Sitsens inverkan

 
 
 
Det är många olika komponenter som tillsammans utgör den klassiska ridkonsten. Även om självbärighet, lätthet, medkönsla och mjuka händer alla är nyckelingredienser så är ridkonsten beroende av att skapa den klassiska sisten och helt avgörande för en korrekt inverkan på hästen. En klassisk sits kännetecknas av en ryttare som är helt i balans med hästen och aldrig stör den.
 
Den ambitiöse ryttaren kan notera att om man under ett ridpass bara tänker på hur man sitter, så går hästen sämre och sämre eftersom ryttarens spänning påverkar hästens lösgjordhet. Konsten är istället att hitta balansen tillsammans med hästen och slappna av och hittat flytet i rörelserna. Balansen och flytet är individuellt beroende på hästens rörelsemönster och energinivå.
 
När man tittar på framgångsrika ryttare genom tiderna kan sitsen variera, ibland benen långt bak med tårna ut, andra med skänklarna långt fram med tårna pekandes framåt, ibland höga händer och korta tyglar medan andra hade långa tyglar och händerna vid halsen. Den perfekta positionen är helt enkelt den som passar hästens anatomi och rörelsemönster och som inte stör eller begränsar rörelserna och som får hästen att känna sig helt bekväm under ryttaren. Naturligtvis blir en för ögat tilltalande sits som begränsar hästen aldrig klassisk och inte heller ändamålsenlig för att uppnå målen med dressyr, en lättriden, lyhörd och självbärig häst.
 
Ryttaren måste använda sin sits med medkänsla, förståelse och avspänning och sinnesstämningen skall vara avslappnad och i balans för att få hästen att känna på samma sätt. De mest avgörande faktorerna för att skap en klassisk sits är ryttarbalans och förtroende; förtroende för att när ryttaren skapar en trygg och bekväm situation för hästen kommer hästen att slappna av under ryttaren och bära henne utan svårigheter.
 
En ryttare som behöver hålla balansen genom att hålla i tyglarna har ingen klassisk sits! En klassisk ryttare kan koordinera kroppens alla delar, sitta mitt över hästen och inte hänga på ena sidan
 
Utmärkande för en klassisk sits är mjuka elastiska höfter som kan följa hästens rörelser i varje moment. Ryttaren får inte falla tillbaka och bli efter i rörelsen eller hänga fram över hästens hals. Armar och ben skall vara mjuka med mjuka händer och rörliga fingrar, men magen och ryggen måste ha starka välkoordinerade muskler. Sitsen är helt avgörande både för den klassiska ridningen och hästens välbefinnande. Många hästar lider och har ryggproblem eller hältor på grund av obalanserade och ibland brutala sitsar.
 
Att hitta den klassiska sitsen låter sig inte göras genom att imitera eller instrueras utan genom att känna sig fram. Känna när hästen kan slappna av då ryttaren i sin position kan slappna av och inte störa. När ryttaren har hittat sin individuella position för att få den klassiska sitsen är nästa steg att kunna aktivera sin sitsen för en samlande inverkan utan att störa hästens balans, attityd och rytm. Avarten här är att dra i tyglarna.
 
Hjälpmedel är såklart övningar på longerlina, en god instruktör och helst en skolad häst, som kan ge tydligt gensvar på ryttarens hjälper. Det optimala är en häst som kan piaffera eftersom just piaffen ger ryttaren en god känsla för en balanserad position i sadeln, eftersom hästen då använder sina bakben optimalt. Den ambitiöse ryttaren inser vikten av att gymnastisera även utan häst och tränar pilates, yoga eller ballet beroende på sina individuella förutsättningar och problem.
 
Huvudsaken är att du inser att kroppens koordination och rörlighet är grunden för en god ryttare!
 
Den arbetande (neutrala) sitsen skiljer sig från den samlande sitsen på så sätt att de ber hästen om olika respons. Den samlande sitsen vill ha mer energi med mer lyft och följaktligen ger ryttaren impulserna på samma sätt, genom en trängre vinkel i höften och mer samlad energi i vertikalplanet. En känsla av att ryttaren genom sin bukmuskulatur lyfter hästens rygg upp genom sadeln. Om man studerar en ryttare med korrekt sits i piaffe, från sidan ser man tydligt hur lodlinjen försljuts en smula när hästens bakdel sänks.
 
 
Spanska ridskolans överberidare Johann Meixner visar piaff på Neapolitano Bona 1910.
Bild från Wikipedia.org
 
Det är lätt att se om en ryttaren har en korrekt klassisk sits eftersom hästen tydligt signalerar detta. Tecken på glädje och lösgjordhet och harmoni; lugn andning, avspända öron, nöjd sluten mun och en känsla av tankeöverföring mellan häst och ryttare visar på en mjuk balanserad klassisk sits. Alla indikationer på en mjuk och rörlig rygg hos hästen är tecken på en ändamålsenlig klassisk sist hos ryttaren. För en dålig obalanserad sits hos ryttaren skadar hästens rygg och utan ryggen är ingenting möjligt.

Läs hela artikeln av  Sarah Warne på Eurodressage genom att klicka på länken nedan.
http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/02/14/classical-training-working-seat-collected-seat-hard-seat-classical-seat

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0