.... Rid Lätt ....

På fredagens föreställning bjöds öppen framridning, unghästklasser och en clinic med Hubertus Schmidt. Höjdpunkten var då Tinne fick instruktioner på ryggen till Favourite som gjorde gåshudsframkallande piaff-passage-övergångar. Åååh! Elev var även Anna Svefors på fin liten 6-åring med tysk härkomst. Rid fram med lösgjordhet och schwung och ta med denna in i samlingen. Rid framåt i rörelserna, sa Hubertus.

Unghästarna var handplockade så tillvida att de alla hade vunnit årgångsklasser tidigare under året. En kvalitetsgarant så god som någon. Påfallade fina skritter och mycket uppförsbacke var gemensamma nämnare för alla ekipagen, för både 5- och 6-åringarna.

Den öppna framridningen var lika intressant som brukligt är. Såå roligt och intressant att se hur olika ryttarna rider, med samma målsättning. Inga expertkommentarer i år dock, "eftersom ryttarna då blir mindre benägna att ställa upp". Hm! Saknade verkligen Erik Lettes insiktsfulla, kunniga och verserade kommentarer.

(Appropå kommentarer önskar jag en snabb exit för Jan Svanlund som enbart kommenterar det uppenbara, och gärna lite bakvänt. Uselt och respektlöst tycker jag, att sätta en fullständig lekman att kommentera ridsport. Som om jag skulle kommentera fotboll!)

Lördag morgon är alltid lite för tidig men bringade en ganska stor Grand Prix-klass. Den enda verkliga toppryttaren på plats var Adelinda Cornelissen, förra årets vinnare, som låg i en klass för sig i både GP och küren. I övrigt var B-kadern som vi inte ofta får möjlighet att se i Sverige. I år startade Nina på Ajax och kvalade till küren med fint piaff-passageprogram.

Lite spänningar kunde man ana, vilket många hästar visade. Kamerornas klickande och publikens hjubel kan både hjälpa och stjälpa. Minna red in på en taggad Don Charly som visade ett jättefint travprogram men spände till och missade ganska grovt i galoppen vilket kostade en framskjuten placering. Synd! Men hon tog revansch i söndagens kür med en fin tredjeplats.

Söndagens kür var njutbar men inte så spännande eftersom Parsival vann stort. Härligaste uppvisningen svarade dock Aat van Essen för, ettor med luft och rakhet som gav mig gåshud. Och ljuvlig uttrycksfull passage därtill. Märkligt nog var ingen av domarna så tagna och procenten speglade inte alls kvaliteten i rörelserna. Kanse var det att svårighetsgraden inte var tillräckligt hög som drog ned? Här är film på sista passagen som var helt ljuvlig.

Nina gjorde en fin uppvisning och uppvisningens peak var en galoppiruett i tre varv som övergick i en piaffpiruett, helt utan taktstörningar. Fantastiskt!

Resultat från tävlingarna i Globen finns på