Lite mer om utbildningsskalan...
När jag skrev om domarnas fokus för året så gick jag kortfattat igenom den klassiska tyska utbildningsskalan för hästen. Denna kan även appliceras på ryttaren och visar på hur ryttaren kan utveckla sin sits, balans och inverkan. Ju bättre kontroll ryttaren har på den egna kroppens inverkan, desto mer kan hon fokusera på hästens utveckling.
- Takt, ryttaren måste ha balans, följsamhet och koordination för att kunna ge rätt hjälper vid rätt tidpunkt. En spänd ryttare blir stel och stör hästen genom dålig balans och bristande följsamhet. Dessutom ger detta ofta fel tempo vilket påverkar hästens balans och takt.
- Lösgjordhet, även ryttaren måste vara mentalt och fysiskt avspänd och balanserad för att kunna få hästen avspänd och lyhörd. En obalanserad ryttare som klämmer sig fast i sadeln eller balansera sig med handen kan inte lösgöra sin häst på ett korrekt sätt.
- Kontakt/stöd, ryttaren måste kunna erbjuda hästen en liksidig mjuk och fjädrande kontakt med munnen via tygeln. Detta kräver att ryttaren är avspänd, balanserad och följsam. En ryttare med spända axlar och stela armar erbjuder hästen en ryckig förbindelse via tygeln och en ojämn kontakt med munnen. Ryttaren kan uppleva att hästen inte bjuder framåt och provar då att länga på tyglarna, vars glappande resulterar i en ännu ryckigare förbindelse. En sluten hand och mjuka, lätt böjda armar med ett elastiskt stöd är att eftersträva för att få en jämn och liksidig kontakt.
- Schwung, ryttaren skall vara avslappnad och följsam och ha tillräcklig styrka för att kunna följa med i hästens rörelser och på så sätt ge intryck av att sitta stilla. Tänk "pumptermos" som Nina K brukar referera till, med fjädring genom ryttarens rygg.
- Rakriktning, ofta har rytteren precis som hästen en svagare och en starkare sida. Inte sällan viker sig ryttaren i sidan och förskjuter då sin vikt i sidled. Då sitter ryttaren inte längre mitt över hästen. Följden blir att ena skänkeln (ofta den inre på böjt spår) inverkar mer än den andra, (ofta ytterskänkeln på böjt spår) som blir längre, rakare och mer passiv. För att få hästen rakriktad och liksidig måste ryttaren sträva efter att själv vara jämnstark och inverka lika mycket med båda skänklarna.
- Samling, för att kunna samla hästen måste ryttaren ha uppnått de tidigare stegen på skalan, dvs vara balanserad, avspänd och följsam, erbjuda en mjuk jämn kontakt till handen och dessutom vara stark och spänstig och sitta mitt över hästen.
Kommentarer
Trackback
