trots lite spänning var piaffen/passagen och övergångarna så mjuka och taktmässiga att jag fick gåshud, härligt!
Ajax Två och Nina Bengtsson efter finfina prestationer i Helsingfors GP
Maria von Essen och Vivo går från klarhet till klarhet och kommunikationen dem emellan är helt enastående. Trots tumultet runtomkring är hästen helt fokuserad på sin ryttare genom programmet. Först när sista hälsningen är genomförd och publiken börjar applådera verkar Vivo upptäcka var han faktiskt befinner sig och blir mäkta uppspelt.
Jan Brink och Briar gjorde en prickfri uppvisning som gav segern och det såg ut som "ännu en dag på jobbet". Stabilt men lite oinspirerat. Publiken jublade som tokiga och stämningen var lite tårögt sentimental då alla tänkte på att det var Briars sista uppvisningar som vi fick beskåda.
Minna Telde började glimrande och låg på fina 76% i Don CHarlys travprogram, en solklar ledning. Sedan började hästen byta i varje på måfå i galoppen vilket renderade en kraftig sänkning av poängen. Jäkla synd tyckte fler med mig på läktarna, vi var många som hade önskat Minna en seger!
I övrigt kan nämnas en av mina favoriter och en coming star i Heike Kemmers Rubinsteinhingst Royal Rubin. Såå vacker, spänstig och uttrycksfull men fortfarande lite valpig. Underbar häst!
Efter flera timmar med inspirerande och förtrollande dressyruppvisningar hade vi dock skavsår i öronen efter den traumatiska musikaliska upplevelsen som det innebär att utsättas för ett gamla ABBA-låtar i nya fräcka arrangemang med mycket panflöjt! Räcker inte budgeten till en ytterligare skiva att alternera med???
Fredag:
För seriösa dressyrfantaster är uppvärmningen innan en tävling helt avgörande, så idag blev det lite after work på Incontro före starten i Gran Prix kür. Roligt att kändisspotta i minglet, tänk att sippa vitvin med digniteter och medaljörer. Kom i samspråk med stammisar som inte hade någon hästkoll och följaktligen helt saknade vår begeistring över alla välkända ansikten i vimlet...
Nästan alla ekipagen gick bättre och såg stadigare ut i küren än dagen tidigare. Ajax två startade först och kom in på arenan då det fortfarande var fullt med folk i rörelse. Spänningen var påtaglig och bjudningen lite varierande men ettorna och piaf/passage höll sedvanlig hög klass.
Framför allt red Minna upp sig till en andra plats efter segrande Jan. Don Charly koncentrerade sig maximalt och såväl byten som fin piaff/passage satt som en smäck till ett medryckande U2-medley. (Utan panflöjt!) Gåshud! Publiken reste sig spontant och jublade när en glädjestrålande Minna red ut. Tredjeplacerad i klassen blev Ellen Schulten-Baumer på Donatha. Ekipaget är en riktigt räv i dessa sammanhang. Sammantaget var det roligt med två svenskar i toppen i denna världscupens deltävling.
I pausen hittade vi vägen till Showbaren på övervåningen och resten av kvällen kunde vi njuta av shettisdressyr, ängla-pas-de-deux och hoppning ihop med vitvin och pizza, en alltigenom njutbar kombo! Stämningen vid baren var påtagligt högljudd på slutet....
Kön till Incontro var omöjlig att forcera när föreställningen var slut och klockan drog sig så sakteliga mot midnatt. Roligt att se så många uppsnofsade hästprofiler som trots tidiga morgonsysslor tar sig tid att roa sig intill småtimmarna.
På Hagelyckan har snacket gått om lördagens ryttarbar i flera veckor, det är inte utan att förväntningarnas vågor nu går höga och kvällen får utvisa om förhoppningarna på ännu en oförglömlig kväll infrias.
Men först skall det slipas lite i manégen och ser vi en lite trött individ i ena hörnet med glittrande sporrband och nya ridbyxor så vinka gärna till yours truly!
Veckans träning
Igår var det tisdagsträning igen. Kylan bet sig fast och hästarna fick effektfullt vitt skägg och frost i ögonbrynen. Själv fick jag om inte kalla fötter så åtminstone stela tår efter någon timme, inte konstigt då termometern visade minus 11...
Jessica och Mogge blir alltmer bekväma med de medelsvåra rörelserna och visade fina raka rena byten. Hanna och Zagallo höll inte riktigt vanlig standard då Zagallo hade vaknat på fel sida och var trots Hannas diplomatiska och lyhörda ridning ganska omedgörlig. Nisses matte Anna-Karin låg hemma i sjuksäng så medryttarinnan Maria styrde upp lektionen med den äran. Efter lite målmedvetet lösgörande arbete var Nisse stadig i formen och mjuk i alla sidor och gångarter. Det kändes som om både tränare och ryttare var nöjda med passet, kylan till trots.
Idag kom Mackans matte hem från sydligare breddgrader, ridsugen som tusan. Avhållsamheten hade inte inverkat menligt på ryttarkänslan och hela ekipaget utstrålade positiv energi när det mjukstartades i manégen. Det blir lite tomt nu på Hagelyckan utan Mackan, vars glada uppsyn och sociala inställning gjorde att alla snabbt tog honom till sina hjärtan.
I morgon bänkar vi oss för att andäktigt bese en internationell Gran Prix på Scandinavium. Rapport följer.
En solig februarihelg lider mot sitt slut..
Lördagen medförde solsken, kyla och fortsatt isigt underlag. Vi börjar bli luttrade på Hagelyckan, halkan verkar ha bitit sig fast och varje förflyttning hov- eller fotledes mellan stall och manége är ett litet äventyr i sig. Elevhästen Mackan sköter sig som en liten ängel. Igår på promenix i environgerna och idag lite pigg/stel men arbetsvillig och mjuk efter initiala glädjepip.
Eftermiddagen har jag tillbringat i manégen i Partille där de ambitiösa ryttarinnorna Cia och Lotta har fått bekänna färg :-)
Ser förväntansfullt fram mot den kommande veckan som bringar mycket dressyr både i sadeln, i manégen och på läktaren i Scandinavium!
Händer i februari
Månaden stora begivenhet är naturligtvis Scandinaviumtävlingarna, med dressyrklasser på torsdag morgon och fredag eftermiddag. Läg därtill barmingel på Gothia så är helgen i det närmaste komplett.
Rapport följer...
Stefan Jansson har haft träning på Hagelyckan, i söndags 8/2, som vanligt med stor uppslutning bland både ryttare och publik.
(Och fikaansvarig, troligen Berit, överträffade enligt hörsägen sig själv vad gäller fika-arrangemanget :-)
Idag onsdag kommer elevhästen Mackan och bor temporärt på Hagelyckan medan hans matte Susanne solar sig i Dubai... "Jag förväntar mig inte att han ska kunna byta i varje efter denna veckan" sa hon innan hon åkte.
Amen skönt! Då har vi ju ingen press på oss :-)
Rapport följer...
Stefan Jansson har haft träning på Hagelyckan, i söndags 8/2, som vanligt med stor uppslutning bland både ryttare och publik.
(Och fikaansvarig, troligen Berit, överträffade enligt hörsägen sig själv vad gäller fika-arrangemanget :-)
Idag onsdag kommer elevhästen Mackan och bor temporärt på Hagelyckan medan hans matte Susanne solar sig i Dubai... "Jag förväntar mig inte att han ska kunna byta i varje efter denna veckan" sa hon innan hon åkte.
Amen skönt! Då har vi ju ingen press på oss :-)
Veckans tisdagsträning på Hagelyckan, 10 februari 2009
Ikväll blir det åter igen full fart i manégen; stadiga sitsar, mjuka händer och genomsläppliga ryggar som gläder både ryttare och tränare :-)
Kvällens ekipage:
17.45 Julia på Silver, begåvad ponnyryttarinna som tycker om fart och fläkt. Hoppar helst men börjar vänja sig vid tanken på en debut på dressyrbanan i vår. Får hjälp på hemmaplan av sin välridande mamma Susanne som drillar bildsköne Mackan.
18.30 Jessica på Mondrian, ambitiöst ekipage som tränar flitigt och har börjat känna på de medelsvåra rörelserna.
19.15 Hanna på temperamentsfulle Zagallo. Hanna är liksom både Jessica och Anna-Karin en av de famösa K-ryttarna och hon har ofta har en entusiastisk publik på läktaren under träningspasset.
20.00 Anna-Karin på Noblesse, lovande ekipage som börjar få lite mer kontinuitet i träningen och blir allt mer samspelta.
20.45 Liselotte och Rolex, ett sympatiskt ekipage som blir allt starkare och jämnare. Rolex är den yngsta förmågan i gänget och har vuxit en del under vintern.
Med så ambitiösa och lyhörda ryttare på talangfulla hästar är det en glädje och ett privilegium att få vara tränare!
Kvällens ekipage:
17.45 Julia på Silver, begåvad ponnyryttarinna som tycker om fart och fläkt. Hoppar helst men börjar vänja sig vid tanken på en debut på dressyrbanan i vår. Får hjälp på hemmaplan av sin välridande mamma Susanne som drillar bildsköne Mackan.
18.30 Jessica på Mondrian, ambitiöst ekipage som tränar flitigt och har börjat känna på de medelsvåra rörelserna.
19.15 Hanna på temperamentsfulle Zagallo. Hanna är liksom både Jessica och Anna-Karin en av de famösa K-ryttarna och hon har ofta har en entusiastisk publik på läktaren under träningspasset.
20.00 Anna-Karin på Noblesse, lovande ekipage som börjar få lite mer kontinuitet i träningen och blir allt mer samspelta.
20.45 Liselotte och Rolex, ett sympatiskt ekipage som blir allt starkare och jämnare. Rolex är den yngsta förmågan i gänget och har vuxit en del under vintern.
Med så ambitiösa och lyhörda ryttare på talangfulla hästar är det en glädje och ett privilegium att få vara tränare!
Läsvärt om samling och undertramp.
SAMLING OCH UNDERTRAMP
Samling och undertramp är två av de mest missuppfattade begreppen inom ridvärlden. Samling förväxlas ofta med krökning av halsen medan undertrampet förväxlas med rörlighet i extremiteteterna. Eftersom den största delen av hästens muskelkraft är sprungen ur bakdelen är det den vi skall studera här. Samling innebär att så mycket som möjligt av hästens tyngdpunkt flyttas bakåt.
Detta sker genom att halsen förs uppåt-bakåt, nosen närmar sig lodplanet, bäckenet ställs i ett brantare läge och bakdelens ledgångar vinklas för att bära upp tyngden. För att korrekt samling skall uppnås skall bakfoten träffa marken så nära sadelgjorden, dvs tyngdpunkten, som möjligt – samtidigt som den andra foten släpper marken så tidigt som möjligt. Ett bra mått på samling får man om man studerar bakbenet då det släpper från marken. Är benet då utsträckt i sin fulla längd finns ingen samling.
RELATIVA BEGREPP
Man skall också hålla i minnet att såväl samling som undertramp är relativa begrepp. Graden av samling och undertramp är alltså helt och hållet beroende av hästens byggnad, rörelsemönster och utbildningsgrad. Därför måste man egentligen se varje häst även i fria gångarter för att kunna bedöma förutsättningarna. Det är också därför det egentligen är omöjligt att på en enstaka bild avgöra graden av samling. En häst kan och bör trampa väl under sig även då den inte är samlad.
EFFEKTIVARE
Undertrampet innebär helt enkelt att bakbenet används för att driva kroppen framåt. Ju längre fram hästen trampar, desto effektivare flyttar den också sin egen vikt. Här är det viktigt att utfärda ett varningens ord. Undertrampet handlar alls inte om att hästen viftar med bakfoten under magen, vilket man ofta kan se på exempelvis tyska premieringar och auktioner.
FÖRLORAD BAKDEL
Det är mycket vanligt att hästar som gör denna gest med bakbenet landar med foten långt bakom sadelgjorden. I sådana fall har hästen förlorat bakdelen, eftersom den då kommer att fånga sin vikt med framdelen i stället. Detta sker vanligtvis med hästar som knäckts i halsen genom ridning bakom lodplanet. När detta görs förlorar hästen sina naturliga förutsättningar att hänga ihop från bakhov till nos.
Författat av Leif-Erik Törnblom
Samling och undertramp är två av de mest missuppfattade begreppen inom ridvärlden. Samling förväxlas ofta med krökning av halsen medan undertrampet förväxlas med rörlighet i extremiteteterna. Eftersom den största delen av hästens muskelkraft är sprungen ur bakdelen är det den vi skall studera här. Samling innebär att så mycket som möjligt av hästens tyngdpunkt flyttas bakåt.
Detta sker genom att halsen förs uppåt-bakåt, nosen närmar sig lodplanet, bäckenet ställs i ett brantare läge och bakdelens ledgångar vinklas för att bära upp tyngden. För att korrekt samling skall uppnås skall bakfoten träffa marken så nära sadelgjorden, dvs tyngdpunkten, som möjligt – samtidigt som den andra foten släpper marken så tidigt som möjligt. Ett bra mått på samling får man om man studerar bakbenet då det släpper från marken. Är benet då utsträckt i sin fulla längd finns ingen samling.
RELATIVA BEGREPP
Man skall också hålla i minnet att såväl samling som undertramp är relativa begrepp. Graden av samling och undertramp är alltså helt och hållet beroende av hästens byggnad, rörelsemönster och utbildningsgrad. Därför måste man egentligen se varje häst även i fria gångarter för att kunna bedöma förutsättningarna. Det är också därför det egentligen är omöjligt att på en enstaka bild avgöra graden av samling. En häst kan och bör trampa väl under sig även då den inte är samlad.
EFFEKTIVARE
Undertrampet innebär helt enkelt att bakbenet används för att driva kroppen framåt. Ju längre fram hästen trampar, desto effektivare flyttar den också sin egen vikt. Här är det viktigt att utfärda ett varningens ord. Undertrampet handlar alls inte om att hästen viftar med bakfoten under magen, vilket man ofta kan se på exempelvis tyska premieringar och auktioner.
FÖRLORAD BAKDEL
Det är mycket vanligt att hästar som gör denna gest med bakbenet landar med foten långt bakom sadelgjorden. I sådana fall har hästen förlorat bakdelen, eftersom den då kommer att fånga sin vikt med framdelen i stället. Detta sker vanligtvis med hästar som knäckts i halsen genom ridning bakom lodplanet. När detta görs förlorar hästen sina naturliga förutsättningar att hänga ihop från bakhov till nos.
Författat av Leif-Erik Törnblom
