.... Rid Lätt ....

 

En kylig tisdagseftermiddag samlades drygt 150 dressyrentusiaster på Göteborgs fältrittklubb för att ta del av dressyrnestorn Elisabeth Lundholms visdomsord. På clinicen, som anordnades av Göteborg och Bohusläns Ridsportförbund, illustrerade fem ekipage utbildningsskalans olika steg. En engagerad publik fick se både yngre hästar och färdiga Grand Prix-hästar och höra Elisabeth beskriva dressyrens röda tråd.

 

Dagens första ryttare i manegen var Rebecca Börjesson på femårige vallacken Figo, efter First Wish - De Niro, uppfödd av Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget tränar till vardags för Marie Torwald.  

Elisabeth berättade att hon alltid utgår ifrån utbildningsskalan när hon tittar på ett nytt ekipage. För en ung häst är det i första hand utbildningsskalans första tre steg som hon fokuserar på. Takten, lösgjordheten och kontakten syftar till att utveckla bakdelens påskjutskraft.

En ung häst behöver bli först och främst bli avspänd och bekväm under sin ryttare. Att arbeta i det tempo som ger rätt takt i varje gångart hjälper hästen att hitta och behålla sin balans. Övergångarna mellan skritt och trav bekräftade att Figo hade en fin balans och Elisabeth betonade vikten av att vara snabb i eftergifterna eftersom den unga hästen alltid måste tänka framåt.

Lösgjordhet innebär att hästen är mentalt och fysiskt avspänd. Figo var positiv och nyfiken på omgivningen och visade god arbetsmoral men kunde bli ännu mer fokuserad på sin ryttare, här kan övergångar och tempoväxlingar ge god hjälp.

Kontakten är lika viktig i alla gångarter och Figo fick länga sin hals och ta stöd på bettet lite längre fram och hitta sin balans i den lite längre formen. Om hästen då skulle komma i framvikt eller bli stark, blir det till att upprepa övergångarna för att återfå balansen. Övergångar är ett sätt att både förbättra balansen och träna upp både påskjutskraft och bärkraft i bakbenen. Elisabeth konstaterade att Figo såg färdig ut för sin ålder och var stark i kroppen.

Rebecca fick göra överstrykningar för att visa att hästen gick i balans och var självbärig. Överstrykning innebär att ge eftergift på båda tyglarna under ett antal steg eller språng, ingår i flera dressyrprogram och visar tydligt hästens balans och bärighet.

När den unga hästen blir trött i kroppen kan skritten påverkas negativt och bli lite oregelbunden. En lyhörd ryttare vet då att det är dags att avsluta passet eftersom vakna, energiska hästar ofta blir trötta i musklerna innan de blir trötta mentalt. Ett sätt att skona muskulaturen är att lägga in mikropauser i arbetet då hästen får pusta. Allt för att ge framför allt den unga hästen en positiv upplevelse och inte kräva för mycket.

Figo skrittades på medellinjen upp mot spegeln och gjorde halt för att kontrollera rakriktningen. Halten är avslöjande och en nyttig övning är att ställa upp i en halt där ryttaren försöker känna efter hur hästen står med benen innan hon kontrollerar i spegeln.

Galoppfattningar från skritt ingår i dressyrprogrammen för femåriga hästar och här är det viktigt att ryttaren slappnar av och är följsam i sitsen menar Elisabeth. Om ryttaren spänner sig överförs spänningen till hästen, därför inverkar den erfarna ryttaren bara när det behövs och slappnar dessemellan av i sits och hjälper. Ryttaren använder sig av en av/på-knapp för att variera intensiteten i hjälperna.

“Tänk att ridningen är som ett telefonsamtal”, illustrerar Elisabeth. “Kommunikationen skall vara som en dialog. För vem orkar lyssna på någon som bara pratar själv hela tiden utan att vara tyst och vänta på svar? Därför är det bra att renodla hjälperna och ge hästen möjlighet att svara.”

 

Efter galopparbetet visade Figo en mjuk och fin överlinje men började bli lite trött. Han fick gå i en lägre form och stretcha ut sin överlinje. Elisabeth summerade att de första tre stegen på utvecklingsskalan fungerar precis som de skall och att grundridningen var av hög kvalitet.

Martina Wikström red därefter den sexårige vallacken Santiago efter Topaasch - Rubinrot, Uppfödare är Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget placerade sig i höstas i Breeders och i öppna championatet för 5-åringar i Flyinge. Martina tränar för Stefan Jansson.

Santiago gav intryck av att ha mycket nerv och energi och behövde sysselsättas med ständigt nya uppgifter att fokusera på. Martina visade att gas och broms fungerade genom att rida övergångar mellan skritt och trav och fick beröm när Santiago kortade traven med bibehållen takt och kom in med bakbenen under tyngdpunkten. När övergångarna istället utvecklades till stora halvhalter med kortare travsteg, utan avbrott till skritt, tecknade Santiago till tramp och visade fallenhet för passage.

Åter igen betonar Elisabeth vikten av att ha en bra timing i hjälpgivningen, så att drivning, förhållning och eftergift kommer snabbt och vid rätt tillfälle. Rent generellt menar Elisabeth att ryttarna tenderar att bli kvar för länge i förhållningarna. Kvicka och frekventa eftergifter ger positiva hästar med bättre bjudning och i förlängningen bättre självbärighet.

Elisabeth ville gärna se Figo i en lite längre och lägre form för att få en mjukare, mer aktiv överlinje i både trav och galopp. I galoppfattningarna fick ryttaren rådet att göra så lite som möjligt. En spänning i magen tillsammans med tillbakadragna axlar kan vara en tillräckligt stark fattningshjälp på en känslig häst, och ryttaren kan sedan sitta avslappnat på gränsen till lite dåsigt i sadeln, för att få lugn och harmoni i galoppen.

Ekipaget visade samlad galopp med bibehållen lång hals på volt, gjorde rena raka byten och övergick sedan till sidvärtsrörelser i trav. Santiago höll sin fina takt och balans i såväl skänkelvikningar som skolor. Elisabeth berömde och poängterade vikten av att följa med i rörelserna sidvärts. Santiago fick avsluta med att galoppera på en längre tygel och bryta av till trav på näst intill lång tygel. Alt i fin form med bibehållens balans och med en mycket nöjd och avspänd uppsyn.

Efter en kort paus för att värma upp stelfrusna tår medelst kaffe fortsatte clinicen med de mer rutinerade ekipagen, vilket gav oss möjlighet att gå igenom de följande tre stegen på utbildningsskalan; rakritning, schwung och samling vilka övar hästens bärkraft. När alla stegen är korrekt uppfyllda blir resultatet självbärighet.

 

 

Domarkollegan Marianne Höglind Björk visade sitt 11-åriga skimmelsto Vilja efter Wetano - D-Day. Ekipaget har debuterat Intermediaire 1 och tränar för Anki Tifelt. Elisabeth studerade ekipaget i trav och konstaterade att takten var fin och tempot bra. Hästen såg lösgjord ut men kontakten var inte helt jämn då Vilja stundtals ville bli lite kort och för rund i halsen. Diagonala slutor med överstrykning avslöjade att eftergiften var lite bättre till höger än vänster och bekräftade iakttagelsen på voltspåret att rakriktningen ännu inte var helt optimal.

 

Marianne fick rida på volten i trav och förbättra kontakten med övergångar och stora halvhalter, vilket ganska snabbt gav resultat även på schwung och bärighet. Steglängden varierades med kortare kvickare steg och hästen tecknade fint för tramp. “Tänk på piaff när du kortar traven inför övergångarna till skritt”, tipsade Elisabeth och konstaterade att Vilja är arbetsvillig och mjuk i kroppen och behöver öva bakdelens bärkraft.

Hjälper och eftergifter behöver vara extra kvicka för att få upp snabbheten i Viljas bakben. “För först när Vilja orkar bära mer vikt på bakdelen kan framdelen bli lättare och hon kan ta ett stadigare stöd längre fram med lite högre nacke.”

I galopparbetet rekommenderade Elisabeth fattningar och tempoväxlingar för att öva bärkraften och ge rundare, bärigare galopp. “Varje korrekt galoppfattning är ren styrketräning.” Galoppen samlades på volten och Vilja fick träna på att vänta in sin ryttare, som rätade upp sig i sadeln och tänkte på skolan öppna. När Vilja sedan tände till i bytena och kontakten försämrades föreslog Elisabeth en liten paus, där hästen fick pusta med längre hals.

Efter galopparbetet visade Vilja en schwungfull trav med mjuk överlinje och avslutade med lite passage, fri från handen och med hjälp av lite taktfasta duttar med spöet uppe på korset. Vilja är så arbetsvillig och säger aldrig nej, berättade Marianne och Elisabeth påminde om att med så ambitiösa hästar behövs ofta mikropauser för att musklerna skall kunna återhämta sig. I pauserna kan man passa på att träna skritten, med mer utbildade hästar glöms ibland den samlade skritten bort på träning.

Sista ekipaget för kvällen var svårklasshästen Sarra med Carina Hackzell i sadeln. Sarra är 14 år och korsning mellan sadlebreed och oldenburger. Ekipaget debuterade GP förra året och tränas av David Hunt.

Elisabeth berättar att det är viktigt att varje häst tränas utefter sina egna förutsättningar och en häst med Sarras speciella stam kan behöva ett lite annorlunda träningsupplägg. “Men tänk på att stå fast vid ditt ridsystem och inte ändra för mycket, även om du tränar för flera olika tränare. Hästen blir trygg av att känna igen sig och ha rutiner.”

Carina började med att trava på fyrkanten och göra tydliga halvhalter för att få hästen att vänta. När Sarra blev för ivrig får hon göra halt och rygga för att därefter trava framåt igen. Carina visade de tvära diagonala travslutorna som ingår i svår klass, där takten varierade en aning mellan höger och vänster.

Galoppen var lugn och balanserad med mycket energi och ekipaget visade fin rakriktning i spikraka byten. Carina red helt enligt skolboken med kvicka hjälper och höll sitt energiska sto sysselsatt med varierande uppgifter.

Skritten tenderade att bli lite snabb och Elisabeth gav råden att andas med lugna djupa andetag vilket påverkar hästens tempo och rytm. Skänkeln kunde bli lite lugnare och eftergifterna ännu kvickare. “Använd din av/på-knapp så att du ömsom kan driva aktivt för att sätta lite tryck i hästen och ömsom slappna av och bli passiv i sadeln.”

Ekipaget visade piaff och passage och övergångar i olika takt och tempo. När Sarra blev lite hetsig på medellinjen fick ryttaren föreställa sig att hon fortfarande red längs långsidan för att själv behålla samma lugn och intensitet i drivningen som tidigare. Carina rundade av det samlade arbetet och visade ökade trav med fint flyt, med låga mjuka händer och lätt skänkeltryck, vilket Sarra verkade uppskatta.

Avslutningsvis tackade Elisabeth för en givande clinic med stort publikengagemang och påminde om vikten av att följa en röd tråd i ridningen. Hon uppmuntrade publiken att träna följsamhet och timing och att ge många eftergifter och slösa på berömmet till sina hästar.

 

Artikeln i redigerat skick är även publicerad på www.tidningenridsport.se

 

 

 

 

 

Det är många olika komponenter som tillsammans utgör den klassiska ridkonsten. Även om självbärighet, lätthet, medkönsla och mjuka händer alla är nyckelingredienser så är ridkonsten beroende av att skapa den klassiska sisten och helt avgörande för en korrekt inverkan på hästen. En klassisk sits kännetecknas av en ryttare som är helt i balans med hästen och aldrig stör den.

 

Den ambitiöse ryttaren kan notera att om man under ett ridpass bara tänker på hur man sitter, så går hästen sämre och sämre eftersom ryttarens spänning påverkar hästens lösgjordhet. Konsten är istället att hitta balansen tillsammans med hästen och slappna av och hittat flytet i rörelserna. Balansen och flytet är individuellt beroende på hästens rörelsemönster och energinivå.

När man tittar på framgångsrika ryttare genom tiderna kan sitsen variera, ibland benen långt bak med tårna ut, andra med skänklarna långt fram med tårna pekandes framåt, ibland höga händer och korta tyglar medan andra hade långa tyglar och händerna vid halsen. Den perfekta positionen är helt enkelt den som passar hästens anatomi och rörelsemönster och som inte stör eller begränsar rörelserna och som får hästen att känna sig helt bekväm under ryttaren. Naturligtvis blir en för ögat tilltalande sits som begränsar hästen aldrig klassisk och inte heller ändamålsenlig för att uppnå målen med dressyr, en lättriden, lyhörd och självbärig häst.

Ryttaren måste använda sin sits med medkänsla, förståelse och avspänning och sinnesstämningen skall vara avslappnad och i balans för att få hästen att känna på samma sätt. De mest avgörande faktorerna för att skap en klassisk sits är ryttarbalans och förtroende; förtroende för att när ryttaren skapar en trygg och bekväm situation för hästen kommer hästen att slappna av under ryttaren och bära henne utan svårigheter.

 

Utmärkande för en klassisk sits är mjuka elastiska höfter som kan följa hästens rörelser i varje moment. Ryttaren får inte falla tillbaka och bli efter i rörelsen eller hänga fram över hästens hals. Armar och ben skall vara mjuka med mjuka händer och rörliga fingrar, men magen och ryggen måste ha starka välkoordinerade muskler. Sitsen är helt avgörande både för den klassiska ridningen och hästens välbefinnande. Många hästar lider och har ryggproblem eller hältor på grund av obalanserade och ibland brutala sitsar.

 

Att hitta den klassiska sitsen låter sig inte göras genom att imitera eller instrueras utan genom att känna sig fram. Känna när hästen kan slappna av då ryttaren i sin position kan slappna av och inte störa. När ryttaren har hittat sin individuella position för att få den klassiska sitsen är nästa steg att kunna aktivera sin sitsen för en samlande inverkan utan att störa hästens balans, attityd och rytm. Avarten här är att dra i tyglarna.

 

Hjälpmedel är såklart övningar på longerlina, en god instruktör och helst en skolad häst, som kan ge tydligt gensvar på ryttarens hjälper. Det optimala är en häst som kan piaffera eftersom just piaffen ger ryttaren en god känsla för en balanserad position i sadeln, eftersom hästen då använder sina bakben optimalt. Den ambitiöse ryttaren inser vikten av att gymnastisera även utan häst och tränar pilates, yoga eller ballet beroende på sina individuella förutsättningar och problem.

Den arbetande (neutrala) sitsen skiljer sig från den samlande sitsen på så sätt att de ber hästen om olika respons. Den samlande sitsen vill ha mer energi med mer lyft och följaktligen ger ryttaren impulserna på samma sätt, genom en trängre vinkel i höften och mer samlad energi i vertikalplanet. En känsla av att ryttaren genom sin bukmuskulatur lyfter hästens rygg upp genom sadeln. Om man studerar en ryttare med korrekt sits i piaffe, från sidan ser man tydligt hur lodlinjen försljuts en smula när hästens bakdel sänks.

 

 

 

Det är lätt att se om en ryttaren har en korrekt klassisk sits eftersom hästen tydligt signalerar detta. Tecken på glädje och lösgjordhet och harmoni; lugn andning, avspända öron, nöjd sluten mun och en känsla av tankeöverföring mellan häst och ryttare visar på en mjuk balanserad klassisk sits. Alla indikationer på en mjuk och rörlig rygg hos hästen är tecken på en ändamålsenlig klassisk sist hos ryttaren. För en dålig obalanserad sits hos ryttaren skadar hästens rygg och utan ryggen är ingenting möjligt.

Läs hela artikeln av  Sarah Warne på Eurodressage genom att klicka på länken nedan.

 

 

 

I senaste veckobrevet från Eurodressage läser jag ett referat från Internationella tränarkommittens möte i Holland i oktober 2012. Väldigt intressant. Det som kan beröra oss hobbyryttare är exempelvis att det skall komma ett nytt Intemediaire 2-program. Kommitten som reviderar och utvecklar dressyrprogram består av David Hunt, Kyra Kyrklund och Katrina Wüst. Den gamla Grand Prix Specialen är tillbaka och programmen kommer fortlöpande att ses över vart fjärde år.
Sociala media diskuterades också på mötet. Sjef Janssen efterlyste nya riktlinjer för sociala medier då de har ett stort inflytande på hur sporten uppfattas av den allmänna opinionen. FEI kommer att diskutera riktlinjer på kommande möte och stängda framridningar vis internationella tävlingar diskuteras.

Läs mer på:
http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/02/14/minutes-2012-international-dressage-trainers-club-general-assembly

Den österrikiska ryttaren Ulrike Prunthaller har dömts till 9 månaders tävlingsförbud och 4.000 Euro i böter efter att ha befunnits skyldig till smärtsamma och illegala träningsmetoder. Hennes tränare Friedrich Atschko tilldömdes 5.000 Euro i böter för att ha uppmuntrat och stöttat dessa träningsmetoder, vilka omfattade elektriska stötar och tillhyggen. Vedervärdigt! Två år efter incidenterna har Tiroler Equestrian Societys disciplinnämnd funnit att både ryttare och tränare är skyldiga. Båda har överklagat domen.

Hela artikeln finns att läsa på:
http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/02/13/ulrike-prunthaller-banned-competition-nine-months