...

...En synnerligen pedagogisk redogörelse för hur utbildningsskalan fungerar.


Å en till superpedagogisk demo hur ryttarens grundläggande hjälper fungerar. Kan ses flera gånger och provas med fördel hemma :-)


...

...Höstglöd...
Förra helgen var det domarkurs i Djursholm. I år samsades både domare och tränare från hela Sverige för att få bättre samsyn. Vad vill domarna se vid en uppvisning och hur tänker tränarna. Som alltid orkestrerat med fast hand av Lars Andersson. Härliga hästar och understundom fantastisk ridning. Det blir väldigt tydligt vilka som rider professionellt och vilka som är glada amatörer. Vi såg gemensamt och hörde Lars döma högt från läktaren en P st G på lördagen och en MA kür på söndagen. Diskussion mellan ritterna. Superintressant! Dessutom en clinic med handplockade ekipage från 5 år upp till svår klass. En del diskussioner och frågeställningar mellan tränare och domare. Många av oss sitter på flera stolar och kan ha förståelse för hur det kan bli som det ibland blir. Som alltid efter en sådan här helg kommer jag hem jätte-taggad och får konfronteras med verkligheten, som ser ganska annorlunda ut i jämförelse med elittävlingar på Djursholm. Här hemma är det trasiga täcken, tappade skor och oharvade ridbanor som är vardagen. Skillnad på skit och pannkaka helt enkelt!

Nästa fortbildning blir med tyska förbundstränaren Cornelia Endres i Skåne i november. Looking forward!
I väntan på detta Har vi VM i Kentucky att se fram mot. Läste att de svenska ekipagen så här långt inte gjort förväntade ekipage. Se eurodressage.com
I helgen hade jag förmånen att döma 5- och 6-åringar i årets sista kval i Billdal, tillsammans med Elisabeth Wermé. Sista kvalet dagen innan anmälningstiden går ut. Fina hästar men många var inte riktigt klara för de höga krav som faktiskt ställs i denna ålder. Vi kvalade tre av knappt 15 startande. Ser fram mot att se dem igen nästa år.
Har kikat lite på http://www.clipmyhorse.de/en/archive/show/146/5608/ där man kan se unghästar inför en av höstens tyska elitauktioner. Vart tar de stora luftiga fria gångarterna vägen på vägen upp i klasserna???
Dessutom har jag beställt en ny DVD baserad på Susanne Dietzes Balans till Häst som jag ser fram mot att få i brevlådan. Huga elever!

...Mera om hur vi skall tänka när vi rider...

 
Foten ska vara fjädrande i stigbygeln, det ska kännas som om man har ett ägg mellan foten och stigbygeln. Illustration: Hella Stening.


Använd skänkeln på rätt sätt

TRÄNINGSTIPS: I den andra delen i miniserien om ryttarens sits handlar det om skänkeln och dess placering. Vi beskriver också hur skänkeln används.

Ryttarens skänkel ska hänga avslappnat ner från höften. Knäet ska vara lätt vinklat, så att fotleden ligger rakt under höftleden. Hela benet ligger an mot hästen och det gäller framför allt vaden (stövelskaftet).
- Du ska känna hästens värme genom stöveln men utan att klämma, säger Mads. Skänkeln får inte "glappa" för då tappar du kontakten. Jag brukar säga att skänkeln ska vara "successiv" genom att du nyanserar kontakten så skänkeln får mer effekt och mindre effekt på hästen.

Skänkelns placering
När ryttaren rider på rakt spår placeras hälen strax bakom sadelgjorden. På böjt spår placeras innerskänkeln någon centimeter längre fram och den andra något bakåt. Överskänkelns roll är att fungera som en länk mellan vad- och sittben.

Stigbygeln placeras på den bredaste delen av foten och foten sjunker ner i stigbygeln så du får en fjädrande fot istället för att "trampa ifrån" i stigbygeln. Det ska kännas som om du har ett ägg mellan foten och stigbygeln.

Alla leder i ryttarens kropp hänger ihop med varandra. Om du spänner en led är det omöjligt att vara avslappnad i en annan led. Därför är det viktigt att du är mjuk och avslappnad i både höfter, knäled och fotled.

Hästen ska gå fram för ryttarens ben och den ska svara framåt när du trycker med skänkeln. Drivningen sker med "impulser" i takt med hästens rytm när det behövs. Även när du tar bort skänkeln ska hästen fortsätta att röra sig framåt. Om du hela tiden trycker med skänkeln så blir din häst "skänkeldöd".

Det allra viktigaste är att hästen går fram för skänkeln utan att ryttaren behöver trycka med den i varje sekund. Du ska hela tiden ha en känsla av att du har hästen "framför dig«"
När du använder skänkeln är det främst den övre delen av vaden du ska använda. Här är det viktigt att skänkeln verkar i riktning inåt - bakåt och utan att du drar upp hälen.

Placeringen varierar
Skänkelns placering är beroende av vilken del av hästen du vill påverka. I skänkelvikning flyttas den sidförande skänkeln aningen längre tillbaka medan den yttre skänkeln flyttas något framåt.
Du ska alltid anpassa skänkelläget efter vilken del av hästen du vill påverka. Om du vill påverka framdelen flyttar du fram skänkeln medan du flyttar tillbaka den när du vill påverka bakdelen. När du vill rakrikta hästen ska du alltid rikta in framdelen efter bakdelen.

Hur lär du den unga hästen att svara framåt på din skänkel?
Det är inte naturligt för hästen att gå fram för skänkeln utan det är något som den unga hästen lär sig genom hanteringen. Starten är att hästen lär sig att gå fram för smackning och spö. Sedan lägger ryttaren till ytterligare en signal - skänkeln -  som hon vill att hästen ska reagera på.

Fölet följer stoet och det kan man utnyttja vid inridningen genom att ta sällskap av en äldre häst. Lär hästen att gå fram för skänkeln i kombination med smackning och spö. Den ska även lära sig att fortsätta framåt även när du inte trycker med skänkeln.
Om hästen inte svarar på skänkeln och du lägger till sporren i stället får du motsatt reaktion.

 Tips - så ska ryttaren arbeta med skänkeln
* Alla leder i ryttarens kropp ska vara avslappnade.
* Skänkeln ska ligga stadigt intill hästen utan att klämma.
* En fjädrande häl är tecken på att skänkeln är avslappnad och att foten är rätt placerad i stigbygeln.
* Hästen ska svara framåt när du trycker med skänkeln och den ska fortsätta framåt även när du inte trycker.
* Skänkelns placering beror på vilken del av hästen du vill påverka.
* Lär den unga hästen att gå fram för skänkeln i kombination med smackning och spö.

Lycka till!
Mads Hendeliowitz & Mari Zetterqvist Blokhuis, Jump Club Dressage
Publicerad: 2010-08-24. Senast ändrad: 2010-08-24

Hittade artikeln på ridsport.se


...

HANDENS INVERKAN NÄR VI RIDER - LITE ATT TÄNKA PÅ 

Under ridning utsätts hästar för tryck från ryttaren, genom bettet och tyglarna. I Danmark har man undersökt vid vilket tryck det blir obehagligt för hästen. Unga hästar som inte utsatts för tygeltryck tidigare användes i studien. De fick vänja sig vid bett och även lära sig att sträcka fram huvudet för att få en belöning i form av godis. 
Hästarna utstod högst tygeltryck för att nå belöningen den första dagen jämfört med resterande dagar av testet, vilket tyder på att de snarare lärde sig att undvika trycket än att de vande sig vid det med tiden. Förmågan att lära sig undvika tygeltryck är en viktig del i träningen av hästar och lägger ett ökat fokus på att lära ryttaren rätt tajming med eftergiften. Det gynnar både hästens inlärning och välfärd. 

Kortare steglängd
En engelsk studie har fastlagt det många redan antagit; att styrkan med vilken en ryttare håller i tygeln har en direkt effekt på hästens steg och steglängd. Steget blir kortare ju hårdare ryttaren håller i tygeln. Ryttare håller dessutom hårdare i tygeln i trav än i skritt. 
- Att lära ryttaren ett "lagom" tygeltryck kan, förutom att det gynna hästens rörelsemönster, också öka säkerheten i ridningen, säger Hayley Edwards som presenterade studien.
Hästens komfort ökas och den blir d å mindre benägen att protestera mot ryttarens inverkan på olika sätt. Genom en korrekt och mer sympatisk träning säkerställs hästarnas välfärd.

Vävribbtyglar mildast
Förutom ryttarkänslan påverkar även tygeltypen vilket tygeltryck man har. När detta undersöktes i England visade det sig att flätade lädertyglar gjorde att ryttarna red med ett högre tygeltryck än med alla andra typer av tyglar. 
Vävribbtyglar och smala lädertyglar gav det lägsta tygeltrycket. Man tror att dessa skillnader beror på att tyglarna ger olika mycket gensvar till ryttaren. Vissa material gör att man håller en hårdare kontakt med hästens mun.
De som utbildar hästar och ryttare bör vara medvetna om att olika typer av tyglar kan ge olika grad av biofeedback - och därmed göra att man rider med olika mycket tryck i hästens mun. Kanske bör nybörjare alltid undervisas med de typer av tyglar som ger den lättaste kontakten. Studien visade också att det skiljer mycket mellan olika ryttare i vad man uppfattar som en mediumkontakt med tygeln.

Text & foto: Anna Nordin
Hippson.se

RSS 2.0