Måndag och semester...

Semestern har börjat, utanför vardagsrumsfönstret lyser de sedvanliga bilköerna med sin frånvaro, istället fågelkvitter och vilsna turister.

I helgen tävlades det friskt. Falkenbersortens RF höll årets sedvanliga stora dressyrtävlingar från torsdag till söndag. Jag hade förmånen att få döma en nationell P.st.G på lördagen, mitt livs första. Det kändes lite pirrigt före klassen men jag hade förberett mig genom att läsa på och repetera ordentligt, och det kändes bra. Fantastiskt duktiga ryttare och många fina hästar gjorde det till en sann glädje. Britt Hammar och Madeleine Hertinge är båda garvade i gamet och det kändes tryggt att få döma med dem första gången. Vid avstämningen efter klassen, som alltid följer då flera domare dömer, visade vi god samstämmighet. Alla domar-differenser över 5% skall gås igenom och diskuteras för att nå samsyn och minska utrymmet för subjektivitet i bedömningarna. Jag låg lite högt på vinnaren, som gjorde en harmonisk och kvalitetsmässigt jämn ritt. Att gå upp när man ser något bra är helt okej, som Britt sa. De gäller att utnyttja skalan för att skilja ekipagen åt... Jätteroligt och inspirerande!

Se resultat på:
http://www.forf.se/dokument/dressyr%202009/resultat_lordag.html

Söndagen tillbringade jag med att döma MB:4 i Lilla Edet, också det en årligt återkommande tävling. I år hade de tävlingar hela helgen och klasser upp till MA. Speakern flaggade för rikligt vätskeintag då termometern visade på 34 grader under eftermiddagen och för en gångs skull avundades jag inte de ryttare som fick rida i frack... 

Vinnarritten i min klass belönades med nästan 70% och var lugn och harmonisk och mjuk. "Jag hann andas flera gånger under ritten!" sa Annika glatt när hon mottagit segertäcket. Själv belönade jag mig med ett kvällsdopp i havet efter väl förättat värv. Sammantaget en varm och jätterolig dressyrhelg!

Se resultat på:
http://www3.idrottonline.se/ImageVault/Images/id_159502/ImageVaultHandler.aspx

I morgonens G-P läser jag att Isabell Werth och Micael Witaker anklagats för doping efter positiva prov. Tråkigt att det ofta är negativa nyheter när hästsporten diskuteras i just G-P.

I veckan väntar golf och lite dressyrträning på tisdag och torsdag. Nästa vecka är jag på landet och tittar på tennis i Båstad och räknar dagarna tills Falsterbotävlingarna dar igång!

Fredag 26 juni....

Idag blir det träning av ponnyflickorna i Landvetter och i helgen väntar domaruppdrag i Falkenberg och Lilla Edet. Skall döma mitt livs första P.st.G imorgon och det känns lite pirrigt.

Nästa vecka börjar semestern som inleds med några dagar i golf  och resa till sydligare breddgrader, vilket innebär landet i Skottorp. Önskar alla trevlig sommar och skall försöka rapportera lite om tävlingar och annan som händer på hästfronten i sommargrönskan.

Det är ju tävlingar i Falsterbo i juli och i stora klassiska tävlingar i Aachen, dit Sverige i år inte skickar nägot lag. Läser följande på eminenta sajten Eurodressage.com:

"A set back for the Swedish team. Neither Minna Telde nor Louise Nathhorst will be competition as Swedish team riders at the 2009 CDIO Aachen, July 1-5, 2009. Both have cancelled their entries. Minna Telde was scheduled to compete the Hanoverian stallion Don Charly (by Don Gregory) but the chestnut still has not fully recovered from the injury he sustained at the 2009 World Cup Finals in Las Vegas, U.S.A in April. The horse is back in training but Aachen is too soon for him. Telde hopes she can ride him at the 2009 European Dressage Championships in Windsor, Great Britain, at the end of August. Louisa Nathhorst injured herself in the groin. Swedish show jumper Rolf-Göran Bengtsson is grounded for a similar injury. Patrik Kittel and Tinne Vilhelmson-Silfven will start as individual Swedish competitors." (Tidningen Ridsport)

Hittade även en intressant artikel om andningens vikt vid prestationer, vilket har varit lite på tapeten på sistone.

Sport Psychology for Dressage: Five Ways to Breathe For Performance

by Seana Adamson, Ph.D. - 23rd June 2009

Anne van Olst on ClearwaterAs dressage riders we are all well aware that excessive tension in the horse’s body can have a very negative impact on performance. It takes a tense muscle longer to respond to a signal than it does a relaxed muscle, and that response will be short and tight, rather than fluid and loose.  Riders tend to be less aware of how tension in their own body can also cause problems with their performance.  One of the quickest ways to reverse a cycle of tension is to use the breath. Increased awareness of the breath can lead to an increased awareness of the body, allowing the rider to quickly release built up tension.  Following are five breathing techniques that can be used to increase awareness, improve relaxation, create more energy or calmness, and clear your mind of negative thoughts.

The following breathing exercises should be practiced off the horse. These techniques would be too distracting to use while mounted. Once you have mastered these techniques in a quiet place you will be surprised how a single focused breath while on your horse can immediately trigger a state of relaxation and clarity.

Technique #1- Complete Breathing

Most of us are unaware of using the full capacity of our lungs except when we are exercising strenuously.  Our unconscious breathing tends to be short and shallow, especially when feeling tense or nervous. Using a long, slow, complete breath signals the body to relax and release. It signals the mind to become quiet.

This technique is very simple. As you inhale imagine you can pull your breath deep down into your belly.  As you fill your belly with your breath begin to fill your lungs from bottom to top, like pouring milk into a glass. First your lower belly fills until you feel like you have a Buddha belly. Next let your side ribs expand outward, and then finally fill your upper chest with air. Pull the air in slowly and comfortably- lower belly first, then side ribs, then upper chest. Exhale in the opposite order, like pouring milk out of your glass. First drop the chest, then pull the side ribs in, and finally pull your lower belly towards your spine. Repeat this long slow breath at least 3 times. Part of the goal here is to slow the rate of breathing.  I had a former teacher who could spend over one full minute on the inhale, and the same on the exhale.  Two minutes to complete a single breath!

Breathe at a rate that is comfortable for you. There should be no sense of stress or strain, only ease and comfort. This complete breathing should feel very calming. If you practice it enough you will find that even one complete breath will trigger a state of calmness and relaxation in your body.

This complete, quieting breath will be the foundation for the next exercises, so make sure you are comfortable here.

Technique #2- Circular Breathing

This technique can help you balance the energy of the mind with the grounding of the body. Sit with your spine straight. As you inhale (using your complete breath) imagine pulling energy up the front of your body from your tailbone to the top of your head. Imagine filling your mind with clean energy. As you exhale imagine the energy dropping down the back of your body from the top of your head to your tailbone.  Feel that energy grounding you and connecting you to the earth. Pull the energy up the front on the inhale, down the back on the exhale.  After several repetitions reverse the direction, pulling energy up your back on the inhale, and then down the front of the body on the exhale. 

This breathing technique helps to balance the mental and the physical, enhancing your mental acuity, and a sense of being physically grounded.

Technique #3- Breathing for Energy

Again begin by sitting with your spine straight. Using your Complete Breath, inhale to a count of 5. Now hold your breath for a count of 5, and then exhale for a count of 5. If you feel any discomfort you can adjust the count to whatever works for you.  Again inhale to a count of 5, hold for the same count, and exhale to the same count.  Repeat this cycle for two or three minutes (or thirty minutes if you choose!).  By holding the inhale you are highly charging your blood with oxygen.  Yet due to the focus on complete breathing, your mental energy will stay calm and quiet.  This exercise will leave you feeling physically energized yet mentally calm.

Technique #4- Breathing for Calmness

This practice is very similar to the last exercise. However rather than holding the inhale, you will hold the exhale.  Inhale for a count of 5 (or whatever count is comfortable for you).  Remember to use your complete breath by filling your lower belly, then side ribs, then upper chest. Smoothly flow directly into your exhale for the same count of 5. Again remember to empty the air from your chest first, then side ribs, and finally pulling your belly to your spine.  Exhale completely. Get rid of all of the stale air.  Now pause before the next breath for the same count of 5. Inhale for 5, exhale for 5, and then hold the air out for a count of 5. If you feel panicky while you hold the air out of your lungs then just simply allow yourself to breathe. There should be no performance pressure here!

In the pause between inhale and exhale there can be a profound moment of mental stillness. You may be able to find a moment where your constant mental chatter goes quiet.  This moment of stillness can help you to reset thoughts or emotions that are overwhelming or out of control. By looking for mental stillness you can begin to prepare your mind for the state of quiet focus that will produce your best performance.

Technique #5 - Breathing for Resolution and Inspiration

Imagine there are two golden balls of energy. One of them is in your heart, the other is floating above you like a sun, its lovely golden rays of energy bathing all the creatures of the Earth. As you inhale, imagine you are breathing in the pure energy of the golden sun above you. Feel your complete breath pulling this energy into your entire body, bathing you in a golden light.  Let this energy gather and build in your heart. Imagine the golden ball of energy in your heart becoming charged and energized with goodness. As you exhale allow any part of you that is unwanted to leave with your breath. You can exhale out jealousy, anger, sadness, fear, or anything that is not a part of who you want to be. Again when you inhale imagine pulling in the cleansing golden energy, gather it in your heart, and then exhale out any thought or emotion that does not serve you. 

This is a great way to forgive yourself when you make a mistake, while inspiring yourself to attain a higher level of being.  It is also a wonderful exercise to help you remain dignified when you are confronted with pettiness, gossip or any of the other difficult parts of life.

Once again, these breathing exercises should be practiced off the horse initially. Normally you will use only a very abbreviated form while in the saddle. The body learns very quickly to relax when focus is shifted to the breath. With only a little practice off the horse you will find that focusing on a single breath or two in the saddle can help to maintain a state of focused relaxation.

For more information on the mental game of dressage, see my web site www.seanaadamson.com.

Från Eurodressage.com


Varför är eftergiften så viktigt?

I veckan blir det lite ponnyträning på Blossi i Landvetter och träning av något större hästar på Hagelyckan. Flera ekipage slipar detaljerna inför planerade starter helgens clear-round i Hällingsjö eller på större tävlingar i Falkenberg eller Lilla Edet.

Midsommarhelgen gav tillfälle till lite golfspelande och lite ridning. For iväg söderöver för att bese några fina saluhästar. Intressant och givande.

Fyraårige hingsten Aztec poserar tillsammans med Julian.
(Här borde kanske istället suttit en fin illustration av begreppet Eftergift.)
Foto: Trixie


Hittade lite klargörande resonemang kring begreppet eftergift:

Eftergift är ett ord som betyder olika saker för olika människor. Några tycker att eftergift skall man kräva av hästen, andra tycker att eftergift är att släppa på tygeln för ett ögonblick. 

Eftergift  är inte bara ett sätt att kommunicera med hästen utan även det bästa sättet att motivera och belöna sin häst. Om man exempevis rider sin häst och vill att hästen skall gå åt vänster, vad göra? En duktig ryttare trycker till med höger ben, dvs ger höger skänkel. En mindre erfaren ryttare drar i vänster tygel. En elitryttare på sin egen häst kanske väljer att bara titta till vänster. I alla tre fallen går hästen till vänster för att slippa obehaget från skänkeln, trycket från tygeln eller den sneda viktfördelningen. Den duktiga ryttaren slutar då trycka med skänkeln, den mindre duktiga släpper förhoppningsvis tygeltaget och elitryttaren tittar rakt fram igen. Detta innebär att hästen får en eftergift av alla tre ryttarna, beroende på att de slutar att inverka med hjälpen. Hästen känner att obehaget försvinner och upplever en kraftig belöning. Den blir också motiverad att göra på samma sätt nästa gång ryttaren ger den samma hjälp. Obehaget försvann ju, alltså var det ett ändamålsenligt beteende. Detta innebär att man utsätter hästen för ett litet obehag och så snart hästen gör minsta ansats att göra det man vill så belönar man den genom att ta bort obehaget, dvs man ger eftergift.

Timing is everything
För att hästen skall förstå vad ryttaren menar är det viktigt att eftergiften ges vid rätt tillfälle. Om vi antar att det tre ryttarna missar att ge eftergiften vid rätt tillfälle, vad skulle hända då? Elitryttarens och den duktiga ryttarens hästar fortsätter att svänga till vänster och den mindre duktiga ryttarens häst blir frustrerad och kanske slänger med huvudet. Alla tre ryttarna kommer på sig själva efter ett par sekunder och ger eftergiften då istället. De två duktiga ryttarnas hästar kan ha överseende om de är välutbildade och misstaget inte upprepas men den mindre duktiga ryttarens häst får sin belöning i form av eftergift först när den demonstrerat sitt missnöje och slängt med huvudet. Det är då det negativa beteendet som förstärks genom den försenade eftergiften.

Det största misstaget av alla är att missa eftergiften i rätt ögonblick. Det betyder ju att man hela tiden måste vara uppmärksam på hästen annars har man inte en chans. Dessutom måste man lära sig vad hästens signaler betyder. Om man inte ser hästens signaler eller inte kan tyda dem kan man ju heller inte ge någon eftergift, vad händer med hästen då? Hästen har länge (i flera sekunder) försökt göra vad den tror att ryttaren vill. När den inte slipper obehaget (= får eftergiften) som den vill ha så försöker den med något annat istället. Om den inte får eftergift då heller kommer den förr eller senare att protestera i ren frustration. Har hästen en stor och stark ryttare på ryggen så är risken för konflikt stor, och en sådan kan sluta på många sätt, och alla är dåliga. Har hästen en räddhågad eller osäker ryttare leder det till att hästen tar kommandot.

Eftergiften är det överlägset bästa hjälpmedel vi har för att hantera, träna och utbilda våra hästar. Det gäller oavsett om vi arbetar hästen på marken, från sadeln eller bakom den i en vagn. Eftergift är belöningen för rätt beteende, ger hästen motivation och bekräftelse. Den är viktigare än världens största morot! Men eftergiften skall vara fullständig och ges i rätt ögonblick. Rätt ögonblick är hästens första ansats att göra som ryttaren vill. Fel ögonblick är ett par sekunder senare!


Ur en artikel i tidningen Hästfynd nr 3 år 2004. Artikeln i originalutförande är skriven av Sven Forsström.

Varför sånt himla tjat om nacken?

I veckan har det tränats en del. I Landvetter har jag trimmat ambitiösa ponnyflickor och på Hagelyckan är medelåldern möjligen snäppet högre  och ambitionsnivån stabil. :-)

Inspirationen efter ridlägret sitter kvar. Något som mina elever antagligen märkt genom lite nya tips och övningar. Som till exemepel att Ssss:a med magen, hitta bakbenet och rida med spöet på tvären...

 I soffan om kvällen, med regnet piskandes mot rutan läser jag intensivt i nyanskaffade böcker. Hittade lite bra och matnyttigt och sambandet mellan ställningen i nacken och lösgjordhet som jag tror kan ge många en Aha-upplevelse. Boken heter Balans till häst av Susanne von Dietze.

Allt börjar i nacken
Ställningen sker i hästens nacke. Nacken är början på halsen strax bakom öronen. Det är där som den första nackkotan ansluter till skallbenet. Denna led har en mycket speciell och viktigt funktion. Atlaskotans förbindelse med skallen är kroppens första led och det är huvudet som leder rörelsens riktning. Om man kan påverka hästen just här, så följer hela kroppen reflexmässigt med, ett faktum som gör det lätt för begåvade och känsliga ryttare.

Å fortsätter i ryggen...
Vid den första nackkotan fäster muskler, senor och ligament som är mycket viktiga för att hålla balansen i rörelserna. När hästen ger efter i nacken tänjs det långa nackbandet som ett gummiband ända från sitt fäste i nacken och vidare bakåt i hela överlinjen, och får på så sätt en högre spänning. Då kan ryggen komma upp och bära med svikt. Hästar som ha “knycken i nacken” på fel ställe går ofta med sänkt rygg och aldrig helt lösgjort eftersom gummibandet inte har engagerats på rätt sätt.

Ställningen i nacken är viktigt för hästens balansreaktion. I nacken skapas, precis som hos människor, den grundtonus i muskulaturen får. Hästen kan inte gå i balans på böjda spår om den inte har rätt ställning i nacken. Ställningen är inte större än att ryttaren kan se hästens intre ögonbåge och näsborre.

Å så mankammen
Ryttaren kan se på mankammen om hästen är ställd. Om du sitter på hästen och ställer om från höger till vänster kan du se hur mankammen följer med över till den nya sidan med ett litet “klick”. Om bara själva halsen är böjd, kan mankammen fortfarande ligga åt andra sidan,

Om hästar av olika skäl inte kan eller vill ställa i nacken, brukar de lägga huvudet på sned och skruva sig i nacke och hals, med öronen på olika höjd. På så sätt kan de inte gå på rätt sätt mellan hjälperna. Många outbildade såväl som utbildade hästar är lättare att ställa i “mansidan”.

I ridläran kan man läsa: “Den inre tygeln ger ställningen, den yttre bevarar den och därefter är det den inre som underhåller uppmärksamhet och lösgjordhet”

I midsommarhelgen väntar golf och hästfritt. Håller tummarna för lite solsken! Blir det ösregn så fortsätter jag läsa in mig inför nästa veckas träningar...

Sittben och fingertoppskänsla

I helgen dömdes det en del; på lördagen reds blandade klasser uppe i Hunnebo på Såtenäs frk, jag dömde LA:6 och MB:2, några fina ritter belönades med nära 70%. En domarkandidat bisatt och kommenterade efteråt: "Jag satte själv poängen tyst för mig själv innan du sa något, och det jag märker är att du går upp till högre poäng på det du tycker är bra."  Vilken fin komplimang! 

Genomgående har vi domare fått instruktioner at ta ut svängarna lite mer och verkligen belöna det som är bra. Och samtidigt tydligt markera vad som inte är bra. Att våga utnyttja hela skalan när man dömer tarvar lite träning och ibland även lite mod...

I söndags hade Partille sina vårliga tävlingar med både lokala och regionala klasser på parallella banor. Ett styvt jobb att rodda, inte minst för den gröna tävlingssektionen. Jag dömde LB:0 som var en ganska stor klass av lite blandad kvalitet. Det syns såklart vem som är helt ny på banan och vilka som som tävlat tidigare. Det kan ju vara en trösterik tanke för den som är i början av tävlingskarriären, att med rutin följer framgång. Eller som Ingemar Stenmark en gång lär ha sagt "Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag!" Kloka ord!

Förra helgen dömde jag unghästar i Svenljunga och fick förmånen att kvala ett halvt dussin begåvade 5- och 6-åringar till Breeders och Scandinavian Open. Roligt och hoppingivande att se att det finns en så god tillväxt i svensk dressyravel.

I dag tränas det på Hagelyckan och jag hoppas på fortsatt solsken så att vi kan hålla till i en solig paddock.

Veckans boktips: "Balans till häst" av Susanne von Dietze

Här står bl att läsa att "En gammal ryttartradition är att ett ekipage inte kandarmoget förrän ryttaren kan rida ett lätt program på en hand." Militärt översitteri möjligen men samtidigt kloka ord att fundera kring. "Bara den ryttare som kan klara av att rama in sin häst så bra mellan drivande och förhållande hjälper att hon kan föra tyglarna med enhandsfattning har en så befäst grundsits och en oberoende och känslig hand, att man kan anförtro henne att hantera ett stångbett."

Som domare ser man ofta påtagligt missnöjda hästar med gapande munnar och ryttare som håller i stångtygeln som om det vore en livlina.

Nyfiken portugisisk mule med vidhängande känslig mun Foto: Trixie

Om halvhalter:
"Halvhalter, eller halvparader, är till för att ständigt stämma av och finslipa spelet mellan de drivande och de förhållande hjälperna. De finaste och bästa halvhalterna är en del av själva rörelsen. Hästen, som trampar bakifrån och framåt, söker själv ryttarens hand. Det fortlöpande sammanhanget i rörelsen får hästen att trampa ännu mer under sig och bära ännu bättre. Hästen tar själv kontakt med bettet, vilket ryttaren håller som en mjuk främre gräns. Har man upplevt den här känslan, om bara för ett ögonbick, så förstår man vad ridkonst kan vara.

Sköna ord och en fantastisk känsla som, när man väl hittar den, är värd allt slit!

RSS 2.0