.... Rid Lätt ....

 

Klicka på länken nedan för att komma till en tänkvärd artikel från Horses internatinal.

 

 

Nyss hemkommen efter en helg i WIen där besöken på Spanska ridskolan tillhörde höjdpunkterna.
Efter 2,5 timmars morgonträning med hingstar 4-23 år gamla kan jag konstatera att god ridning är god ridning oavsett hur man kategoriserar den för övrigt. Barockridning, eller klassisk dressyr, bara förpackningen skiljer egentligen. Principer och grunderna är desamma. Vi såg 5 hingstar åt gången som tränade i halvtimmarspass, totalt 25 hästar. Det ger en ganska god uppfattning om hur hästarna arbetas.
Fantastiskt inspirerande!

 

Alla hingstar är lösgjorda och avspända, även när de svåraste rörelserna utförs. Men unghästarnas beteende känner vi igen hemmifrån. Lite vingel, protester med gapande mun, hopp å studs och okoncentration.

Arbetet från marken är lika systematiskt som arbetet från hästryggen. Alla svårare rörelser tränas först från marken.

 

Övergångarna är grunden till allt! Även på 4-åringarna gjordes balanserade galoppfattningar och avbrott till trav.
Alla uppställningar gjordes i balans med symmetrisk hovplacering i halterna. Inget slarv!

 

När ryttarna satt i sadeln eller red lätt förändrades ingenting i deras positioner utom att rumpan lättade från sadeln. Föredömlig balans! Likaså såg vi inga okontrollerat rörliga händer eller underskänklar, även i piaff-passage och bytesserierna var skänkelhjälperna så gott som omärkliga. I piaff-passage och övergångarna var det regel snarare än undantag att takten behölls. Här finns något att lära för många av dagens internationella grand Prix-ryttare. Den enda kroppsdelen som var synbart rörlig för ett uppmärksamt öga var höfterna som både initierade och följde med i rörelserna.

 

Beridarna är såklart professionella, 20 stycken rider ca 70 hingstar, som tas om hand av 20 skötare. Som mockar varje timme för att hingstarna inte skall bli annat än vita :-)

 

Det tar 8-10 år att bli beridare och då rider det på heltid. Lättast är det med ryttare som inte ridit så mycket innan för då har de inga olater att arbeta bort, fick vi veta på den guidade turen.

 

 

Kort kommer så fort jag lyckas ansluta mobi till nya pc:n :-)

 

till helgen väntar årgångsfinalerna på Flyinge!

 

 

Att sitta korrekt i sadeln och i god balans är grunden i all ridning. Hippson fanns på plats när sjukgymnast Karina Möller hjälpte en grupp ridinstruktörer från Göteborgs- och Bohusläns distrikt att sitta både fint och rätt.

- En god sits börjar redan när man stiger upp på morgonen, menar sjukgymnast Karina Möller och syftar till att sitsen i sadeln är direkt relaterad till din allmänna hållning. Men hon tillägger också:
- Att jobba med sin sits och skapa en förändring kräver både tålamod och ödmjukhet.
Vi befinner oss i ridhuset hos Storås RK utanför Göteborg. Det är fortbildningsdag för ett 15-tal instruktörer från Göteborgs- och Bohusläns distrikt och ämnet för dagen är "sitsen". En efter en sitter de upp på Storås lektionshästar. Kvar på marken står kollegorna tillsammans med Karina och skärskådar sitsar och position. De nyvunna kunskaperna ska sedan tas med hem och appliceras på den egna verksamheten.
- Det är oerhört nyttigt att som instruktör få råd och tips om hur man kan hjälpa sina elever till en så god sits som möjligt, säger Kicki Asp, ridskolechef på Gråbo RK.
 
Uppresning från stigbygeln
Kicki är, liksom flera andra i sällskapet, lite bekymrad över hur ridningen egentligen ska gå eftersom det var ett tag sedan hon satt i en sadel på allvar. När hon väl kommer upp i sadeln tar det dock inte många varv innan hon funnit sig till rätta och får ta del av Karina Möllers synpunkter och tips. Karina är diplomerad sjukgymnast sedan 25 år tillbaka. Hon har själv tävlat upp till svår klass i dressyr och bedriver tillridnings- och försäljningsverksamhet hemma i Norrköping. De senaste åren har hon helt riktat in sig på tränarjobbet med sitsens betydelse i fokus.

- Uppresningen i lättridningen ska komma från stigbygeln, inte från knäna, säger Karina efter att ha tittat en stund på Kicki.
Kicki rider med för mycket knäslut och får rådet att ställa sig upp i stigbyglarna, skapa en luftspalt mellan knä och sadel och samtidigt hitta sina långa skänklar.
- Lätta på hälen för att hitta tyngden mitt över stigbygelplattan. Smyg ner i sadeln från detta läget och rid lätt nära hästen, tipsar Karina.
- Hjälp, jag blir ju alldeles ostyrig, fnissar Kicki men blir snabbt lugnad av Karina:
- Alla som korrigerar sin sits tappar bort sig ett tag.
Kicki får träna en stund i nedsutten trav. Det blir snabbt märkbart bättre vilket inte minst syns på hästen som faller in i en fin rund och avslappnad form.
 
Alla ryttare har avvikelser
Karina delar in ryttarens sits i fyra områden: bålen, bäckenet, skänklarna och armarna inklusive axel och hand. Hon menar att alla har avvikelser inom något av dessa områden. De flesta ridproblemen kommer från bålen. En instabil bål ger till exempel ofta breddade händer.
Karina pratar mycket om den styva och den mjuka ryttaren. Ytterligheterna är inte bra, det optimala är när de möts på mitten. Anna Andersson från Kongahälla Ridsällskap är enligt både Karina och kollegorna på marken en mjuk ryttare. Hon upplever dock sig själv som stel och styv. Anna får tipset att träna sin bålstabilitet, exempelvis med hjälp av en pilatesboll.
- Rumpmuskeln och ljumskmuskeln ofta kort hos ryttare. Sitt gränsle över bollen och träna ditt skänkelläge. Det är baksidan av låret som ska vara aktivt. Man kan träna detta även i vardagen när man sitter ner. Tänk "rumpan under mig" och sträck på dig, tipsar Karina och går fram och lossar lite på Annas vänsterskänkel.
- Det är bra att rida utan stigbyglar ibland men man får inte hålla om krampaktigt, det får lov att fladdra lite.
 
Stretcha och värm upp!
Den som sitter mycket till vardags eller i sitt arbete får en tajt höft och bål. Och även om det måste vara lite tajt för att vi ska kunna stabilisera vårt bäcken, vill man inte att det ska vara för tajt; då får man problem som ryttare. Lösningen heter uppvärmning och stretch.
- Lär era elever att gå in i ridhuset med lite "funny walks". Ta ut stegen, gå på utsidan av fötterna, på insidan, på tårna, på hälarna... Använd sedan framskrittningen till att släppa stigbyglarna och stretcha ut höft och bål. Vrid benen utåt och bakåt och töj ut.
Andra stretchtips som Karina bjuder på är att sätta på sig sporrarna stående med foten placerad på en lite högre pall eller stol.
Ulrika Strandberg från Gråbo Ridklubb fungerar bättre i höger varv än i vänster och viker sig lite i sin vänstersida.
- Tänk dig att du har din vänstra höft inåt, snett nedanför hästens vänstra bog, instruerar Karina och genast blir det stor skillnad på både stabiliteten i Ulrikas sits och i hästens form. Hon får också rådet att sträva efter att själv försöka skapa känslan av att i sadeln "gå på tygeln" med sin nacke, det vill säga länga sin rygg. Ett annat tips är att träna de sneda bukmusklerna.
 
Stå på ett ben stärker fotleden
Vera Wallström från Askims FRK behöver stabilisera sitt bäcken.
- Prova att skjuta fram hela bäckenpartiet och tippa om det. Hur känns det? Karina tittar på Vera som efter att ha möblerat om sitt bäckenparti rynkar lite på näsan och menar att det gör ont på de delikata delarna.
- Det betyder att du inte har slutit till muskulaturen ordentligt. Tänk dig att du ska försöka få in magen i ett par för trånga jeans, då hittar du läget lättare.
Vera känner också att den nya sitsen ger henne ont i vänster ben. Lösningen blir att flytta in foten i stigbygeln och dra tillbaka skänkeln lite. Karina konstaterar också att trycket i Veras stigbyglar ligger utåt. Här handlar det om att hitta ett neutralläge.
- Jobba på en balansplatta. Eller stå på ett ben när du borstar tänderna. Det stärker fotleden och hjälper dig att hitta rätt läge.
 
Pernilla Larsson från Gråbo RK har tagit med sig sin egen häst till Storås. Hon har framför allt problem i galoppen och Karina konstaterar snabbt att Pernilla har ett väldigt starkt säte som trycker fram och ner hästen mitt i sprången.
- Tänk att naveln ska in i ryggraden, håll armarna intill kroppen så du får en mindre rörelse i hela dig själv. Lätta i benen och släpp ner dem.
Pernilla får också rådet att rida en 20-metersvolt, vrida sig överdrivet inåt och låta överkroppen följa med i volten men ändå behålla riktningen framåt. En följsamhetsövning som genast ger en betydligt bättre och samlad galopp.
 
Råden och tipsen haglar och tipslistan blir allt mer omfattande ju längre dagen går. Det är mycket att tänka på.
- Men kom ihåg att detta inte är någon quick-fix. Det tar dubbelt så lång tid att lära om det som man lärt in fel. Å andra sidan skyndar man på processen betydligt bara genom att bli medveten om problemet, säger Karina.
 
 
Mer ur Karina Möllers tipslåda:
Problem: Ryttaren nickar överdrivet med sitt huvud i traven.
Lösning: Korrigera svanken och hitta en neutral bäckenposition.
 
Problem: Ryttaren rider i höger varv trots att hon är i vänster (eller vice versa)
Lösning: Rid 20-metersvolt och överdriv vridningen inåt volten (se ovan).
Problem: Mjuk och sladdrig ryttare.
Lösning: Stå upp i stigbygeln och rid. Släpp ner hälen.
Problem: Ryttaren studsar i sadeln och svankar.
Lösning: Dra in naveln mot ryggraden och skapa känslan av att försöka komma i ett par för trånga jeans.
Problem: Ryttaren hamnar i stolsits.
Lösning: Släpp stigbyglarna och hitta en neutral position rakt upp och ned i lod.
Problem: Ryttare "fastnar" i tygeln, det vill säga balanserar sig själv i munnen på hästen.
Lösning: Sätt ett extra handtag på sadeln så ryttaren kan dra sig ned i sadeln. OBS att man inte ska hänga i handtaget med ren armstyrka.
Problem: Ryttaren viker sig i sidan.
Lösning: Träna de sneda bukmusklerna.
Problem: Ryttaren har olika längd på sina ben.
Lösning: Låt ryttaren ha olika längd på stiglädren.
 
Karinas tips för en optimerad sits
Ta reda på vilken ryttartyp du är; styv eller mjuk. Det är där du hittar dina styrkor och svagheter.
Börja träna din sits i vardagen. Sitt väl jämt!
Våga träna avsuttet. En ryttare har alltid glädje av kondition, styrka och smidighet.
Våga titta dig i spegeln eller ta hjälp av andra. Hur ser du ut? Du kan inte ändra på något om du inte vet hur du ser ut.
Att jobba med sin sits och förändra den kräver tålamod och ödmjukhet.

 

Text & foto: Anna Karlsson-Käck

Artiklen finns i sin helhet på

http://www.hippson.se/artikelarkivet/ryttartraning/sjukgymnastens-basta-tips-for-en-optimerad.htm

 

 

 

 

Har äntligen fått min första artikel publicerad i Tidningen Ridsport, lagom till GHS. Dråpligt nog präglades gårdagens Grand Prix-klass av spända och "skvättiga" dressyrhästar som skyggade för blomsteruppsättningar och fotografer. Behovet av miljöträning var inte otydligt ens för ett otränat öga...

 

En solig vårdag kallade Flyinge till unghästträff på temat “På väg mot unghäst-VM i dressyr”. En namnkunnig samling bestående av  Anette Franzén Iacobaéus, Bo Jenå, Erik Lette och Susanne Gielen kommenterade och delade med sig av erfarenheter. Frågeställningarna löd: Vad vill domarna se? Hur förbereder vi den unga hästen? och Vad kravs och förväntas?

Till sin hjälp hade panelen meriterade ekipage som villigt och förtjänstfullt demonstrerade rörelser och program. Efter inledande teori och värmande kaffekopp ser vi tre femåringar på banan där Anna Svanberg och Diva är det mest kända ekipaget.

 

 

 

På temat Hur förbereder vi den unga hästen, poängteras vikten av en god och allsidig grundutbildning med långsiktigt tänk. Många fina unghästar faller ifrån då de övertränats för unghästklasserna. Erik menar att när hästen är 4-5 år är utbildningen som mest avgörande för hästens fortsatt liv som ridhäst.

 

Första gruppen fem och sexåringar på banan

“Första året under ryttare behöver hästen inte gå på tygeln.”
Claus Balkenhol

Anette berättar att domaren vill se bärighet där hästen går fram till handen med ett lätt stöd. Utildningsskalan skall alltid ligga till grund för träningen. Liksidigheten, att hästen är lika eftergiven i båda sidorna och båda varven, är tillsammans med rena gångarter domarnas krav för fina poäng på tävlingsbanan.

 

Skritten skall ha en tydlig 4-takt. traven skall vara två-taktig utan hack och hästen skall kunna korta och länga med elasticitet och lösgjordhet. Galoppen skall vara rund och bärig i uppförsbacka och kunna kortas och längas utan att tappa takten.

 

Anna Svanberg och Diva visar en föredömlig skritt

“En bra dressyrhäst är en häst som efter utbildning kan få höga domarpoäng.”
Erik Lette

Många rörelser har förbättrats kvalitetsmässigt över tiden såsom galopp och passage. Men den ökade traven har generellt försämrats. Ofta brister det i takt och övertramp, ett annorlunda rörelseschema hos vissa typer av hästar har medfört att takten ofta blir hastigare och stegen blir höga med inget eller litet övertramp. En ökad trav enligt skolboken skall ha ett tydligt övetramp till följd av större och längre steg, liksom i skritt eller galopp. Denna utveckling ses som negativ av panelen

 

Ökad trav med tydligt övertramp

Susanne talar vidare om förberedelserna och träningsupplägg för den unga hästen. För en 4-åring är det viktigt att få harmoni mellan häst och ryttare, att kunna växla gångarter och ha en lätt kontakt. En nöjd och samarbetsvillig häst är målet. En öppen form eller inte helt på tygeln är att föredra framför en för hårt hållen häst.

Sidvärtsrörelser  på långa linjer och ridning på raka spår mellan skänklarna rakt fram skall tränas under hästens fjärde år. Så småningom även övergångar mellan skritt och trav och att länga och korta traven och galoppfattningar med bibehållen bärighet.

 

 

Britt-Marie visar sskolan öppna.

Hästen bör få 8 veckors bete ihop med andra hästar, social samvaro är viktigt för unghästen. EN höstvila efter tävlingarna är viktigt. Överhuvudtaget krävs lite lyhördhet för hur hästen mår och känns i kroppen. Växer den behöver den lättare arbete eller vila helt. En bra rundkondition byggs upp under detta år, uteridning, bom-arbete och lite hoppning ger allsidig träning och variation.

Femåringen som fått sin vintervila kan börja träna förvänd galopp över korta sträckor på snälla linjer, lite tvärare sidvärtsrörelser och svag öppna. Bakdelsvändningarna kan vissa hästar tycka är jobbigt så ta det försiktigt. Utgå från utbildningsskalan och varva arbete med vila.

När det blir aktuellt med bytena efter femåringens höstvila är det viktigt att ta bra hjälp med bytena så det blir rätt från början. Redan tidigare kan det vara bra att börja låta hästen byta galopp när den växlar riktning, vid hoppning och vid uteritt på ett odramatiskt sätt.

Skolan sluta börjar tränas genom att rida med tagen bakdel på långa linjer med låga krav på böjning, Fokus ligger på bibehållen takt/gångartskvalitet och eftergift.

"En häst som sätter bakbenen rätt i förhållande till sin tyngdpunkt behöver inte balansera sig med halsen."

 

Anette kommenterar att svenskarna tränar för lite på den slags överstrykning. I trav som ingår i nya 5-årsprogrammet. Hästen får under en halv volt successivt längre tyglar för att kunna länga ut halsen med bibehållen takt och balans. I galopp i 6-årsprogrammet skall hästen ges frihet från tygeln under några språng och kunna gå kvar med bibehållen form och balans. Susanne menar att tränarna inte riktigt vet vad domarna vill se.

På femåringarna som rids på banan tittar panelen på att hästen skrittar genom hela kroppen och att takten hålls i traven. Uppförsbacken och rytmen är viktigast i galoppen. Vi går igenom rörelser som ingår i femåringarnas program.

Anna rider travserpentiner i trav och visar fint flyt, tydlig formning i båda varven och bra balans. Ibland ser man hästar som korsar bakbenen på böjt spår, inte bra. Brister i balans och lösgjordhet.

I mellantraven prioriteras takt och självbärighet.

I bakdelsvändningarna tittar domarna på skritten före vändningen, eftergiften, ställningen och att hästen är avspänd och inte spjärnar. Storleken på vändningen är inte så viktig, prioritera takten. Ryttaren kan tänka att flytta frambenen och bogarna för att avdramatisera vändningen.

“Tänk att ryttaren är hästens lärare. Hur skall då ryttaren förklara för hästen vad den skall göra?”

Härnäst tittar vi på enkla byten, förbereds genom galopp på mittvolten, avbrott till skritt och fattning av samma galopp. I avbrottet till skritt kan ryttaren tänka ökad skritt de första stegen, för att låta hästen gå fram och inte frestas att hålla igen och tänka bakåt.

 

Därefter kommer en trio fina sexåringar. Britt-Marie Ivarsson, Olof Axelsson och Martina Wikström skall visa medelsvåra rörelser som ingår i sexårsprogrammen. I programmen tillkommer ryggning, skolor och byten.Här tillkommer rakheten och förmågan till samling i alla moment.

Erik förklarar skillnaden mellan tekniska fel och grundfel. Tekniska fel är temporära, dvs förekommer ibland i vissa rörelser och anses mindre allvarliga. Exempel är taktsteg i skritten, enstaka snubbling eller att falla i galopp i en travlängning. Grundfel är allvarliga och mer konstanta, dubbelspårig galopp, huvudet på sned eller öppen mun.

 

Britt-Marie visar skolan öppna enligt skolboken

I öppnan blir takten för den unga hästen ofta lite för hastig, skolan skall ridas i samlat tempo. I öppna-volt-sluta blir hästarna ofta förböjda i volten och faller ut med bogen, vilket ofta ger lägst betyg i just volten.

“Det är inget fel att vara ung. Det går ju över.”

I skrittpiruetterna ör det viktigt att rida framåt och inte göra dem för små på träning. På tävlingen kan hästen backa ur lite vilket då resulterar i skrivar och tappad bjudning, menar Anette.

Britt-Marie Ivarsson visar byten.

Om hästen blir hetsig i bytena är det bra att byta, bryta av till skritt och fatta förvänd galopp. Upprepa till hästen lär sig att ta det lugnt och inte rusa.

Mellangaloppen på böjt spår visar bärighet och balans. Överstrykningen i galopp likaså. Många av rörelserna syftar till att visa hästens lätthet och bärighet. Årets ledord!

Efter tre timmar med kloka ord och fina hästar for jag åter mot Göteborg, glad men stelfrusen och med stolsvärmen på maxläget.

 

 

 

Varför skummar hästen i munnen?

Nina Lundgren, veterinär, specialiserad på hästens tänder:
– Hästens salivavsöndring beror på flera faktorer. Dels finnsdär individuella variationer i produktionen av saliv och delsberor ”tuggandet på bettet” på vilken typ av bett som används. Inverkan av olika hormoner såsom adrenalin och noradrenalin påverkar också saliveringen.
Hästarna har en i stort sett konstant salivering och om hästen inte sväljer måste den rinna ut någon annanstans, dvs genom munnen. Har hästen ett bett i munnen sugs det in luft i mungiporna och då bildas skum.
Hästar tenderar att skumma mer på kandar än på andra typer av bett.


En häst ska inte bita tag i bettet eller tugga på metallen i bettet och ska inte heller gå med öppen mun och gapa sig ifrån handen och bettet, det är varningssignaler för att hästen har ont. Därmed inte sagt att smärta behöver komma från munhålan, liknande besvär kan ses vid smärtor i eller från nacke, hals eller rygg, eller från något PÅ ryggen ;-). Detta måste avhjälpas genom felsökning, INTE genom att slå hästen och dra åt nosgrimman vilket jag tyvärr har sett alltför ofta.

SALIV ÄR INGEN GARANTI FÖR VÄLBEHAG
Salivering kan inte heller ses som någon garanti för att hästen är smärtfri eller lugn. En häst med kraftiga käkledssmärtor, tungskador eller liknande vill inte heller gärna svälja varför saliven då ses av oss som salivering.
En häst som inte skummar eller dreglar sväljer alltså sin saliv. Det är det enda man kan säga med säkerhet. Om hästen är så koncentrerad på vad ryttaren ber om att den glömmer att svälja, kan det ju förstås ses som ett tecken på just fokusering. Alltså KAN skummet vara ett tecken på att hästen är avslappnad men är inte på något sätt en garanti, man måste se helheten. Att bara titta till skummet är vilseledande. En spänd och stressad häst kan också skumma påtagligt.

 

Foto från Equipage.

Anders Eriksson, B-tränare i körning, diplomerad körlärare, hovslagare och tidigare landslagskusk:
– Att hästen utsöndrar mycket saliv har ansetts som ett tecken på att hästen är tillfreds med sitt betsel. I sammanhanget vill jag påminna om att ”tuggandet” som betslet många gånger utlöser leder till en ökad salivutsöndring och att nosgrimman om den anbringas för hårt, gör det svårare för hästen att svälja. När hästen äter producerar den ungefär
50 ml saliv per minut.
Att hästen har mycket saliv runt munnen är inget mått på att den är tillfreds med betslingen. Samma förhållande gäller omvänt, dvs om hästen är torr i munnen behöver det inte innebära att något är fel.
På vissa betsel kombineras olika metaller för att öka salivutsöndringen vilket skapar en galvanisk reaktion som inte är att betrakta som något positivt.

”TUGGA PÅ BETSLET ”
Med uttrycket att hästen ska ”tugga på betslet” avses att munnen ska vara fri frånspänningar och att hästen ska svara på hjälperna. När handen påverkar betslet stimuleras tuggreflexerna av att betslet rör sig och påverkar gommen. För att hästen ska finna lösgjordhet och kunna svara på betslets inverkan förutsätter det att käkarna inte låses av nosgrimman. I sammanhanget vill jag också peka på det faktum att hästen signalerar genom tuggning/gäspning då den accepterar ledarskapet. Om nosgrimman sitter för hårt kan hästen inte uttrycka detta...
Att ”tugga på betslet” får inte innebära att hästen frenetiskt biter i metallen. Detta leder till tandslitage och orsaken måste utredas. Anledningen kan vara felaktig betseltyp (du kan prova med ett tyngre bett, alternativt med ett oledat bett).
Hästen saliverar även vid arbete i kapson!! Därför bör man ställa sig frågan om inte förekomsten av olika material och kombinationer av olika metaller har mer med kommersialism än med hästens välbefinnande att göra. Enligt min teori är anledningen till att hästen har saliv runt munnen den att det är svårt att svälja pga nosgrimma eller kapson.

Lars Andersson, A-tränare i dressyr, Grand Prix-domare och domarutbildare:
Enligt min mening innebär uppkomsten av skum i hästens mun under ridning att hästen trivs med bettet och arbetar på rätt sätt.
Att ”tugga på bettet” i uttryckets rätta bemärkelse innebär enligt "Guidelines for judging", FEI´s handbok som gavs ut för några år sedan för att användas vid all internationell dressyrbedömning följande: The movements of the horse´s mouth-gently and softly mouthing the bitshowing mobility and relaxation of the jaw and causing secretion of saliva for a "wet mouth”.
Att tugga på bettet har alltså ingenting att göra med att bita i bettet och hästen måste uppvisa både rörlighet och avspändhet i käken. Med detta i beaktande innebär utsöndringen av skum i munnen att hästen arbetar på rätt sätt.

Tidigare publicerad i Equipage nr 7 2011

Länk till artikeln:

 

Forto Nato "Nemo"  född 2009 e. Friendship - Edinburgh.

 

En ny förmåga har anlänt. Lillebror växer som tusan och är inte alls ridbar. Har på veterinärens inrådan fått åka ner till Skåne för att vila och förhoppningsvis växa ikapp sig. I stället har Nemo kommit hem. Inriden i Flyinge som treåring förra våren har han gått och skrotat och vuxit hela hösten och vintern. I lördags kom han till Ringlatorpet och en andra förkortad inridning har tagit sin början. Nemo visar tydligt att han delvis förträngt hur det är att vara ridhäst... Uppdateringar följer.

 

 

 

BRUKSPROVET De dressyrhingstar som är kvar i fas II visades under sina ordinarie ryttare på torsdagens eftermiddag och skötte sig utmärkt. Det skriver tidningenridsport.se.

Först ut i Flyinges stora ridhus var 4-åringarna Lynch Bages och Gustav. Precis som under testryttarna på onsdagen gav båda två ett moget intryck och såg ut att gilla att vara på jobbet.

Gustav visades av sin uppfödare Per Holmestrand. Hingsten är välutvecklad och bra framme utbildningsmässigt för sin ålder. Ryttaren fick fram ett brett register i alla gångarter och visade också att formen är lätt att variera hos den kraftfulle hingsten. "Vi tycker att han har en trevlig rytm i både trav och galopp, han är villig att gå framåt och arbetar bra genom kroppen", var en del av premieringsnämndens omdöme.

Lynch Bages visades av Ida-Linn Lundholm och var till en början något spänd, särskilt i skritten som blev kort. Han var inte heller helt igenom i kroppen, men det blev bättre efterhand som han slappnade av. Lättheten och självbärigheten fanns dock med hela tiden. "Vi tycker att han har en bra aktivitet bakifrån, och i galoppen använder han sitt inre bakben på ett bra sätt. Han visade också att han kunde länga sig", var några av premieringsnämndens kommentarer.

Edison O gjorde entré i Flyinges stora ridhus med kraft och energi. Den välutvecklade 4-åringen fick fram sitt stora register, visad av Jennie Hemmingsen. Han använde hela sin kropp väl i samtliga gångarter. "Han har lätt för att länga sig och håller balansen på ett bra sätt. Trevlig bankbensaktivitet" var några av premieringsnämndens kommentarer.

Sankt Erik II reds av Ida-Linn Lundholm. Han visade schwung genom kroppen och bra balans i alla tre gångarter som också präglades av god rytm. "Han bär sig själv och ryttaren väldigt enkelt och arbetar bra bakifrån. Dessutom är han väldigt koncentrerad på sin ryttare" tyckte premieringsnämnden om 4-åringen.

Qurinell, en av de direktkvalade hingstarna, skulle också ha visats, men ströks.

 

En kylig tisdagseftermiddag samlades drygt 150 dressyrentusiaster på Göteborgs fältrittklubb för att ta del av dressyrnestorn Elisabeth Lundholms visdomsord. På clinicen, som anordnades av Göteborg och Bohusläns Ridsportförbund, illustrerade fem ekipage utbildningsskalans olika steg. En engagerad publik fick se både yngre hästar och färdiga Grand Prix-hästar och höra Elisabeth beskriva dressyrens röda tråd.

 

Dagens första ryttare i manegen var Rebecca Börjesson på femårige vallacken Figo, efter First Wish - De Niro, uppfödd av Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget tränar till vardags för Marie Torwald.  

Elisabeth berättade att hon alltid utgår ifrån utbildningsskalan när hon tittar på ett nytt ekipage. För en ung häst är det i första hand utbildningsskalans första tre steg som hon fokuserar på. Takten, lösgjordheten och kontakten syftar till att utveckla bakdelens påskjutskraft.

En ung häst behöver bli först och främst bli avspänd och bekväm under sin ryttare. Att arbeta i det tempo som ger rätt takt i varje gångart hjälper hästen att hitta och behålla sin balans. Övergångarna mellan skritt och trav bekräftade att Figo hade en fin balans och Elisabeth betonade vikten av att vara snabb i eftergifterna eftersom den unga hästen alltid måste tänka framåt.

Lösgjordhet innebär att hästen är mentalt och fysiskt avspänd. Figo var positiv och nyfiken på omgivningen och visade god arbetsmoral men kunde bli ännu mer fokuserad på sin ryttare, här kan övergångar och tempoväxlingar ge god hjälp.

Kontakten är lika viktig i alla gångarter och Figo fick länga sin hals och ta stöd på bettet lite längre fram och hitta sin balans i den lite längre formen. Om hästen då skulle komma i framvikt eller bli stark, blir det till att upprepa övergångarna för att återfå balansen. Övergångar är ett sätt att både förbättra balansen och träna upp både påskjutskraft och bärkraft i bakbenen. Elisabeth konstaterade att Figo såg färdig ut för sin ålder och var stark i kroppen.

Rebecca fick göra överstrykningar för att visa att hästen gick i balans och var självbärig. Överstrykning innebär att ge eftergift på båda tyglarna under ett antal steg eller språng, ingår i flera dressyrprogram och visar tydligt hästens balans och bärighet.

När den unga hästen blir trött i kroppen kan skritten påverkas negativt och bli lite oregelbunden. En lyhörd ryttare vet då att det är dags att avsluta passet eftersom vakna, energiska hästar ofta blir trötta i musklerna innan de blir trötta mentalt. Ett sätt att skona muskulaturen är att lägga in mikropauser i arbetet då hästen får pusta. Allt för att ge framför allt den unga hästen en positiv upplevelse och inte kräva för mycket.

Figo skrittades på medellinjen upp mot spegeln och gjorde halt för att kontrollera rakriktningen. Halten är avslöjande och en nyttig övning är att ställa upp i en halt där ryttaren försöker känna efter hur hästen står med benen innan hon kontrollerar i spegeln.

Galoppfattningar från skritt ingår i dressyrprogrammen för femåriga hästar och här är det viktigt att ryttaren slappnar av och är följsam i sitsen menar Elisabeth. Om ryttaren spänner sig överförs spänningen till hästen, därför inverkar den erfarna ryttaren bara när det behövs och slappnar dessemellan av i sits och hjälper. Ryttaren använder sig av en av/på-knapp för att variera intensiteten i hjälperna.

“Tänk att ridningen är som ett telefonsamtal”, illustrerar Elisabeth. “Kommunikationen skall vara som en dialog. För vem orkar lyssna på någon som bara pratar själv hela tiden utan att vara tyst och vänta på svar? Därför är det bra att renodla hjälperna och ge hästen möjlighet att svara.”

 

Efter galopparbetet visade Figo en mjuk och fin överlinje men började bli lite trött. Han fick gå i en lägre form och stretcha ut sin överlinje. Elisabeth summerade att de första tre stegen på utvecklingsskalan fungerar precis som de skall och att grundridningen var av hög kvalitet.

Martina Wikström red därefter den sexårige vallacken Santiago efter Topaasch - Rubinrot, Uppfödare är Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget placerade sig i höstas i Breeders och i öppna championatet för 5-åringar i Flyinge. Martina tränar för Stefan Jansson.

Santiago gav intryck av att ha mycket nerv och energi och behövde sysselsättas med ständigt nya uppgifter att fokusera på. Martina visade att gas och broms fungerade genom att rida övergångar mellan skritt och trav och fick beröm när Santiago kortade traven med bibehållen takt och kom in med bakbenen under tyngdpunkten. När övergångarna istället utvecklades till stora halvhalter med kortare travsteg, utan avbrott till skritt, tecknade Santiago till tramp och visade fallenhet för passage.

Åter igen betonar Elisabeth vikten av att ha en bra timing i hjälpgivningen, så att drivning, förhållning och eftergift kommer snabbt och vid rätt tillfälle. Rent generellt menar Elisabeth att ryttarna tenderar att bli kvar för länge i förhållningarna. Kvicka och frekventa eftergifter ger positiva hästar med bättre bjudning och i förlängningen bättre självbärighet.

Elisabeth ville gärna se Figo i en lite längre och lägre form för att få en mjukare, mer aktiv överlinje i både trav och galopp. I galoppfattningarna fick ryttaren rådet att göra så lite som möjligt. En spänning i magen tillsammans med tillbakadragna axlar kan vara en tillräckligt stark fattningshjälp på en känslig häst, och ryttaren kan sedan sitta avslappnat på gränsen till lite dåsigt i sadeln, för att få lugn och harmoni i galoppen.

Ekipaget visade samlad galopp med bibehållen lång hals på volt, gjorde rena raka byten och övergick sedan till sidvärtsrörelser i trav. Santiago höll sin fina takt och balans i såväl skänkelvikningar som skolor. Elisabeth berömde och poängterade vikten av att följa med i rörelserna sidvärts. Santiago fick avsluta med att galoppera på en längre tygel och bryta av till trav på näst intill lång tygel. Alt i fin form med bibehållens balans och med en mycket nöjd och avspänd uppsyn.

Efter en kort paus för att värma upp stelfrusna tår medelst kaffe fortsatte clinicen med de mer rutinerade ekipagen, vilket gav oss möjlighet att gå igenom de följande tre stegen på utbildningsskalan; rakritning, schwung och samling vilka övar hästens bärkraft. När alla stegen är korrekt uppfyllda blir resultatet självbärighet.

 

 

Domarkollegan Marianne Höglind Björk visade sitt 11-åriga skimmelsto Vilja efter Wetano - D-Day. Ekipaget har debuterat Intermediaire 1 och tränar för Anki Tifelt. Elisabeth studerade ekipaget i trav och konstaterade att takten var fin och tempot bra. Hästen såg lösgjord ut men kontakten var inte helt jämn då Vilja stundtals ville bli lite kort och för rund i halsen. Diagonala slutor med överstrykning avslöjade att eftergiften var lite bättre till höger än vänster och bekräftade iakttagelsen på voltspåret att rakriktningen ännu inte var helt optimal.

 

Marianne fick rida på volten i trav och förbättra kontakten med övergångar och stora halvhalter, vilket ganska snabbt gav resultat även på schwung och bärighet. Steglängden varierades med kortare kvickare steg och hästen tecknade fint för tramp. “Tänk på piaff när du kortar traven inför övergångarna till skritt”, tipsade Elisabeth och konstaterade att Vilja är arbetsvillig och mjuk i kroppen och behöver öva bakdelens bärkraft.

Hjälper och eftergifter behöver vara extra kvicka för att få upp snabbheten i Viljas bakben. “För först när Vilja orkar bära mer vikt på bakdelen kan framdelen bli lättare och hon kan ta ett stadigare stöd längre fram med lite högre nacke.”

I galopparbetet rekommenderade Elisabeth fattningar och tempoväxlingar för att öva bärkraften och ge rundare, bärigare galopp. “Varje korrekt galoppfattning är ren styrketräning.” Galoppen samlades på volten och Vilja fick träna på att vänta in sin ryttare, som rätade upp sig i sadeln och tänkte på skolan öppna. När Vilja sedan tände till i bytena och kontakten försämrades föreslog Elisabeth en liten paus, där hästen fick pusta med längre hals.

Efter galopparbetet visade Vilja en schwungfull trav med mjuk överlinje och avslutade med lite passage, fri från handen och med hjälp av lite taktfasta duttar med spöet uppe på korset. Vilja är så arbetsvillig och säger aldrig nej, berättade Marianne och Elisabeth påminde om att med så ambitiösa hästar behövs ofta mikropauser för att musklerna skall kunna återhämta sig. I pauserna kan man passa på att träna skritten, med mer utbildade hästar glöms ibland den samlade skritten bort på träning.

Sista ekipaget för kvällen var svårklasshästen Sarra med Carina Hackzell i sadeln. Sarra är 14 år och korsning mellan sadlebreed och oldenburger. Ekipaget debuterade GP förra året och tränas av David Hunt.

Elisabeth berättar att det är viktigt att varje häst tränas utefter sina egna förutsättningar och en häst med Sarras speciella stam kan behöva ett lite annorlunda träningsupplägg. “Men tänk på att stå fast vid ditt ridsystem och inte ändra för mycket, även om du tränar för flera olika tränare. Hästen blir trygg av att känna igen sig och ha rutiner.”

Carina började med att trava på fyrkanten och göra tydliga halvhalter för att få hästen att vänta. När Sarra blev för ivrig får hon göra halt och rygga för att därefter trava framåt igen. Carina visade de tvära diagonala travslutorna som ingår i svår klass, där takten varierade en aning mellan höger och vänster.

Galoppen var lugn och balanserad med mycket energi och ekipaget visade fin rakriktning i spikraka byten. Carina red helt enligt skolboken med kvicka hjälper och höll sitt energiska sto sysselsatt med varierande uppgifter.

Skritten tenderade att bli lite snabb och Elisabeth gav råden att andas med lugna djupa andetag vilket påverkar hästens tempo och rytm. Skänkeln kunde bli lite lugnare och eftergifterna ännu kvickare. “Använd din av/på-knapp så att du ömsom kan driva aktivt för att sätta lite tryck i hästen och ömsom slappna av och bli passiv i sadeln.”

Ekipaget visade piaff och passage och övergångar i olika takt och tempo. När Sarra blev lite hetsig på medellinjen fick ryttaren föreställa sig att hon fortfarande red längs långsidan för att själv behålla samma lugn och intensitet i drivningen som tidigare. Carina rundade av det samlade arbetet och visade ökade trav med fint flyt, med låga mjuka händer och lätt skänkeltryck, vilket Sarra verkade uppskatta.

Avslutningsvis tackade Elisabeth för en givande clinic med stort publikengagemang och påminde om vikten av att följa en röd tråd i ridningen. Hon uppmuntrade publiken att träna följsamhet och timing och att ge många eftergifter och slösa på berömmet till sina hästar.

 

Artikeln i redigerat skick är även publicerad på www.tidningenridsport.se

 

 

 

 

 

Det är många olika komponenter som tillsammans utgör den klassiska ridkonsten. Även om självbärighet, lätthet, medkönsla och mjuka händer alla är nyckelingredienser så är ridkonsten beroende av att skapa den klassiska sisten och helt avgörande för en korrekt inverkan på hästen. En klassisk sits kännetecknas av en ryttare som är helt i balans med hästen och aldrig stör den.

 

Den ambitiöse ryttaren kan notera att om man under ett ridpass bara tänker på hur man sitter, så går hästen sämre och sämre eftersom ryttarens spänning påverkar hästens lösgjordhet. Konsten är istället att hitta balansen tillsammans med hästen och slappna av och hittat flytet i rörelserna. Balansen och flytet är individuellt beroende på hästens rörelsemönster och energinivå.

När man tittar på framgångsrika ryttare genom tiderna kan sitsen variera, ibland benen långt bak med tårna ut, andra med skänklarna långt fram med tårna pekandes framåt, ibland höga händer och korta tyglar medan andra hade långa tyglar och händerna vid halsen. Den perfekta positionen är helt enkelt den som passar hästens anatomi och rörelsemönster och som inte stör eller begränsar rörelserna och som får hästen att känna sig helt bekväm under ryttaren. Naturligtvis blir en för ögat tilltalande sits som begränsar hästen aldrig klassisk och inte heller ändamålsenlig för att uppnå målen med dressyr, en lättriden, lyhörd och självbärig häst.

Ryttaren måste använda sin sits med medkänsla, förståelse och avspänning och sinnesstämningen skall vara avslappnad och i balans för att få hästen att känna på samma sätt. De mest avgörande faktorerna för att skap en klassisk sits är ryttarbalans och förtroende; förtroende för att när ryttaren skapar en trygg och bekväm situation för hästen kommer hästen att slappna av under ryttaren och bära henne utan svårigheter.

 

Utmärkande för en klassisk sits är mjuka elastiska höfter som kan följa hästens rörelser i varje moment. Ryttaren får inte falla tillbaka och bli efter i rörelsen eller hänga fram över hästens hals. Armar och ben skall vara mjuka med mjuka händer och rörliga fingrar, men magen och ryggen måste ha starka välkoordinerade muskler. Sitsen är helt avgörande både för den klassiska ridningen och hästens välbefinnande. Många hästar lider och har ryggproblem eller hältor på grund av obalanserade och ibland brutala sitsar.

 

Att hitta den klassiska sitsen låter sig inte göras genom att imitera eller instrueras utan genom att känna sig fram. Känna när hästen kan slappna av då ryttaren i sin position kan slappna av och inte störa. När ryttaren har hittat sin individuella position för att få den klassiska sitsen är nästa steg att kunna aktivera sin sitsen för en samlande inverkan utan att störa hästens balans, attityd och rytm. Avarten här är att dra i tyglarna.

 

Hjälpmedel är såklart övningar på longerlina, en god instruktör och helst en skolad häst, som kan ge tydligt gensvar på ryttarens hjälper. Det optimala är en häst som kan piaffera eftersom just piaffen ger ryttaren en god känsla för en balanserad position i sadeln, eftersom hästen då använder sina bakben optimalt. Den ambitiöse ryttaren inser vikten av att gymnastisera även utan häst och tränar pilates, yoga eller ballet beroende på sina individuella förutsättningar och problem.

Den arbetande (neutrala) sitsen skiljer sig från den samlande sitsen på så sätt att de ber hästen om olika respons. Den samlande sitsen vill ha mer energi med mer lyft och följaktligen ger ryttaren impulserna på samma sätt, genom en trängre vinkel i höften och mer samlad energi i vertikalplanet. En känsla av att ryttaren genom sin bukmuskulatur lyfter hästens rygg upp genom sadeln. Om man studerar en ryttare med korrekt sits i piaffe, från sidan ser man tydligt hur lodlinjen försljuts en smula när hästens bakdel sänks.

 

 

 

Det är lätt att se om en ryttaren har en korrekt klassisk sits eftersom hästen tydligt signalerar detta. Tecken på glädje och lösgjordhet och harmoni; lugn andning, avspända öron, nöjd sluten mun och en känsla av tankeöverföring mellan häst och ryttare visar på en mjuk balanserad klassisk sits. Alla indikationer på en mjuk och rörlig rygg hos hästen är tecken på en ändamålsenlig klassisk sist hos ryttaren. För en dålig obalanserad sits hos ryttaren skadar hästens rygg och utan ryggen är ingenting möjligt.

Läs hela artikeln av  Sarah Warne på Eurodressage genom att klicka på länken nedan.

 

 

 

I senaste veckobrevet från Eurodressage läser jag ett referat från Internationella tränarkommittens möte i Holland i oktober 2012. Väldigt intressant. Det som kan beröra oss hobbyryttare är exempelvis att det skall komma ett nytt Intemediaire 2-program. Kommitten som reviderar och utvecklar dressyrprogram består av David Hunt, Kyra Kyrklund och Katrina Wüst. Den gamla Grand Prix Specialen är tillbaka och programmen kommer fortlöpande att ses över vart fjärde år.
Sociala media diskuterades också på mötet. Sjef Janssen efterlyste nya riktlinjer för sociala medier då de har ett stort inflytande på hur sporten uppfattas av den allmänna opinionen. FEI kommer att diskutera riktlinjer på kommande möte och stängda framridningar vis internationella tävlingar diskuteras.

Läs mer på:
http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/02/14/minutes-2012-international-dressage-trainers-club-general-assembly

Den österrikiska ryttaren Ulrike Prunthaller har dömts till 9 månaders tävlingsförbud och 4.000 Euro i böter efter att ha befunnits skyldig till smärtsamma och illegala träningsmetoder. Hennes tränare Friedrich Atschko tilldömdes 5.000 Euro i böter för att ha uppmuntrat och stöttat dessa träningsmetoder, vilka omfattade elektriska stötar och tillhyggen. Vedervärdigt! Två år efter incidenterna har Tiroler Equestrian Societys disciplinnämnd funnit att både ryttare och tränare är skyldiga. Båda har överklagat domen.

Hela artikeln finns att läsa på:
http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/02/13/ulrike-prunthaller-banned-competition-nine-months

 

Historien om Lillebror!