Årets Globenhelg är till ända

Besöken i Stockholm blir alltid intensiva. I år hade vi återförening med alla flickorna som träffades på vårens ridläger i Portugal. Glada skratt och gemensamma middagar, precis som när det begav sig. Och mycket hästprat, såklart... Hemma igen i regniga Göteborg på söndagkväll, trött men nöjd och inspirerad.

På fredagens föreställning bjöds öppen framridning, unghästklasser och en clinic med Hubertus Schmidt. Höjdpunkten var då Tinne fick instruktioner på ryggen till Favourite som gjorde gåshudsframkallande piaff-passage-övergångar. Åååh! Elev var även Anna Svefors på fin liten 6-åring med tysk härkomst. Rid fram med lösgjordhet och schwung och ta med denna in i samlingen. Rid framåt i rörelserna, sa Hubertus.

Unghästarna var handplockade så tillvida att de alla hade vunnit årgångsklasser tidigare under året. En kvalitetsgarant så god som någon. Påfallade fina skritter och mycket uppförsbacke var gemensamma nämnare för alla ekipagen, för både 5- och 6-åringarna.

Den öppna framridningen var lika intressant som brukligt är. Såå roligt och intressant att se hur olika ryttarna rider, med samma målsättning. Inga expertkommentarer i år dock, "eftersom ryttarna då blir mindre benägna att ställa upp". Hm! Saknade verkligen Erik Lettes insiktsfulla, kunniga och verserade kommentarer.
(Appropå kommentarer önskar jag en snabb exit för Jan Svanlund som enbart kommenterar det uppenbara, och gärna lite bakvänt. Uselt och respektlöst tycker jag, att sätta en fullständig lekman att kommentera ridsport. Som om jag skulle kommentera fotboll!)

Lördag morgon är alltid lite för tidig men bringade en ganska stor Grand Prix-klass. Den enda verkliga toppryttaren på plats var Adelinda Cornelissen, förra årets vinnare, som låg i en klass för sig i både GP och küren. I övrigt var B-kadern som vi inte ofta får möjlighet att se i Sverige. I år startade Nina på Ajax och kvalade till küren med fint piaff-passageprogram.
Lite spänningar kunde man ana, vilket många hästar visade. Kamerornas klickande och publikens hjubel kan både hjälpa och stjälpa. Minna red in på en taggad Don Charly som visade ett jättefint travprogram men spände till och missade ganska grovt i galoppen vilket kostade en framskjuten placering. Synd! Men hon tog revansch i söndagens kür med en fin tredjeplats.

Söndagens kür var njutbar men inte så spännande eftersom Parsival vann stort. Härligaste uppvisningen svarade dock Aat van Essen för, ettor med luft och rakhet som gav mig gåshud. Och ljuvlig uttrycksfull passage därtill. Märkligt nog var ingen av domarna så tagna och procenten speglade inte alls kvaliteten i rörelserna. Kanse var det att svårighetsgraden inte var tillräckligt hög som drog ned? Här är film på sista passagen som var helt ljuvlig.
Nina gjorde en fin uppvisning och uppvisningens peak var en galoppiruett i tre varv som övergick i en piaffpiruett, helt utan taktstörningar. Fantastiskt!
Resultat från tävlingarna i Globen finns på
http://online.equipe.nu/sv-SE/pages/competitions/592

Trixies helg i Globen


Tillbaka efter en helg
i och under Globen,
med stroll på Julmarknad med Brinken
en helg på Östermalm,
en helg med gänget från Portugal!



we arived earlie, 8.45 am
Solen på väg upp över holmarna..


T-banan till Gullmarsplan å sen prom


hålla AJAX medans han blev duschad av skötaren
jag ser mongo ut. Rörelse och mobilkamera...


riktiga tidningar i metros hinder, kul!!


In- och utsläppet...
Högertrafik med TV i mitten, som visade vad som pågick inne på arenan.



Den lilla lilla framridningsbanan..
Direkt efter dressyren sattes där upp hinder.


..och ett hejdå Ajax å puss på mulen innan jag gick..



Nina Bengtsson, som äger/rider familjens uppfödning, hade ett armband över varför jag hade möjligheten att kolla på både framridning och hälsa på AJAX
(å kika runt på de andra pållarna i stallarna..)


Filmerna ligger på mammas mobil just nu men håll ut!!
Ikväll kommer de ligga i detta inlägg! :D

//Trixan


Novembermåndag 23/11

De sista dagarna har regnet öst ner. Hagen är lerigare än någonsin och livsandarnas sprittande är inte så påtagligt. Dessutom har jag varit lite klen men börjat rida lite försiktigt efter rygg-ontet.

I fredags hade vi sadelprovaren på besök på Hagelyckan. Nyttig miljöträning för lille Rebus när manégen plötsligt var belamrad med filtar på vilka det låg sadlar, samt lite annan främmande parafernalia. Resultatet av klämmande och provridning blev att Cobran farit på omstoppning. Lördagens ridning blev lugn, jag var febrig och klen och Rebus lite trött efter strapatserna. Söndagens träning blev inget vidare. Rebus var stirrig och ofokuserad, jag matt och febrig. Usel kombination! Idag red Trixie och det såg mjukt och fint ut. Formen blir stadigare och när han slappnar av är han ljuvligt ridbar och mycket mer liksidig än någon av de tidigare unghästarna.

I morgon tisdag tränar Åsa och Liselotte på Hagelyckan och på torsdag rider ponnyflickorna i Eskilsby.
Grattis till Olivia som fått sin första 8:a! Och till Louisa som fått stabila 7:or på vägar och korrekthet! Detta vid start i LC och LB vid förra helgens klubbtävling i Torslanda.
Kul!!!

Till helgen är det årliga dressyrtävlingar i Globen och yours truly är naturligtvis på plats. Återkommer med rapport om högt och lågt som tilldrar sig i huvudstaden, såväl i som utanför arenan...

Tittar lite på Youtube och hittar finfina instruktiva och inspirerande klipp. Dels från en amerikansk clinic med Steffen Peters, som ger ett mycket kompetent och sympatiskt intryck. Letar vidare och hittar klipp från Aachen där SP genomför en fantastisk kûr med svårigheter och övergångar av sällan skådat slag. (Från galoppiruett direkt in i piaff.)

Se och njut! Behöver jag berätta att detta var klassens segerritt?



Jämför med Anky van Grunsvens kür, som renderade en andra plats, i Aachen. Herrejisses!



Och tredjeplacerad blev ytterligare en skicklig holländare: Hans-Peter Minderhoud, som vi med glädje minns från en clinic i Flyinge för något år sedan. Underbart!



En ganska stillsam regnig novembervecka

Veckan har innehållit lite ryggont för min del, och ridförbud. Rebus har sysselsatts med andra roliga aktiviteter, se film nedan. Trixie har ridit en del och jag har haft träningar och tagit det lite piano.
I helgen tränade Åsa två dagar i följd och det var roligt att se hur fin hästen var andra dagen. I tisdags red Eva och Liselotte på sedvanligt prydligt manér på Hagelyckan. I morgon tränar ponnyflickorna i eskilsby.

Rebus löshoppar
filmade gjorde Maria

Tidigt i morse åkte vi till stallet för en promenad ut i skogen mellan regnskurarna med häst och hund. Rebus var glad och piggelutt efter en dags vila och fick rastas lite i manégen innan vi gick ut.

Trixie på Rebus
Camilla filmar och instruerar

Tors 12/11 kunde lika gärna varit Fredag den 13




Tanken var ut till stallet och fixa med både Rebus och Rolex, träna för mamma som har ryggskott och bör (SKA) ta det lugnt! Tanken var att hinna å vila innan jag skulle iväg med kompis och prova på fäktningkanske inte rätt dag för ny sport som Maria sa.. =P


                             Men det blir sällan som man tänkt sig!!

Distriktsvetrinärens bil stod på uppfarten när jag kom till stallet.
Att knuffa/stötta/hjälpa lilla Gullan 30-40 meter genom hagen tog dryga timmen, eftersom det dräktiga stackars stoet skadat sig rejält i hagen!!
Fullt av gamla tallar i hagen, med utstickande grenar.. En av dessa hade gått GENOM Gullans täcke och fastnat i stoet!! 10 cm in och antagligen, gissar JAG, hade hon försökt ta sig loss eller något, eftersom såret vart rejält stort , och djupt! Någon benbit höftvingen kom ut ur såret när vet. ´grävde´ runt där.

Efter 90 minuter i hagen var jag tvungen att gå.
Ta in Rolex och förbereda eftersom jag och mamma skulle mötas i ridhuset, framriden och klar! Rolex byttes mot Rebus och vi hann precis klart innan mamma skulle vidare för att hålla lektioner på annat håll.

Båda hästarna gick JÄTTEbra och det var riktigt roligt!!
Två pigga individer med mer framåtbjudning än vanligt.
Är dock glad att jag har möjligheten att ha ett par ögon från marken på mig!! Drygt 18 månader hästpaus utan ridning och utvecklingen går inte direkt framåt..



Jag blev aningen försenad (efter SEX TIMMAR!!! i stallet) och hade knappa timmen hemma innan jag skulle iväg till fäktningen!
Wierd incident vid hållplatsen, en sådan man i efterhand kan skratta åt, även om det där och då var lite obehagligt..
                                      En allt för full kille ~28 årsåldern...och en spårvagn..


Lilla Gullan kom iväg till Slöinge (för allvarligt för att få komma till Åby tydligen..) och ska nu stanna där några veckor. Vad som händer och hur det går kan endast framtiden svara på...



                        

                        
                                     Jag frågade Sophia och jag fick fota! So u know =)

Lilla Gullan... Såret var bra djupt och stort!! Ultraljud och annat. Matte Sophia, tänker på dig/er!


Novembertisdag

Idag är det träning för Rebecca i Tahult och för Jessica, Liselotte och Åsa på Hagelyckan. Ser fram mot nya framsteg och mjuka händer. Dagens utamning blir nog ändå att få Rebus att inse vitsen med att följa spåret i stadig form. Helt meningslöst! tycks han mena efter några veckors vila...
Hittade ett rart hemma-hos-reportage med Minna Telde på Eurohose.com. Underbara bilder!

A Walk on the Premises

Meet Minna Telde's Future Stars

November 9, 2009 - Text and photos by David Svensson

JazzmatazBig dogs on the ground and looming birds overhead are everyday creatures that surround Minna Telde and her horses at the stables at the beautiful village Everlöv on the smooth sand plains outside Sjöbo in southern Sweden.

I arrived at the EMV Dressage stables at Everlöv, home to Minna Telde's horses, about half an hour drive from Flyinge and Minna who had just finished riding a horse in the arena came to greet me on foot.

"Did you perchance read Xenophon's Peri Hippikes?" I asked. (On Horses And Riding). "No, I didn't, why?" she asked. " You removed the spurs," I answered. Already 300 something BC Xenophon talked of the importance for a true rider of removing one's spurs once getting off your horse and never walking around strutting spurs on the ground.

Minna Telde and Windy"So, he was right then. That is how it is, you must remove the spurs," Minna said with a smile, as we went over to her horse truck to get her jacket.

Her newest dog Windy, a 4 year old Rhodesian Ridgeback, eagerly joined in, dashing up the steps to the living quarters of the truck. "She loves going in the truck. Loves to follow around everywhere," said Minna.

Windy came as part of the bargain when after a four year long search Minna finally bought her own horse farm in a nearby village, which is now being renovated. She'll move her horses there soon.

 

All That Jazz

Minna, Windy, JazzOne of Minna's grooms, Tina from Finland, brought us the 8-year old Dutch bred and Danish registered gelding Jazzmataz, Minna's latest addition to her stable.

As Minna prepared to mount her horse I saw a small gray kitten getting dangerously close to the Ridgeback Windy. What then happened was a very pleasant surprise. Ridgebacks were originally bred to hunt lions, and this I knew. Four Rhodesian Ridgebacks will take one lion, I was once told by a Ridgeback owner. And lions are very big animals, with big teeth. This was just a little kitten, so I was expecting violence and the immediate need for a cat vet. Or worse.

But none of that happened. Dog and cat like each other.

"Windy likes to think all creatures are her children, so she takes care of the kitten", Minna explained. Windy started licking the furry kitten and the friendship was obvious.

Windy and kittenThe kitten was really pushing its luck. Windy has a long tail and most of the time it is wagging. Wagging objects are irresistible to cats, it seems. The kitten sneaked into position behind Windy's tail and moved its front paw to the ready-to-give-a-good-whack-with-claws-extended position.

Now I was concerned again, but I had faith in Windy's good humour, so I kept photographing. Let me put it like this: this is one out-of-this-world tolerant dog and one really lucky cat. Good for them. When the cat whacked the tip of the dog's tail, Windy just gave the kitten a long "Don't you do that again" look. Let's just hope the cat does not try its luck with this trick on one of the Dobermans around the stable...

Minna and JazzmatazMinna was on the horse and we walked along the driveway to a nearby harvested hay field. Windy did her best to clear the field for us and scared off all rabbits. Minna began warming up and exercising Jazzmataz in a very relaxed way. He's quite a mover, I'd say, and a pleasure to photograph. Jazz has just been with Minna for a few months, and obviously he has learnt to ignore big and very fast running rabbits chased by dogs.

Isac, Mission Target Verden

Training done, we went back to the stable, Minna took the tack off Jazz, and we began talking about the 4-year old Swedish warmblood stallion Isac (by Hip Hop x Master). Isac is developing in a very nice way. A few weeks ago Isac got the third place in the 4-year-old dressage class at the 2009 Swedish Young Horse Championships in Flyinge.

Minna on JazzThe grand news of the day is that Isac's owner and Minna have decided to really make a go for it. They are of today one of the Swedish contenders for a spot on the Swedish team at the 2010 World Championships for Young Horses.

I saw the 4-year old finals at flyinge, where each horse was ridden by two expert test riders, Per Sandgaard and Anna Blomgren, and then judged by both test riders and a panel of judges. I think it is very interesting to see the same two skilled riders on each of the horses and then compare how their elegant but individual style of riding work on the different horses.

Isac got very fine marks from the test riders and the judges alike.

A Drop of Blood

Isac"How was his performance in the qualifying round some days before, when you rode him yourself?" I asked Minna. "I was very pleased with Isac in the arena. He is fantastic to ride and he gives you a very good feeling," she replied. "Unfortunately he bit himself in the lip during the performance and I did not notice it while riding."

"There were three horses in the arena at the same time. It's very good for the young horses to be in the arena with others to perform as good as they can. But when we had finished the last part of the program and as we walked past the judges' table, the judges noted blood on his mouth and told me that. That was quite a cold shower, to say the least. Isac had felt fine and happy, so I very surprised."

"The judges decided to let us stay on in the arena and hear the scores and comments on our ride, and also to let us remain in the competition, as the problem was not noticed by the judges until the program had already ended. That was their decision. At that time, I thought that we were out of the competition."

Minn and Isac"Once we got outside the arena, I and the supreme judge Birgitta Ernblad checked his mouth and we found a small wound on the outside of the upper lip, at the very front. By then it had already stopped bleeding, so it was actually a little difficult to find the wound itself," Minna continued. "We had a veterinarian look at the lip so it was documented."

Later a protest was filed to the organizers of the championship. The protest argued the judges ought to have noticed the problem earlier and eliminate Isac from the class during the ride. A day later the protest was dismissed by the the officials. Isac started in the final and finished third.

I and Minna walked over to Isac's paddock at the stables. He's quite a tall horse, and a 4-year old stallion that loves being cuddled.

"He's a very calm and relaxed horse. I have great expectations for his future performances," said Minna.

Text and Photo by David Svensson / MXM (c) 2009

Related Links
Photo Report - 2009 Swedish Young Horse Championships
Scores 2009 Swedish Young Horse Championships in Flyinge






Clinic, helgträning och annat som gör november uthärdligt...

I torsdags var jag i Flyinge för att se och höra Patrik Kittel dela med sig av erfarenheter och visdomsord.
4 hästar deltog, först visade Birgitta Kjellin och Mia von Essen två superfina 4-åringar. Elastiska, välbalanserade och med spektakulära rörelser och lite olika modeller. Patrik kommenterade att det visas utmärkta 3-, 4- och 5-åringar i unghästklasserna och sedan tunnas fältet ut markant. Ingen förklaring gavs till detta fenomen men man kan ju alltid spekulera.
Sedan red Patrik en 7-åring efter Briar som tillhörde Birgitta Kjellin och Mia von Essens Dry Sack och pratade lite om träningsupplägg och sitt förhållningssätt till hästarna. De hästar han red var bra men inte spektakulära, "för de flesta av oss har inte möjlighet att köpa hästar för 20 miljoner utan får arbeta och göra det bästa av det vi har."
Partik är den mest framgångsrika svensken internationellt just nu, han har utbildat ca 30 hästar upp till GP. Patrik har nyligen varit i hetluften då han filmades under framridningen vid Världscuptävlingarna i Odense och hästen gick i rollkur med en blå tunga hängandes i mungipan. Patrik tränar för Ankys man och tränare Sjef Janssen, som förordar rollkur.

Lite sammanfattande kommentarer från Patrik.
  • Fram till 6 års ålder händer inte så mycket, det gäller bara att rida hästarna i balans och ge dem ett varierande arbete för att stärka och göra dem smidigare med fokus på takt, balans och lösgjordhet.
  • Be inte om mer än hästen kan leverera. Tvång ger inte någon lätthet eller harmoni.
  • Var medveten om dina problem och fokusera på att arbeta med dina och hästens svagheter. Höj din lägsta nivå. Var inte rädd för att ta hjälp! Tänk prestigelöst.
  • Lek med takt, form och tempo. Variera dessa i olika rörelser.
  • Använd rösten för att reglera tempot vid inlärningen. Patrik använde ett Hooo för lugnare tempo och ett Ptrooo när hästen skulle stå stilla.
  • Använde programlinjerna i den dagliga träningen. Skritt på diagonalen t ex ingår i många program, vänj hästen vid att slappna av och marschera på på diagonallinjen. Om man integrerar aktuella programlinjer tidigt i träningen behöver man inte tokträna nya rörelser dagarna innan man skall gå ut och starta...
  • Tempoväxlingar och varierande steglängd för att förbereda samlade rörelser; långsam galopp och varierande språnglängd i galoppen inför piruetterna och halva steg i skritt och trav som förbereder piaff-passagen.
En inspirerande kväll med fina hästar och en del guldkorn.
Patrik Kittel på Scandic. Foto från Hästmagazinet.com


Igår lördag tränade ponnyflickorna i Eskilsby inför stundande klubbdressyr. Fokus på programträning och stor koncentration hos alla flickorna som gör synliga framsteg mellan varje träning. I Partille visade Cia domarprotokollet från sin andra start, och konstaterade nöjt att det blir lättare att faktiskt rida fullt ut i programmet med mer rutin. Kul att vara tränare!
I eftermiddag skall jag rida en kortlektion för Nina K och kolla av Rebus som regelbundet är i slagsmål i hagen. Lugn igångsättning med skogspromenader och korta pass i manégen har förgyllt den gångna veckan.
Trixie på skogspromenad med Rebus. Foto av Camilla från hästryggen

Finns den objektiva domaren?

På Global Dressage Forum, som jag refererat till tidigare, avhandlas det mest aktuella inom den internationella dressyrvärlden. Att det klagas på oss dressyrdomare är inte något nytt. Men nu har det bevisats statistiskt att det faktiskt finns systematiska avvikelser beroende av subjektivitet, koncentrationsdippar och domarens syn beroende av position och rena felbedömningar.... Detta då 5 domare dömer ihop på större internationella tävlingar. Läsvärt som stämmer till eftertanke! Jag har kursiverat text som utgör sammanfattande kommentarer.



2009 Global Dressage Forum

Biased and Nationalistic Judging Patterns Detected

October 31, 2009

David SticklandOne of the most anticipated sessions of this year’s forum was David Stickland’s presentation of his mathematical analyses of dressage results. In 2007 nuclear physicist Stickland read a column on Eurodressage about the advantage of half marks for judging and it prompted him to investigate in depth scoring patterns. In 2008 the FEI assigned him to analyse scores from Hong Kong but since then his research has carried much further. The Princeton professor has gone back five years analysing more than 13,000 CDI tests to create an objective tool to measure judging. His session at the Forum was his first public speech about his findings.

Stickland noticed that there is a 1,6% difference in the final score between one judge and the average of the four other judges. In the Kur the difference is 2%. This implies that overall 72% of the final ranking is changed due to one judge (especially at the middle of the ranking) and 34% of the podium ranks are changed by one judge. These are huge numbers which prove the major influence of one judge on the panel of five. In the top third of ranks, 59% gets changed by one judge even when it is a panel of 4 or more O-judges.

The 1,6% difference between one judge and his four colleagues is ultimate proof of biased judging. Stickland verified this by creating a "randomized test". He took the 2009 CDIO Aachen Grand Prix and created fictitious rides. He used real scores from the judges but assigned a random rider for each movement. A computer program took, for instance, Cornelissen's five points for the first movement (entry and halt), Carl Hester's scores for the proceed in collected trot, Fiona Bigwood's for the extended trot and that all the way down to the collectives, each time with a computer picking the real scores of a random rider.

David SticklandThe result of these randomized tests is staggering. Judges are much more accurate in giving scores when they don't know the rider. In Aachen, they achieved an accuracy of only 1,0% difference between one judge and the average of the four other judges. "Judges do better on fake tests than real tests," Stickland cleverly noted. If you convert these numbers and statistics, it means that judges judge three times worse when they know the combination. "Judges are less consistent when they know the rider because of 'combination bias'.'"

Judging is a team sport and every judge on the panel has an equal voice, which means that every judge needs to be at his peak. It implies that judges need excellent education to be at their best. Without combination bias, judges should be able to achieve only a 1,0% difference between one another.

Stickland zoomed in on the judging at the 2009 European Championships in Windsor and concluded that at this event the judges were much more consistent than at any other event he had dug into. There was only a 1,1% difference between the judges in the Grand Prix, while at the 2009 CDIO Aachen it was 1,6%. For the Windsor Kur to Music Finals, the difference was 1,8%. Stickland noted differences between the judges. Dutch Francis Verbeek was on average 1,1% lower than her colleagues while Swedish Eric Lette was 0,7% higher. Fortunately, both of them did not change the end ranking if either one of them were taken out. These shocking numbers makes one wonder what the difference would be at a lower level like the European Junior/Young Rider or Pony Championships. How accurate is judging at youth riders' events?

SticklandOne of the weirdest judging cases in Windsor was Imke Schellekens' Grand Prix ride on Sunrise. She scored 69% with Lette and 77% with Polish Markowski but both judges cancelled each other out and they did not change her average score. Stickland focused on these inconsistencies and identified three causes: a mistake of viewpoint due to poor view or a lapse in concentration, an error (the judge simply gave the wrong score but this would be corrected in the future by the Judging Supervisory Panel), and bias when big deviations occur.

With his analyses Stickland detected patterns of nationalistic judging. Most judges do not upscore their own or a favourite country, but instead they “downscore” the rival ones. At the European Championships in Windsor it was noticed that Verbeek, for instance, downscored Great Britain and Germany (the two other team medallists) while Clarke downscored Germany and Sweden. Lette, however, significantly upscored Sweden and Germany. Coincidence? Stickland, however, stressed that because the judging in Windsor was quite accurate, no individual judge changed the final ranking.

As solutions for inconsistent and inaccurate judging, Stickland brought to the fore the Judging Supervisory Panel to correct errors. The use of half points would increase the accuracy tremendously as well as component judging (which was tested at the System Trials in Aachen but at the moment seemed too radical to adapt in the near future). He also spoke of the implementation of a code of points based on the FEI Handbook. The code would describe exactly the point a certain execution of a movement would earn, even down to a decimal number.

SticklandOn the level of judges development it is important that judges get formal feedback on their performance. The training can improve by doing global e-learning and training seminars for (aspiring) judges. Furthermore there has to be proper testing for judges, who get appointed and in-service training and testing. The Dressage Task Force even suggested demotion when regular poor performances occur.

Stickland's session was very thought provoking and it was a relief that it finally has been proven statistically what so many riders, trainers, journalists and dressage lovers have been saying for years: biased and nationalistic judges takes place. At least now the FEI can work structurally in a constructive way on strengthening its judges' corps.

Text and photos copyrighted Astrid Appels/Eurodressage.com
No Reproduction allowed without explicit permission

Back One PageIndexNext Page of the Report





November börjar med regn!

I helgen har det ridits divisionsfinaler för både ponnier och hästar.

I lördags eftermiddag var jag på Kongahälla och dömde 35 ponnier i LA:1, med lite varierande kv alitet. En låång dag där framridningen på kvällen lystes upp av inhyrda strålkastare och marschaller. Mysigt, kanske inte optimalt effektivt. I domarbåset fick jag sällskap av en domarkandidat, roligt att diskutera ekipage och ritter i pauserna. Trevliga tävlingar med lugn och positiv atmosfär, nte alltid helt självklart när det är ponnyfinaler :-)

På söndag var det dags för hästfinal på Bulycke i LA:2, ett program som kräver mer samling än de flesta ekipage på den här nivån kan visa. Många ekipage förväxlade samling med lågt tempo och slarvade med upptagningar och övergångar. Även i denna klass var kvaliteten lite varierande och det var ingen överraskning när det segrande ekipaget, som visade tillräcklig samling, startat i MA-klasser. Trevliga tävlingar som vanligt, och tack till Therese som föredömligt skötte sitt uppdrag som domarsekreterare.


Rebus har fått vila i helgen och var osedvanligt rastlös och nafsig på söndagskvällen. Idag blir det longering i manégen och i morgon lite lugn jogging. På tisdag blir set som vanligt träning på Hagelyckan och i Tahult. Torsdagsträningen i Eskilsby är inställd. Istället åker jag till Flyinge för att titta på clinic med Patrick Kittel, som varit lite i blåsväder efter tävlingarna i Odense.


Sitsgurun Eckhard Meyners som höll clinic på Strömsholm för verksamma tränare 2008, betonade vikten av ryttarens koordination och kroppsuppfattning och inverkan på hästen. EM deltog även på Global Dresage Forum, hittade en intressant artikel på Eurodressage.com
Läs fler angelägna och aktuella artiklar på


2009 Global Dressage Forum

Full Body Awareness to Improve Rider's Seat

October 29, 2009

Meyners, Kemmer, De Deken,Heike Kemmer and German professor Eckhard Meyners spoke about the importance of physiotherapy and body awareness for riders to improve their seat. Kemmer was one of the first Olympic riders to realize how dressage riders function biomechanically.

She started working with seat guru Meyners five years ago after meeting him in Warendorf and their collaboration positively influenced Heike’s performances on Bonaparte (by Bon Bonaparte). She was the team gold and individual bronze medalist at the 2008 Olympic Games in Hong Kong. Meyners travels to Heike's stable Amselhof Walle once every two weeks and every week before a competition. "He's the special carrot in my stable," Kemmer quipped.

Julie de Deken on FazzinoMeyners opened his exposé by stressing the importance of movement and motion awareness. "Form follows function and not the opposite," Meyners stated. "The body must function by itself and the rider must only focus on the horse." The upright seat is structured on six points: the head, the sternum area, the golgi system (hips/pectoral - responsible for body saftey and prevents bones from breaking), the sacroiliac joint, the flexibility of the pelvis and the correct forward driving aids. "Only when riders are in good shape, horses can be in good shape." By improving one's body awareness and flexibility the rider can tune into the horse's movements better at the right time.

The first rider to enter the ring was Belgian FEI rider Julie de Deken on her rising Grand Prix horse Fazzino (by Florestan x Rivellino xx). Meyners and Kemmer first inspected Julie's seat after which she had to dismount and do floor exercises. She had to lie down on back and belly and make rotating and upward movements at different speeds with her shoulders and pelvis to loosen up her muscles. When she mounted her horse again Julie said she felt a big difference in the saddle, though she didn't feel more comfortable because of the change.

Meyners and rahmouniMeyners hit the nail on the head when he said that adults are very limited in their flexibility of their body. "Children play all the time but grown ups are more stiff. That's why they have problems with their body."

The second rider to enter was Moroccan born Yessin Rahmouni and his Grand Prix horse Only Society. His horse moved in a very tight uphill frame with the rider sitting deep and quite stiff in the saddle. He had some problems keeping the tempi changes straight. Meyners asked Yessin to take a seat on stool with rotating seat. By making movements with his pelvis backwards and forwards on it, Rahmouni was able to loosen his seat. Meyners also massaged Yessin's neck and shoulders.

 

rahmouniWhen he got back on his horse, Yessin felt a great difference. "This was really better, the changes are much more easy. My body is going with the flow," Rahmouni commented. Meyners added much humour in his speech and joked, "your horse is now 10,000 euro worth more."

Kemmer summarized the importance of physiotherapy for riders by saying, "we can give smaller aids because we control our body much better. We are less tense. We work from head to feet and need about an hour. We only take small steps forward." Meyners added, "If the rider doesn't feel the changes, than there is no change. The horse almost always changes."

 

Text and photos copyrighted Astrid Appels/Eurodressage.com
No Reproduction allowed without explicit permission

Back One PageIndexNext Page of the Report



Sista fredagen i oktober..

Veckan har erbjudit en del solsken och vi har passat på att vederkvicka våra bleka själar och lufta våra glada djur i skogen.

Trixie premiärrider Rebus i solskenet. Oscar på efterkälken. Fotat från hästryggen av Camilla.


Rebecka tränade i Tahult i söndags, hinder i manégen erbjöd lite nya vägar till framridningen. Ponnyn var fin och kommer allt snabbare till lösgjordhet och arbete och vi börjar titta lite på skolor och samlande rörelser.
Mia tränade övergångar och varierat galopptempo i en blöt paddock i Partille och Anki jobbar vidare med form och balans.
I tisdags i Hagelyckans manége tränade Kristina vidare på att hitta en bra takt och få kontroll på bakdelen. Jessica tränade fattningar och red i fin balans med längre hals, började leka lite smått med sidvärtsrörelser. Hanna red lite övergångar för att få med och igång bakdelen och Åsa hade hittat en allt stadigare bjudning och form och vi fokuserade på galoppen. Jätteroligt att se hur mycket som hänt på så kort tid! Rolex skötte sig väl som vanligt, hade bytt "chokladsida" på bara några dagar.

RSS 2.0