.... Rid Lätt ....

Hittade fina bilder men ganska få likheter mellan våra babisar och deras fäder: Mamma till alla våra hästar heter Peanut och är kolsvart och ser precis ut som sin pappa, den ryske trakhenern Edinburg som tävlades av Kyra Kyrklund i internationell GP....

Äntligen har Jessicas nya häst kommit hem till Hagelyckan. Ricotta är ett hannoveranskt 3-årigt sto från Cuxhaven efter Riverside som är efter Regazzoni, idel ädel adel.

Tisdag 26/5 

På Partille RK:
Mia och Odin

På Hagelyckan:
Hanna och Py
Jessica och Mondrian
Hannah och Zagallo
Liselotte och Rolex

Onsdag 27/5

I Rångedala:
Rebecca
Angela

På Partille RK:
Amy och Odin

Torsdag 28/5

På Partille RK:
Ann-Kristin

I Eskilsby:
Olivia
Emma

Torsdagen gav tillfälle till ny ridlektion, denna gång på ett litet hispigt sto.. Lat men smart nog att slippa jobbet genom att springa fort ifrån det. Ojoj, inte helt lätt att hitta sitsen att bara sitta med i takt och hitta lugnet utan att driva upp takten.


Nyttigt, nyttigt, gav träningsvärk i magen. Eftermiddagen tillbringade vi på en underbar strand. Kombon dressyr och solbad är fantastisk! Blev i förväg varnad för den portugisiska nationalrätten Bachalao (eller nått sånt, allt slutar på "ao") Vilket bestod av torkad torsk importerad från Norge. Smakade inget vidare, måste nog tillvändas redan i koltåldern för att kunna uppskatta denna rätt...

I fredags red vi med viss sorg den sista lektionen och jag fick privilegiet att rida samma häst som på tisdagen. En cool och samtidigt känslig 9-åring, modell större, som provat på de flesta svårare rörelserna. Känns lite som att komma hem efter att ha ridit ny okänd häst varje dag. Lektionen byggde vidare på tidigare övningar och vi fick träna lite på kul krusiduller. Hur sitter jag i slutorna och i överångarna för att vissa med vikten vad jag vill istället för att göra det lätt för mig och använda tyglarna.

Det känns så tydligt i hela kroppen när jag gör rätt. "Dansa med hästen! Ni måsta ha samma takt och vara på väg i samma riktning i balans!" Javisst låter det självklart? Men när det stundtals klickar till i praktiken blir känslan att jag rider med tanken istället för med kroppen. Och det är de små (allför få!) ögonblicken som hela ridningen handlar om. Känslan av samstämmighet och flow som alla vi ryttare letar efter...

Jättekul att se hur alla ryttare i gruppen hade utvecklat sin ridning enormt på bara en vecka. (Tanken på hur mycket man kan lära sig om man åker iväg för att träna för en lika skicklig ryttare/tränare/pedagog under längre tid på sin egen häst får det att svindla lite...)

Väl hemma på svensk mark igen passerar vi årets stora dressyrtävlingar i Björbäck. Klasserna är på upphällningen men vi lyckas tajma in Minna Teldes segerritt i P.st.G. på Santana som verkligen illustrerar  Dansa-med-hästen-begreppet.. Hör senare av annan initierad ryttare att Minna varit på en dressyranläggning i Portugal och undervisat.

Sammantaget har det varit n fantastisk vecka med ljuvliga hästar (små sadlar!) festliga människor, solsken och mycket nya intryck och ny inspiration! Sista kvällen var vi ute på krogen och lyssnade på Fado som är ett slags sorgliga sånger till akustiska gitarrer, världsberömt i hela Portugal. De bästa sångarna är som rockstjärnor och kultförklarade i sitt hemland. Vi drog dock ner medelåldern på etablissemanget väsentligt, ett altid lika uppskattat fenomen, haha. För att njuta Fadon krävs att det inmundigas ansenliga mängder alkoholhaltiga drycker (jmf: Fado kräfva dessa drycker!) vilket resulterade i att stämningen blev en smula gråtmild på sluttampen. På klassiskt ridlägermanér... minns Sjöhästens ridläger på 70-talet då sista dagen innebar tårar i floder och bedyranden att nog skulle man hålla kontakten och skriva brev och ses igen nästa sommar osv.... En härlig kväll som slutade i en anda av allmän förbrödring.

Jag kan bara instämma med våra nyfunna, mer rutinerade resvänner som bedyrade att "Ridresor är som ett gift!" :-)

Today was the resting day for the horses, alas no lessons. Instead we went o the cities of Portimao and Lagos for some sight seeing and sun bathing. Beautiful beaches an old churches, "igreja". Many houses have tiles in artistic patterns on the outside and the arcitecture is mainly Moorish. Tha Algarve coast is also well known for its magnificent beaches... So, after a long day filled with soft strolling and leisure, we made great plans for tomorrows riding lessons as well as Fado activities in the evening.

We are now here for four days and the time passes frighteningly fast! Apart from lying in the sunshine by the pool and watching each other ride, we have also done some sight seeing. The views are magnificent and the general atmosphere quite relaxed.



We also got to try some piaffe and practise differently long strides of trot, keeping the rythm. The horses are sensitive and at one point my outer shoulder was too far back and I got no reaction from the horse. "Get a better possition and let your outer shoulder follow the shoulder of the horse!" And voilá! Suddenly the horse was as eager as ever and I was astouned to get so much reacton from such a small movement.

The horses are all very intelligent and easy learners. One of the older stallion likes to play a trick when he is tied up outside his box and turns the nob of the water, so that suddenly it starts flowing water all over the floor and he gets a reason to get everyone all excited. Another old gelding knows how to opens the doorhandles to the other boxes so that he can pick a fight with the other stallions when bored... Horses with a sense of humour?



Today we finally got to ride the stallions. More people have arived to the farm and we are beginning to get the right feeling of camping together. Wich also means that all the ridable horses will be busy. T did a good job with a stallion, practising piaffe and shoulder in and half pass as well as collected canter. My stallion had not been ridden for a few days as it seemed and was so frisky and restless that the instructor decided to ride him herself. I was just as happy since unknown stallions jumping on their hind feet really is not my cup of tea...

So I got to ride another (one-eyed) stallion and had the opportunity to practise different transitions between walk-trot-halt- and passage. Also how to ride shoulder in and half pass. Just shift the position of the weight and lower the hand where the weight is. Why hasn´t I been tought this before? Suddenly it is so much easier...

This is how it goes: The hand ofthe rider on the side of the horse wich carries the weight, is to be slightly lower than the hand wich supports the up- and forward going motion. When cantering on in the right rain, the right hand goes sligtly up and lets the riders right hip move forward. The left hand stays low. In the shouler in on the right rain, the left hind leg of the horse carries the weight and the outer hand stays low and the riders weight is the middle or slightly outside of the center of the horse, the riders right hip is in the direction of the movement, shifting the weight to the right. The right hand goes down and out to show the way and the left, outer hand, is slightly lifted...et voilá!
"Imagine how you would move if you where on the ground and do the same on the horse!" says the instructor.

The reins are to be very soft at all times and must never hinder the movement of the horse. "Don´t lean backwards, you must sit straight and use the tension in your belly to hold the speed and the rythm, never hold back with the hands!" And I thought that I had nice, soft hand, oh no! "If the rider has 2 grams in the hand, the horse has 6 grams of pressure in the mouth. The coeff is 3 times. With a double bridle it is even stronger, so be very gentle!"

I have learned so much in these tree days that my feeling is that I have not truly ridden before, just spent time in the saddle... From the very generous trainer I have been given a few good books e.g. on body awareness for riders and different practices to loosen and collect the horse and so I´m fully busy studying by the poolside in the afternoon. I hope tha I will be able to bring some of my new skills on to my pupils wen I come back home aga

---

First lesson this morning, swell! Writing in english since there are are no swedish letters on the portugese computor. :-) Today I rode a 17 years old Lusitano by the name of Boomerang, 155 cm over the back and in an portugese sadel looking like a sofa. A pony by our standards... The instructor, Petra, was german, educated in Vechta and a skilled rider. Terrific pedagog as well. Initially we we walked in circles and in an eight. Using the weight and stomach to stear and to control the horse. She combined theory with practise end explained everything very clearly. "The horse is a reflection of its rider" And you hold him with your stomach and with your thighs, you ask him with your leg and you give with your hands." Very easy in other words! :-)

The horses are very calm to handle but very eager and energetic to ride. No spurs or whip necessary and very gentle hands and soft reins.
Wait for him!
You're to intense!
Find the rythm and relax!
Mmm, and it works too! At the end of the lesson I had begun to understand and be able to execute the instructions and was immeiately rewarded by a calmer and happier horse as well as Bra! from Trixie, riding on the other half of the arena.

The other guests on the farm are three swedish girls who claim riding trips to be like a poison, and a male and very gentle medical doctor from Austria... ("Have you been to the Spanish riding school in Vienna? No, I find dressage painful for the horse, I only do Western riding, wich is more natural.") Hm, Okay!  Interesting discussions take place during our meals together. Yesterday we all dined in front of the huge telly, watching the Eurovision song contest and all calling on our cell phones to wote for Sweden. Apparently it did no good. :-(

Back to the sunshine and the pool for a coffee now, will write more tomorrow. Looking forward to tomorrows lesson wen I will be able to try out a new horse!

Se: www.valedeferro.com

Att komma iväg på ridlägret alltså. Väskan är fullpackad men jag har bara kommit halvvägs på packlistan. Har inte tidigare tänkt på hur himla mycket plats ridgrejerna tar när de inte sitter på rätt ställe? Dvs på huvud respektive fötter :-)

I slutet på veckan åker Trixie och jag till Algarve i Portugal för att rida på Lusitanos. Inte helt säker på hur de skiljer sig från PRE, men det lär vi bli varse...

Igår hade jag morgonträningar i Partille och Mia galopperade riktigt fint på sin 5-åring och Anki hade övat på sidförande skänklar med den äran.

I eftermiddag har jag programridning, 6 olika program lite huller och buller så det gäller at hålla tungan rätt i mun.

Helgen har även bringat en del unghästar, vi tajmade 3-årstestet på Grevagården, fina hästar och en del nerver. Var även hos en hästhandlare och tittade på fina tyska unghästar med ljuvligt temperament och ädla stammar, till förvånansvärt rimliga priser. Kul! Bra och okomplicerad ridning visades av beridarna. Och inte behöver man väl ha hjälm när man rider vingliga unghästar- eller?

På fölfronten är det just nu lite kritiskt, mamma Peanut mår inte bra och det misstänks blodkancer. Inte roligt alls! Fölet får tillbringa sina första veckor med mamma på klinik, trist.

Skall försöka uppdatera lite under semestern. Vet inte riktigt hur uppkopplingen är längre söderut. Till vi ses igen: Rid väl!

Uppe med en långsam tupp och gör lite frukostkorg att ta med på färden. 

Stolta modern Peanut låter Ulrika fotografera den veckogamle, ännu namnlöse sonen
efter Friendship (e Florestan) ue Edingburg - Napoleon



Fölet har ännu inte fått något namn, starka bubblare på förslagslistan:

Boyfriend, Ripasso, Pinot Noir, Florian.

Lite blandad kompott som synens.



Foton: Ulrika Dzedins

in i en ny vecka. Varierande väder, så farligt lätt att vänja sig vid solskenet. I går hade jag träning i Partilles manege, inte riktigt lika inspirerande som den stora fina paddocken. Anki skötte sig fint och fick sitt stundtals egensinniga sto med på noterna. Utanför Borås hann jag med både Rebecka och Angela mellan skurarna. Det syntes tydligt att båda ekipagen hade övat flitigt på hemläxan, vilket gläder en tränare. När inlärningskurvan går som brantast uppåt är det så lätt att glömma att den kommer att plana ut, och ibland även dippa temporärt, sett över längre tid. 

Helgen som gått innebar en skriande brist på festiviteter för undertecknad. Men en himla massa dressyr på små och stora hästar.