Varför sånt himla tjat om nacken?
I veckan har det tränats en del. I Landvetter har jag trimmat ambitiösa ponnyflickor och på Hagelyckan är medelåldern möjligen snäppet högre och ambitionsnivån stabil. :-)
Inspirationen efter ridlägret sitter kvar. Något som mina elever antagligen märkt genom lite nya tips och övningar. Som till exemepel att Ssss:a med magen, hitta bakbenet och rida med spöet på tvären...
I soffan om kvällen, med regnet piskandes mot rutan läser jag intensivt i nyanskaffade böcker. Hittade lite bra och matnyttigt och sambandet mellan ställningen i nacken och lösgjordhet som jag tror kan ge många en Aha-upplevelse. Boken heter Balans till häst av Susanne von Dietze.
Allt börjar i nacken
Ställningen sker i hästens nacke. Nacken är början på halsen strax bakom öronen. Det är där som den första nackkotan ansluter till skallbenet. Denna led har en mycket speciell och viktigt funktion. Atlaskotans förbindelse med skallen är kroppens första led och det är huvudet som leder rörelsens riktning. Om man kan påverka hästen just här, så följer hela kroppen reflexmässigt med, ett faktum som gör det lätt för begåvade och känsliga ryttare.
Å fortsätter i ryggen...
Vid den första nackkotan fäster muskler, senor och ligament som är mycket viktiga för att hålla balansen i rörelserna. När hästen ger efter i nacken tänjs det långa nackbandet som ett gummiband ända från sitt fäste i nacken och vidare bakåt i hela överlinjen, och får på så sätt en högre spänning. Då kan ryggen komma upp och bära med svikt. Hästar som ha “knycken i nacken” på fel ställe går ofta med sänkt rygg och aldrig helt lösgjort eftersom gummibandet inte har engagerats på rätt sätt.
Ställningen i nacken är viktigt för hästens balansreaktion. I nacken skapas, precis som hos människor, den grundtonus i muskulaturen får. Hästen kan inte gå i balans på böjda spår om den inte har rätt ställning i nacken. Ställningen är inte större än att ryttaren kan se hästens intre ögonbåge och näsborre.
Å så mankammen
Ryttaren kan se på mankammen om hästen är ställd. Om du sitter på hästen och ställer om från höger till vänster kan du se hur mankammen följer med över till den nya sidan med ett litet “klick”. Om bara själva halsen är böjd, kan mankammen fortfarande ligga åt andra sidan,
Om hästar av olika skäl inte kan eller vill ställa i nacken, brukar de lägga huvudet på sned och skruva sig i nacke och hals, med öronen på olika höjd. På så sätt kan de inte gå på rätt sätt mellan hjälperna. Många outbildade såväl som utbildade hästar är lättare att ställa i “mansidan”.
I ridläran kan man läsa: “Den inre tygeln ger ställningen, den yttre bevarar den och därefter är det den inre som underhåller uppmärksamhet och lösgjordhet”
I midsommarhelgen väntar golf och hästfritt. Håller tummarna för lite solsken! Blir det ösregn så fortsätter jag läsa in mig inför nästa veckas träningar...
Inspirationen efter ridlägret sitter kvar. Något som mina elever antagligen märkt genom lite nya tips och övningar. Som till exemepel att Ssss:a med magen, hitta bakbenet och rida med spöet på tvären...
I soffan om kvällen, med regnet piskandes mot rutan läser jag intensivt i nyanskaffade böcker. Hittade lite bra och matnyttigt och sambandet mellan ställningen i nacken och lösgjordhet som jag tror kan ge många en Aha-upplevelse. Boken heter Balans till häst av Susanne von Dietze.
Allt börjar i nacken
Ställningen sker i hästens nacke. Nacken är början på halsen strax bakom öronen. Det är där som den första nackkotan ansluter till skallbenet. Denna led har en mycket speciell och viktigt funktion. Atlaskotans förbindelse med skallen är kroppens första led och det är huvudet som leder rörelsens riktning. Om man kan påverka hästen just här, så följer hela kroppen reflexmässigt med, ett faktum som gör det lätt för begåvade och känsliga ryttare.
Å fortsätter i ryggen...
Vid den första nackkotan fäster muskler, senor och ligament som är mycket viktiga för att hålla balansen i rörelserna. När hästen ger efter i nacken tänjs det långa nackbandet som ett gummiband ända från sitt fäste i nacken och vidare bakåt i hela överlinjen, och får på så sätt en högre spänning. Då kan ryggen komma upp och bära med svikt. Hästar som ha “knycken i nacken” på fel ställe går ofta med sänkt rygg och aldrig helt lösgjort eftersom gummibandet inte har engagerats på rätt sätt.
Ställningen i nacken är viktigt för hästens balansreaktion. I nacken skapas, precis som hos människor, den grundtonus i muskulaturen får. Hästen kan inte gå i balans på böjda spår om den inte har rätt ställning i nacken. Ställningen är inte större än att ryttaren kan se hästens intre ögonbåge och näsborre.
Å så mankammen
Ryttaren kan se på mankammen om hästen är ställd. Om du sitter på hästen och ställer om från höger till vänster kan du se hur mankammen följer med över till den nya sidan med ett litet “klick”. Om bara själva halsen är böjd, kan mankammen fortfarande ligga åt andra sidan,
Om hästar av olika skäl inte kan eller vill ställa i nacken, brukar de lägga huvudet på sned och skruva sig i nacke och hals, med öronen på olika höjd. På så sätt kan de inte gå på rätt sätt mellan hjälperna. Många outbildade såväl som utbildade hästar är lättare att ställa i “mansidan”.
I ridläran kan man läsa: “Den inre tygeln ger ställningen, den yttre bevarar den och därefter är det den inre som underhåller uppmärksamhet och lösgjordhet”
I midsommarhelgen väntar golf och hästfritt. Håller tummarna för lite solsken! Blir det ösregn så fortsätter jag läsa in mig inför nästa veckas träningar...
Kommentarer
Trackback
